North Star Benrinnes 10 år for The Good Spirits Co

Jag brukar tycka jag är ganska bra på att välja mina whiskyköp. Idag kommer dock en flaska som verkligen hintar om motsatsen. 

Hösten 2022 reste jag och kompisen Crille till Skottland, och droppade in i whiskybutiken The Good Spirits Co i Glasgow. De hade bland annat whiskyn för dagens bloggpost - en Benrinnes från North Star, buteljerad för butikens 10-årsjubileum. Benrinnes är ett favoritdestilleri för mig, och priset var på ganska låga 50-55 pund - det skulle jag i efterhand kunnat skylla på. Om det inte vore för att jag faktiskt provade whiskyn i butik och tänkte nåt i stil med "nämen det här var ju en härligt destillatdriven whisky där inte fatet tagit över!".

Jag uppfattade alltså att det inte var en särskilt aktiv sherry butt whiskyn var lagrad på (jag såg också att färgen var väldigt ljus). Det visade sig vara en extrem underdrift. "Refill sherry butt" skulle jag skriva om till "dead sherry butt" om jag ville ge en rimlig indikation om doft och smak. Det här är en extremt omogen whisky, och det måste komma från att fatet varit uttjänt. 

Jag ville inte hälla ut whiskyn, men man kan väl säga att den gått åt sparsamt. Jag har utsatt ett antal vänner (före detta? ;-) för denna blint - en betydande andel har inte identifierat den som whisky. På sommaren har den funkat ganska okej i en highball-drink, och nu i vinter i en rätt trevlig whisky sour. Men nu är den nästan slut och jag kommer äntligen för mig till att skriva provnoter.

Så uselt att till och med korken gick sönder! :-D

North Star Benrinnes 10 år

Buteljerad för The Good Spirits Co's tioårsjubileum

Lagrad på en refill sherry butt

Styrka 60,9 procent. Kostade ca 720 kronor i Glasgow 2022.

 

Färg: ljust vitt vin

I doften: citron, hårda päron, svagt av vanilj. Det är mycket omogna malttoner likt i råsprit eller en treårig whisky från något av alla dessa nya destillerier som snabbt vill få ut nåt på marknaden. Bland dessa toner som bäst äppelkart, som sämst finkel - inte lika mycket av det sista som när flaskan var nyöppnad. Lite stickig i näsan med sin höga styrka. Päron är tonen som mest tydligt följer med.

I munnen: nu börjar det bli rätt räligt. Hett och äppelspritigt. Omogna äppelkart-newmake, men också lite äppelkompott med kanel och ett stänk äppelcidervinäger. Det finns en jättesvag vaniljton som desperat försöker balansera upplevelsen (dödsdömt!). Maltigt hela upplevelsen igenom, mest omogna äpplen men kanske också lite brödigt. Pepprigt i gommen. I avslutet den heta äppelspriten och en tesked billig matolja.

Med vatten: rätt mycket vatten, för det tror jag behövs. I doften bättre. Inte lika tydligt omoget. Mycket mer vanilj, päronkräm, pistagenöt? Svagt av citron. Lite pepprigt fortsatt. I munnen då? Även här mognare - mognare äpplen, äppelkompott - men alkoholen är fortfarande inte integrerad utan ligger som en hetta bredvid. Kanske citronkola. Fortsatt svagt av vanilj, svagt av matolja. Väldigt svagt av kakao och äppelcidervinäger (inte någon fantastisk pairing). 

Sammantaget är detta en rätt usel whisky (från ett av mina favoritdestillerier dessutom!) - men nog så kul att skriva noter på. Här finns inget av den där sherryn som nån gång ska ha legat i fatet, och eken är nästan helt död. Att North Star och The Good Spirits Co valt att buteljera detta fat (till hela 626 flaskor dessutom!) är rätt obegripligt.

Poäng: 68p