söndag 26 april 2020

High Coast onlineprovning: Berg, Timmer, Silent Mills 01 & 63


I dessa corona-tider har behovet av evenemang på distans ökat, och svenska whiskydestilleriet High Coast var snabba på att kalla till en onlineprovning på påskafton. Förstås väldigt uppskattat, och helt gratis dessutom.

Till provningen plockade High Coast fram sitt relativt nya standardsortiment (origins-serien, bestående av Älv, Hav, Berg och Timmer), två nya begränsade upplagor (Cinco, där lanseringen skjutits fram pga coronan, samt Silent Mills 01: Marieberg), och sist limiterade 63. En liten miss var kanske att nog många tittare trodde att vi skulle prova var och en i taget, vilket inte var fallet, och därmed satt och väntade med sina glas.

Jag lyckades få tag i samples av Berg, Timmer, Silent Mills och 63. Nedan följer mina noteringar.

Fyra gånger Höga kusten

Berg:
Orökigt recept med slutlagring på PX-sherryfat. 550 kronor på bolaget.

I doften: lite smått stängd på sina 50 procent, men ganska fyllig. Ganska mycket kola, obestämd torkad frukt, svagt av peppar. Ganska tydlig vaniljsötma (visst var det en finish på sherryfat här, inte full lagring). Med lite tid blir de torkade frukterna lite syltigare, och russin tittar fram.

I munnen: kraftiga sherrytoner av russin, torkade frukter. Kola. Sötman är inte lika påtaglig som i doften.

Timmer:
Rökig malt, 530 kronor på bolaget.

I doften: tydligt rökig men inte så torvig. Ganska lätt karaktär, milda örter, nästan åt gräs. Milt av äpplen och vanilj.

I munnen: härligt frisk, lätt till medelfyllig, krämig munkänsla. Vanilj, kryddor och förstås rök. Ganska elegant snarare än en rökbomb.

Silent Mills 01: Marieberg:
Begränsad upplaga, först av fyra i ny serie. Denna är lite äldre än timmer, en liten del lagrad också på ny amerikansk ek. 800 kronor för en 50cl-flaska, finns fortfarande i många butiker.

I doften: uppfattar röken lite diskretare, mer av pepprig, torr nyek.

I munnen: Tydligt fylligare än timmer, mer färsk frukt och malt. Mer rök i smaken, mindre nyek men lite torrare avslut. Tycker denna är lite svår att få en sammanhängande bild av, intrycken spretar en hel del.

63:
Tidigare begränsad upplaga, nördigt skapad utifrån numret 63. Rejält rökigt recept. Finns eventuellt fortfarande tillgänglig via bolaget för ca 860 kronor (helflaska).

I doften: som väntat mer av en rökbomb. Annars stängd på 63 procent. Med en rejäl skvätt vatten lite vanilj.

I munnen: inte njutbar på 63 procent. Nedvattnad framträder en krämig munkänsla. Väldigt rökig. Njutbar men lite endimensionell.

Sammantaget är Timmer vinnaren för min del. Den har en tillgänglig doft, och jag gillar kombinationen av den ganska lätta munkänslan och den eleganta röken. Timmer passar väl ute en dag på sommaren, när man vill ha en lättare whisky och samtidigt är sugen på något rökigt.

De två andra rökarna Silent Mills 01 och 63 är habil, trevlig whisky, men som av olika anledningar inte faller mig helt i smaken. Den första spretar lite för mycket i intrycken, den andra istället lite för enkelspårig och svår på sina höga 63 procent.

Berg är också en trevlig whisky, men jag upplever att de kraftiga sherryfaten tagit över lite för mycket. High Coast-destillatets lätta karaktär kommer fram bättre hos bourbon-lagrade Älv, som jag provat på bloggen tidigare.

lördag 4 april 2020

Hazelburn 10 & Hazelburn 11 Springbank Society

Jag har bloggat om Springbank flera gånger, en gång om deras Hazelburn. Då var det en sherrylagrad historia, som visserligen smakade riktigt bra, men som inte riktigt visade på hur Hazelburn brukar smaka. Hazelburn är trippeldestillerad, vilket ger en lite mjukare, rundare karaktär. Trippeldestillering är vanligt på Irland, men annars mer ovanligt. 

Idag provar jag dels standardutgåvan av Hazelburn, som är 10 år gammal och lagrad helt på bourbonfat. 600 flaskor släpptes i Sverige i januari i år, och sålde slut på några dagar. 

Dessutom provar jag en 11-årig Hazelburn, lanserad exklusivt för Springbanks fanclub, Springbank Society. Den kommer från fyra nyrostade bourbonfat (nyrostade innebär att faten eldrostats på insidan innan de fyllts på nytt). 1314 flaskor gav faten. 54,2 procent alkohol, vilket sannolikt är fatstyrka. 

Två gånger Hazelburn

Hazelburn 10, 46 procent alkoholstyrka. 

I doften: len och mjuk honung och vanilj, ett riktigt bra exempel på trippeldestillering. Milda trädgårdsörter. Långt där borta färsk frukt, mandariner och röda äpplen, och svag malt. Och, tydligt framträdande hela tiden, en nätt smutsig ton av… gas, ståendes några meter bakom en buss. 

Återigen, när jag skriver om Springbank, inser jag att orden inte direkt säljer in whiskyn i fråga. Men det är fantastiskt bra, precis som stalltoner kan vara eftersträvansvärda i ett rödvin. Se det så här: något alltför perfekt blir ofta tråkigt. Ett utstickande drag eller ett skönhetsfel kan göra upplevelsen mer intressant och unik, mindre tillrättalagd.

I munnen: Fin balans mellan maltig honungssötma och lätt ekbeska. Len som en lätt irländsk whiskey, men beskan och den där smutsen skapar en medelfyllig krämig munkänsla. Eftersmaken är lätt med vanilj och en örtblandning med lite salt i. 


Med två droppar vatten i den lilla mängd som är kvar, blir fylligheten än lite lättare. Ekbeskan kliver tillbaka. Kanske blev detta lite urvattnat, men fortfarande väldigt gott. 

Hazelburn 11 Springbank Society, 54,2 procent. 

I doften: liknande sötma, lite mer maltig som från en medelgrov brödlimpa. Tydligt träig ekbeska, kanske också tanniner från gröna vindruvor. Lätt av röda äpplen, örterna igen, ett stänk vitpeppar. Inte lika tydligt smutsig, men lite smutsig likväl, svagt av låsolja. Tydligt mer alkohol, men den öppnar upp bra med lite tid i glaset. 


I munnen: mer fylligt fruktig, lite syltig apelsin som en old english-marmelad. Absolut vanilj och honung och den där krämiga lena munkänslan. Havssalt och örter stadgar upp. Lite läder och smuts. Eftersmaken markeras med de kraftiga druvtanninerna från doften och torkar ut. 


Med fyra droppar vatten så blir det i doften lite smutsigare (inte mig emot) och än lite torrare och druvigare. I munnen har beskan minskat lite, de vassa kanterna är lite rundare. Fortfarande en massa apelsin och ekig vanilj. Underbart. 

Sammanfattningsvis är Hazelburn 10 en riktigt bra och prisvärd Springbank-whisky, som verkligen visar potentialen i trippeldestillering. Må så vara att Springbank 10 är än bättre, men det spelar liksom ingen roll. Hazelburn 11 mer kraftig och fyllig, och inte lika lätt att omedelbart falla för som sitt mer lättfotade syskon. Bitterheten kan vara lite avskräckande, men där bakom finns en riktigt stor upplevelse. Alldeles underbart gott. Tack till Springbank som gör dessa begränsade utgåvor till så låga priser.