Blindprovad julkalender 9&10 (Inchgower & Teaninich)

9

Färg: koppar, tydligt rödbrunt stick i färgen. Portvinsfat inblandade?

I doften: syrliga frukter, likt kokade röda äpplen. Torkade frukter, särskilt mango, kanske också körsbär. Bra. En del svartpeppar och en torrhet som signalerar en del ålder. En del andra kryddor också, muskot ex. Mjukt av vanilj och fudge. En hög sädesfrön på ladugårdsgolv. Linfröolja? Inbjudande och rolig att dofta på. När jag återvänder efter att ha doftat på nr 10 så går det syrliga nästan åt smutsig jord och läder.

I munnen: samma kokade äpplen, torkade frukter, kanske även en klick fruktmarmelad. Viss beska balanserande mot söt honung. Mörk sirap. Snickeriverkstad med oljat trä och lädervax. Ingefära. Lätt att dricka på fatstyrka. Harmonisk, destillat och fat har gift sig bra. En valfri högländare med 15 år på ett refill sherry- eller portvinsfat? 

Med vatten: Vaniljfudgen från doften som spelar ihop med frukterna. Även linfröoljan hittar jag nu. Utmärkt bra whisky. Inbillar mig att det nästan finns något medicinalt också, påminner mig om en svagt svagt rökig Glen Scotia. Brödig malt i avslutet.

Riktigt bra, kanske den bästa hittills i kalendern. Åldern är svårgissad. Kan vara kring 15 som jag sa tidigare på ett bra fat, men kan vara över 20. Rejält nyfiken, det här hade jag gärna haft en flaska av.

Poäng? 88-89.

10

Färg: halm

I doften: torr doft. Lime, kiwi? Färskt gräs. Mjuk fruktsötma från vindruvor men utan beska eller kärvhet. Lätt av peppar. Liksom josigt. Efter en stund brödiga småkakor i bakgrunden. En enklare doft än föregående, men trevlig och med fin balans.

I munnen: kiwi, blandad saft på fläder, päron och citron. Senare i smaken chardonnay. Blir också lite fylligare, som ett par röda äpplen kommer med i mixen. Kakan drömmar. Blir tydligt ekig men utan att torrheten stör, en del peppar och ekbeska. Viss hetta på tungan. En trevlig, habil bourbonlagring, gissar first fill. 12 år?

Med vatten: gynnas av att bli lite mindre het. Samma gröna frukter. Påminner lite om en 16-årig Glen Grant jag provade med SMWS häromdagen, men den här är tydligt bättre. Hade definitivt passat bra i SMWS-smakprofilen ”juicy, oak & vanilla”. Härligt gräddig i texturen. Så här vill jag ha min bourbonlagrade whisky!

Poäng? Mycket bra, men inte samma klass som nummer 9. 86? Hade gärna haft en flaska.

Facit: 

9) Rejält fel på åldern: denna Inchgower är bara 9 år, som den legat på två sherry hogsheads. Denna vet jag att jag bjudit på auktion men inte vunnit (synd, med Brexit och hårdare köpbudget blir den nog svår att komma över). Destillerad 2009, buteljerad 2018, 582 flaskor. Styrka 56,5 procent.

10) Teaninich, 10 år på tre hogsheads (ex bourbon antar jag). De få Teaninich jag provat tidigare har inte imponerat, men detta var bra. 876 flaskor totalt, 55,1 procent.

Blindprovad julkalender 7&8 (Auchroisk & Balblair)

7

Färg: guld.

I doften: Honungskakor och ganska kraftfull peppar. Väldigt söt och kryddig, kanske lite ensidigt. Men det finns något blommigt och fräscht därbakom - säg flädersaft och en daggig gräsmatta.

I munnen: honungskaramell och kolasås deluxe - sockersötma fyller munnen. Ordentligt med peppar på tungan. Eucalyptus-halstabletter. Väldigt lik doften. Medellång eftersmak med en del mineraler. Stabilt, välgjort och gott, men utan att sticka ut. Lite likt en sötare Loch Lomond jag har i skåpet.

Med vatten: mer kola, mindre peppar.Torkade örtkryddor. Lite endimensionellt. Säg 10-12 år, bourbonlagring.

Poäng: svårt. Det är gott, men tråkigt. Men gott nog att jag ändå skulle kunna tänka mig en flaska. 77p.

8

Färg: guld (närmast identisk, nästan så man undrar om det är samma whisky).

I doften: vaniljsötma, sen en härlig syrlighet (äppelmos, rabarber) och lätt övermogna apelsiner. Svaga färska örter. Jord, metall? Trevligt.

I munnen: samma sorts sötma som i sjuan, men också ordentligt med syrlig frukt, något besk apelsinmarmelad. Först gräddig men med beskan kommer en viss torrhet. Ingefära-godis, ni vet de där som både är söta och bränner lite. Kanel. Lätt av tobak. Lätt kryddig och vaniljsöt eftersmak.

Med vatten: det söta och syrliga har gift ihop sig lite mer. Kan man göra flädersylt? Diskret vanilj. Finns många sorters örter och mineraler som jag har lite svårt att sätta ord på (blöta stenar?). Lite beskare i avslutet. Svårt att bestämma mig om åldern: den har liksom punchigheten som en 8-åring (likt en Bruichladdich) men skulle kunna vara 12-15.

Poäng: säg 80p.

Facit:

7) Fel ute. Auchroisk, 27 år (!) på en sherry butt (!). Destillerad 1989, buteljerad 2016. Styrka 57,3 procent, 594 flaskor.

8) Balblair, 8 år (lite mer rätt). Destillerad 2011, buteljerad 2019. 2 stycken sherry hogsheads (det gissade jag inte). 57, 8 procent, 648 flaskor. Denna kom jag över en flaska av på auktion nyligen.

Blindprovad julkalender 5&6 (Bunnahabhain & Tullibardine)

Två till Cadenheads.

5

Färg: mellan vitt vin och vatten - en riktig blekfis!

I doften: jag blir glad när jag hittar nya sätt whisky kan dofta. Här finns en frisk örtighet (tänk örtsalt utan salt typ) men framför allt en härlig fruktig syrlighet. Syrliga äpplen och rabarberkräm. Balanseras fint av sötman från en marsansås. En lätt torr pepprighet. En kopp earl grey-te, mineraler (blöta stenar), lätt metalliskt men utan någon som helst vasshet. Balansen och viss pondus från ek, får mig att tro att detta nog är lite äldre än tio år, säg 13-14 år. En låglandswhisky kanske (påminner lite om en Daftmill, men det har väl Cadenhead inte buteljerat?). Eller kanske en irländare? Viktigast dock är att det är en riktigt bra doft, riktigt bra.

I munnen: det är bra i munnen med. Tydligt syrligt som nästan gränsar till torrt salt. Syrliga, salta frukter låter inte så angenämt men det funkar, om än inte riktigt samma klass som doften. Riktigt besk citron. Torkade örter (timjan?). Viss sötma från honungssmakande halstabletter. Texturen i munnen är rätt mjuk, likt en porlande bäck över småsten. Eftersmaken är besk och sätter sig länge i gommen.

Med vatten: tyvärr tar den torra beskan över lite väl mycket. Även för mig som gillar citrus i whisky. Lite malt finns nu också där, som från ett fiberrikt bröd. Med en klick smör när jag tänker på det. Nej, detta är inte mjukt nog för att vara någon trippeldestillerad irländare. Arran kanske, när minnet tar mig tillbaka till besöket där 2019? En gissning god som någon antar jag, men Skottland säger jag iaf.

Poäng: säg 81. Doften väl över 85, men smaken strax under 80.

6

Färg: halm

I doften: sötare (mycket honung, flytande sådan, vanilj, och söta frukter), en del peppar också (inte jättemycket men mer än föregående). En del tropiska frukter, särskilt ananas, inblandat i sötman. Kanske kiwi också? En viss friskhet visar sig i bakgrunden, likt vitt vin. Trevligt, men doften är lite tunnare, det är sötman som fångar uppmärksamheten, sen händer det inte så mycket. Detta är lite vassare, kanske lite yngre än nummer fem? Gissningsvis är det first fill bourbon-fat från valfritt speyside-destilleri.

I munnen: sötbakelse deluxe! Vaniljbulle med socker på, serverat med ett glas päronsaft. Sen kommer åter lite beska citrusfrukter (både citron och apelsin), och tanniner från gröna druvskal. Nästan inga tendenser till ek. Texturen hade varit gräddig om det inte vore för beskan. 

Med vatten: lite mjukare, och snäppet bättre. Men fortfarande lite väl mycket tanniner och beska. Och lite endimensionell sötma. Nja. Säg en något medioker tioåring (bourbon first fill) från Speyside, Skottland (eller whatever).

Poäng: 74.

Facit:

5) Bunnahabhain (jaså, är det så Bunna blir på bourbon?). Men, 5 år?! Destillerad 2013, buteljerad 2019. Tre bourbon barrels, 720 flaskor. 58,9 procent styrka.

6) Tullibardine (uj, det trodde jag inte. Inte alls så maltig som de tullibardine’s jag tidigare prövat). Och åldern hade jag snorfel på: 26 år. Ekbeska snarare än citrusbeska då, kanske. Två hogsheads gav 462 flaskor. Styrkan nere på 43,9 procent (låg utifrån ålder då Small batch-serien ej vattnats ner).

Sammantaget: blir sugen på att prova mer Bunna på bourbon. Denna gången imponerade dock inte Tullibardine - deras officiella 20-åring är bra mycket bättre än denna.

Blindprovad julkalender 3&4 (Strathclyde & Tomatin)

3

Färg: rostbrun - sherrybalja månne?

I doften: mustigt, sötsyrligt. Gillar balansen mellan det söta (fruktkräm, röda äpplen) och det syrliga, kryddiga (lätta örter, parfym). Mycket trevliga dofter av blommor och honung dyker också upp. Det här är spännande, mycket mer så än en vanlig sherrybomb. Det finns en mjuk ekighet, men framför allt harmonin får mig att tro att detta kan ha en del ålder.

I munnen: åh, vad är det här? Även första intrycket i munnen känns spännande. Torkade frukter, men lite tillbakadraget, uppblandat med kolasås, kakao och en lätt vanilj och peppar från ek. Ja, precis som i doften känns detta åldersmoget utan att för den skull vara särskilt ekigt. Munkänslan är krämig. En diskret sälta som går över i örter. En citron i bakgrunden långt bort. Riktigt bra detta. 

Med vatten: det här är fint balanserat, de olika delarna turas om att leda. Fortsatt inga tendenser till att bli överekat eller torrt. Med det lilla jag har kvar i glaset gör jag ingen djupare analys. Kan inte gissa destilleri, men ca 20 år på refill sherry? 

Poäng: mycket bra. Ikväll, säg 89 p. 

4

Färg: ett blekt vitt vin (stora kontraster idag!)

I doften: mycket fruktigt. En hel hög gula äpplen, päronsaft. Något friskt som jag associerar till fläder och ett inte allt för sött vitt vin. Det sammanfattar nog det mesta av doften. Varken honung eller vanilj, all sötma är från färska frukter. Lätt pepprigt. Sommarblommor på en äng. Gissar att det är ett fruktigt destillat som legat på ett refill bourbonfat (lågodsare).

I munnen: starten definieras mellan besk citron, salt, på gränsen till sjögräs, och vanilj. En del skulle nog tycka att detta är lite för beskt, men jag gillar det. Det är inte helt olikt ung, orökig Bruichladdich, och det är bra betyg i min bok. Citrusfrukter fyller verkligen gommen. Viss hetta men utan att störa. Avslutet har en touch sältat smör. Gott. 

Med vatten: citrusen blir lite mjukare, texturen blir gräddigare. Lite mer maltig. Ett snäpp bättre så! Lite mer sipp-bart liksom. Gissar att detta inte är äldre än 10 år, ca 55 procent styrka. Som tidigare sagt, destillatdrivet på trött återfyllt bourbonfat. Ingen aning om destilleri, men säg speyside eller högländerna i Skottland. 

Poäng: ca 82. 

Facit:

3) Strathclyde (va, en grain-whisky alltså?). Hela 30 år. Sherry och bourbon, sannolikt ett fat av varje då, eftersom det blev 360 flaskor. 54,5 procent.

4) Tomatin. 10 år (check!), destillerad 2009, buteljerad 2019. 57,7 procent (nära nog). Två bourbon hogsheads, 528 flaskor. 

Blindprovad julkalender 1&2 (Benriach & Speyside)

Denna mörka decembermånad är första gången jag har en whisky-julkalender. Tack till Urban som gjorde en med enbart buteljeringar från Cadenhead's, Skottlands äldsta oberoende buteljerare.

Jag bestämde mig för att prova blint, för att testa allt utan förväntningar och förutfattade meningar. Jag kommer bocka av alla i ordning, men inte följa dagarna utan ta ett par i taget, för att få till en jämförelse, och också börja prova att sätta poäng enligt 100-skalan. Sannolikt blir jag inte klar till jul utan provar när jag får tillfälle allt eftersom.

Så, låt oss börja!

För denna serie inlägg blir det lite enklare tagna
foton, men ni får en beskrivning av färg iaf.

1

Färg: halm

I doften: Fräsch citron hittar jag först, sedan sommarblommor och nyklippt gräs. Kryddigt på ett örtigt sätt. Lätt parfymigt. Honungssötma. Friskt som från ett vitt vin. Kan det vara en Linkwood månne?

I munnen: mycket mjuk och silkig känsla i munnen. Sen kommer ett citrussting med viss beska, men det balanserar fint mot honungssötman. Här finns också röda äpplen och gelegodis. Relativt kort, torrt avslut med lite vass eukalyptus och honungskaramell. Tyvärr väcker starten starka förhoppningar som sedan inte riktigt uppfylls.

Med vatten: texturen nu lite torrare, de lätt beska och vassa tonerna kliver framåt och sötman bakåt. Mycket torkade örtkryddor nu. Gissningsvis måste detta vara en bourbonlagring, ca 15-18 år. Kanske en Linkwood. Gott men inget extraordinärt.

Ska jag försöka sätta poäng: 81p.

2

Färg: koppar

I doften: Fylligare, mer åt mörka, torkade frukter. Plommon, sylt på hallon och jordgubb. Fler färska frukter, särskilt päron och apelsin. En fin vanilj, grovt hyvlad planka, svagt av peppar.

I munnen: kryddigare i smaken, en del chilipeppar här. Lätt torrt. Hårda godiskarameller balanserar, däremellan finns en blandad och lätt besk citrusmarmelad. Kanske också jordgubbssylt. Lätt spritigt. Detta kan mycket väl vara en bourbonlagring, en sådan Longmorn jag har i skåpet dyker upp i tankarna. Tanniner och vanilj i eftersmaken.

Med vatten: Har bara en liten slurk kvar så blir ingen djup analys. Men mjukare nu, inte riktigt lika kryddigt och det är positivt. Jag gissar att detta är lite yngre, ca 12 år lagrat på bourbonfat. Kanske Longmorn om jag ska dra till med något. Som för nummer ett, gott men inte mer.

79p.

Facit:

1) Benriach (eller Benriach-Glenlivet som Cadenhead skriver på etiketten). 10 år, single cask (bourbon hogshead), 55,2 procent. Lagd på fat 2008, buteljerad 2018. Totalt 270 flaskor. Tro det eller ej, men jag har faktiskt en oöppnad flaska hemma (ca 800kr på auktion).

2) Speyside (Speyside-Glenlivet). 22 år, single cask (en sherry butt - måste ha varit en trött sådan), 55,5 procent. Lagd på fat 1996, buteljerad 2018. Totalt 486 flaskor.

Sammantaget: Inte många rätt, fel på både ålder och ett av fattyperna (destillerierna också förstås, men de prickar man ju sällan). För båda dessa tycker jag att doften är starkare än smaken.