Bunnahabhain Feis-at-home 29 maj

Online-provningarna med whisky kommer visst på löpande band. Men just denna har jag sett extra mycket fram emot: Bunnahabhains feis ile-buteljeringar. Feis Ile är den årliga festivalen på Islay, där samtliga destillerier håller provningar och ger ut limiterade släpp. Detta år är ju inte som andra, men whiskymakarna på ön vill ändå ge oss chansen att uppleva något av ett Feis Ile hemma.

Detta är whisky som normalt är lite för dyr för mig, så jag var särskilt glad att Bunnahabhain släppte ett antal provningspaket med miniflaskor för att så många som möjligt ändå skulle få chansen. De höll också en onlineprovning med flera av destilleriets nyckelpersoner, bland andra master distiller Stephen Woodcock och master blender Julieann Fernandez. Jag upplevde att det dock kanske blev lite tidspressat på bara en timme, när man också sitter med sina drams och försöker sätta ord på sina intryck.

Så, whiskyn då? Först ut en orökig Bunnahabhain med slutlagrig på madeirafat, därefter en Moine (alltså en rökig Bunna) slutlagrad på Amontilladofat (Amontillado är en lite lättare typ av sherry).

Feis Ile 2020 Madeira cask finish

Destillerad 2002, finish 3 år på madeira-fat. 53 procent alkohol.

I doften: En härlig mix mellan sött och salt. Söta, lite syltiga eller torkade frukter. Plommon tror jag, med ett uns röda bär. Sältan är också tydlig, som ett örtsalt och peppar. Vanilj finns definitivt också där.

I munnen: Det söta och salta är där, men det är den underbara oljiga munkänslan som jag direkt lägger märke till. Åter gifter sig torkade frukter och vaniljen väldigt bra. Inte lika salt i smaken, en liten sälta som flyter ihop med lime. Sedan kommer ett torrt, friskt vitt vin, som känns befriande lätt i munnen mot de kraftiga, tunga torkade frukterna. Avslutet är ganska uttorkande, mer oljigt och citrusigt än sött. Alltså, jag älskar den här balansen! Detta är nog inte sött eller fylligt nog för att alla ska uppskatta detta, men å så gott!

Med lite tid i glaset blir det torra lite mjukare. Om man tar det i mindre sippar i alla fall. Efter en lite fylligare inledning blir upplevelsen lätt och så elegant. Tre droppar vatten i det sista i glaset den än mjukare, men fortfarande inte tunnt på något vis. Lite kryddig ek i avslutet tittar fram.

Feis Ile at home, går inte av för hackor.

Feis Ile 2020 Moine Amontillado finish

Destillerad 2010, noterade inte hur lång slutlagringen varit. 56,9 procent.

I doften: En lite mjukare sötma. Honungskaramell, mandelmassa, något bakverk med grädde. Det finns lite rök som liksom hänger ihop med (en nedtonad) sälta, precis som i andra Moine jag provat. 

I munnen: fylligare, tyngre än jag trodde från doften. Trög, flytande sirap, kola. Men sen blir upplevelsen lite lättare (gott så). Karamell, och så något fräscht som bryter av på ett spännande sätt - citron och apelsinchoklad. Här finns den här lite jordiga bunna-röken också, som hänger kvar en stund. Den tycks härligt växa också med lite tid i glaset.

Med några droppar vatten blir munkänslan mindre tung, balansen blir öppnare. Lite kärva kryddor som mixar med röken kommer fram. “Garrigues” på vinspråk, som jag känner igen från sydfranska rödvin - alltså jordiga, kryddiga toner.

Sammantaget. Två bra Bunnahabhain som lever upp till mina förväntningar. Det märks att detta är limiterade utgåvor som inte direkt är vad man har råd att dricka till vardags. Jämför man de två, ja då märks väl att Moine Amontillado är tydligt yngre - inte omogen på något vis, väl så utvecklad, men har inte riktigt samma finess som den orökiga Madeiran. Den oljiga munkänslan, den lätta karaktären som balanserar mot de torkade frukterna, det fräscha avslutet. Hatten av.

Kalmar Whisky Society onlineprovning 23 maj

Blindprovning är både spännande och förmodligen det mest rättvisa sättet att bedöma en whisky på - vi människor tenderar ju att ha en mängd olika förväntningar och förutfattade meningar om allt vi kommer i kontakt med. 

Whiskyklubben på orten, Kalmar Whisky Society, bestämde sig för att anordna just en blindprovning online. Inga teman, inga ledtrådar, enbart ett doft- och smakdiagram för att hjälpa hjärnan med associationerna. En riktigt trevlig och social provning, ledd av Victor Sand (www.secondfill.com).

Viktigt att inte råka flytta på glasen!

1
I doften: Ah, en frisk härlig fläkt av citrus. Lite kalk, blommor också. Malt? Gissar 46-48 procent alkohol. När jag återkommer har citrusen mjukat upp sig lite, dofter som knyter an kan vara sälta och sjögräs.

I munnen: mer tydligt maritim, oljig munkänsla. Blöta stenar.    

Med vatten och tid så minskar det maritima, mer ett citrusigt destillat med malttoner. Ung, destillatdriven men fint integrerad alkohol.

2
I doften: Sötare, fruktigare. Inlagda päron. Väldigt mild. Fortsatt väldigt mild även efter en stund.

I munnen: Mjukt söt men också örter i munnen. Krämig men uttorkande. Blandade söta inlagda frukter. En Loch Lomond? Dör lite för snabbt i eftersmaken.

(När jag får veta vilken whisky det är tänker jag också på en tydlig, trevlig ton av brynt smör.)

3
I doften: Tydligt kryddigare, starkare kryddor åt chilipeppar. Är det kanske lite torr rök också? Viss honungssötma bakom.

I munnen: definitivt torkade frukter. En torr munkänsla. Fyllig, det finns något lite syrligt i eftersmaken som balanserar och skapar en större smakprofil. Igen funderar jag på om det finns någon rökmalt i denna… Helt klart den mest komplexa i linan (om än inte helt harmonisk), lite köttig salami nästan i eftersmaken. Tål helt klart vatten.

4
I doften: Här måste det vara rök iaf. En lätt vaniljsötma kommer tidigt men annars en något torvig rök. Lite medicinalt tycker jag också. Doftar lite torrt och ekigt efter en stund.

I munnen: Oj, fylligare och sötare än doften! Lite spritig, förmodligen över 50 procent, men inte oangenäm. Ingen rök - måste ha varit alkoholen? Med vatten oljigare och saltare som dominerar profilen. Kanske lite medicinal men utan rök. Känns nu lite yngre, detta är inte integrerat. Intressant men inte särskilt gott.

Vilka whiskys var det då? Här kommer svaren:

1 - SMWS 9.168 ”Cedar bigger picture” (Glen Grant 15 år, 57 procent).

SMWS och deras namn alltså. Men denna checkar av många boxar för hur jag brukar gilla min whisky. Har inte provat någon Glen Grant tidigare. Upplevdes som lite yngre än sina 15 år.

2 - High coast älv (ca 6 år, 46 procent).

Oj, det missade jag helt. Det är verkligen svårt att pricka destilleri blint, även när man tidigare haft en flaska hemma. Älv fick minst antal bäst-röster (den lägre alkoholstyrkan i jämförelse med de övriga kan ha spelat in. Samtidigt var Älv den som av deltagarna bedömdes som äldst (medan den de facto var yngst). Det säger ändå något, att High Coast kokar whisky som även i ung ålder känns mogen.

3 - Timorous Beastie, blended highland malt. 40 år! 57 procent.

Oj, ett riktigt guldkorn i fältet - ca 4000 kronor sägs en flaska gå loss på, och med råge det äldsta i whiskyväg som jag provat. Ovanligt alkoholstark för sin ålder. Inte det minsta överekad, förmodligen därför som ingen av oss kunde ana detta. Det är inte alltid dyrast vinner på blindprovning, men denna gång fick äldst och dyrast flest röster.

4 - SMWS 95.27 ”Fizzy pudding explosion” (Auchroisk 8 år, 66 procent).

Helt klart den som passade mig minst bra denna dag. Som jag skrev - intressant att analysera men inte särskilt gott. Denna whisky upplever jag inte har satt sig. Den spretar ordentligt och är ointegrerat spritig, även när jag försöker vattna ner den. Stärker tyvärr min bild av en varierande kvalitet på SMWS buteljeringar.

SMWS Onlineprovning 10 maj

Scotch Malt Whisky Society, förkortat SMWS, är en av världens största whiskyklubbar. Utöver att ha egna provningar, klubblokaler mm, så buteljerar de också en hel del whisky till sina medlemmar. Deras whisky kommer som single casks, där lagrad whisky alltså inte blandas utan buteljeras tunna för tunna i begränsade utgåvor (ett bourbonfat brukar kunna räcka till ca 200 flaskor). De ger också ut whiskyn på fatstyrka.

Går man in på SMWS hemsida så ser man snabbt (utöver de urflippade namnen!) att de buteljerar ganska mycket whisky i relativt ung ålder, ofta 7-9 år. ”Äldre” buteljeringar över 12 år säljer ofta slut ganska fort. Om underskottet på mogen whisky är en nackdel, så är i alla fall priserna en fördel – trots att det är single casks på fatstyrka så börjar priserna på ca 45 pund. Vi svenskar har också bra villkor att handla – svensk skatt är inbakat i priset och frakten är gratis från 99 pund och uppåt.

Jag gick till slut med när SMWS gick ut med att de skulle ha provningar online, i samband med dessa corona-tider. SMWS har också svenska ambassadörer, Klaus Bitschnau och Magnus Fagerström, som ledde vår provning (vilket de gjorde på ett utmärkt sätt). 

Fem miniflaskor om 2,5 cl ingick i provningspaketet, vilket gick loss för dryga 30 pund. Jag skrev ner noteringar för dessa och tänkte att jag lika gärna kunde lägga ut dessa här på bloggen. Om inte annat då flera destillerier var nya för mig att prova.

Whiskyprovning i vardagsrummet - något positivt i coronatider.

26.140 (Clynelish), Chalk and ore
7 år, 62,2 procent. Smakprofil ”young and spiritely”.

I doften: honung, lite ingefära. Mjuk citron, milda kryddor. En bra, inbjudande doft. Lite ”torr” ek också.

I munnen: alkoholtung, svår att närma sig på fatstyrka. Med vatten, åter honung och citron, medelfyllig karaktär. Apelsinsylt. Och vax, som många associerar till Clynelish.

Om denna upplevdes äldre än sin ålder i doften så är den yngre åldern framträdande i munnen. Med lite tid i glaset blir den dock rätt trevlig.

41.128 (Dailuaine), Perverse Pineapples
12 år, 58,4 procent. Smakprofil ”spicy and sweet”.

I doften: mer reserverad. Kryddor kommer fram (som smakprofilen skvallrar om). Diffust fylliga toner.

I munnen: Också alkoholstark. Med vatten kommer mörk choklad, espressokaffe. Munkänslan balanserar härligt mellan krämig och torr, mot en ekig eftersmak. 

Om nummer ett var starkare i doften så är denna starkare i munnen. Men likt den förra växer den på en med tid!

68.38 (Blair Athol), Butchershop quartet
9 år, 57,9 procent. Smakprofil ”juicy, oak and vanilla”.

 

I doften: ”köttig” säger Klaus – ja, baconfett blir min association. Lite vanilj, chilipeppar. Med lite tid också havssalt.

I munnen: Exotiska frukter, honung. Denna klarar sig bättre på fatstyrka. När jag ändå adderar vatten kommer också kola, sälta och vindruvor.

Detta upplever jag både mest komplext och mest harmoniskt hittills.

30.110 (Glenrothes), Espresso to the power of 4
12 år, 64,5 procent. Smakprofil ”deep, rich and dried fruits”.

I doften: vi vet från början att detta är lagrat på first-fill sherryfat, och det märks. Sylt, torkade frukter. Lite stängd, men läder också?

I munnen: Sherrybomb. Ganska tillgänglig trots bisarrt starka 64,5 procent. Kola, marmelad på mörka frukter, fikon. Med vatten torr choklad, som hänger i in i eftersmaken.

Den här stilen whisky är väldigt populär. Jag kan tycka att det ofta kan bli för enkelspårigt, men det här är en välgjord sherrybomb. Många ledsna men förstående medprovare som önskat köpa en helflaska, som dock var slutsåld redan innan provningen.

53.324 (Caol Ila), Lighthouse to smokehouse
8 år, 57,7 procent. Smakprofil ”peated”.

I doften: vanilj, lätt frukt… och sen rök. Röken är lite söt, men tydligt Islay. Också lite tobak och lite salt.

I munnen: kola och honung, mild citron, sjögräs. Lite ekkryddig.

Upplever denna trevlig, men lite enkelspårig och outvecklad. Provat bättre Caol Ila tidigare. Både ris och ros från övriga deltagare.

Sammantaget så har jag - apropå whiskyns kvalitet - egentligen ett plus och ett minus. Minus är att flera av proverna idag känns lite för unga, och lite för heta där alkoholen inte upplevs helt integrerad. Plus är att få upptäcka spännande och relativt okända destillerier (som mest producerar för blended-marknaden). Destillerikaraktären kommer också fram fint i dessa prover. Men sen finns ju kvalitéer utöver whiskyn i sig – att få prova den tillsammans med andra och med bra provningsledare är ju ett stort mervärde.

Mina två favoriter? Butchershop quartet (Blair Athol) och Espresso to the power of 4 (Glenrothes). Samtliga deltagares favoriter? Sherry (Glenrothes) och rök (Caol Ila) förstås, vi är ju ändå i Sverige ;-).