St. Patrick's Day, det firar vi med en irländare på bloggen! En irländare som därtill inte ännu är släppt i Sverige - den kommer på bolagets webbsläpp 3 april, och jag rekommenderar att du är redo att klicka.
Whiskeyn har det lite anonyma namnet Enigma Single Malt Irish Whiskey 10 år. Det visar sig dock finnas mycket mer info än vad som står på etiketten - häng med!
1) Åldern. 10 år står det på etiketten. Men på Cadenheads hemsida kan man läsa att spriten destillerades 2006 och buteljerades februari 2025. Det är snarare 18 eller möjligen 19 år på fat.
Det finns en förklaring. Cadenhead har tidigare buteljerat irländsk whiskey som lagrats tio år på irländsk jord och sedan skeppats till Skottland (sannolikt till deras lagerhus i Campbeltown). Där har den lagrats ytterligare några år, år som sedan inte fått räknas under betäckningen Irish Whiskey.
När vi vet att whiskeyn är 18 eller 19 år snarare än 10, då känns plötsligt priset på 1000 kronor väldigt attraktivt. Särskilt med beaktande hur lite irländsk whiskey det finns med denna ålder.
2) Destilleriet. Varken etikett eller hemsida avslöjar destilleriet. Eftersom den tidigare buteljeringen ovan, också lagd på fat 2006, är från Cooley, så frågade jag helt enkelt personalen i Cadenheads London-butik 7 mars. De bekräftade att ja, det är en Cooley. (Hur vet jag att den tidigare buteljeringen är från Cooley? Det har jag också frågat Cadenhead om, på en resa till Campbeltown.)
3) Faten. Bourbon barrels står det på etiketten, liksom att det blev totalt 726 flaskor. Det borde med snabb huvudräkning betyda att det är tre fat som buteljerats (skulle möjligen kunna vara något till om faten dunstat mycket eller rentav läckt).
4) Styrkan. 44,3 procent är en ganska låg styrka, men min gissning är att det är fatstyrka. Syskonbuteljeringen länkad ovan hade en fatstyrka på 47,4 procent, och styrkan kan ha minskat ytterligare med de extra åren i lagerhusen. Enigma-serien tycks också buteljeras på fatstyrka.
Men, hur smakar den då?
Färg: halm
I doften: godiset sockerbitar, gelégodis - känns ganska typiskt för Cooley, om än jag inte druckit mycket Cooley med denna ålder. Vaniljstång, söt citron, ananas. Sedan kommer eken - muskot, peppar och tanniner från gröna äpplen. Jag är känslig för om kryddigheten tar över i en whisk(e)y, men här finns en fin jämvikt.
I munnen: vanilj, päron, gelégodis. Äppel-, päron- och citrusfrukter ger en härlig munkänsla som är både söt och syrlig. Frukterna är viktiga för att whiskeyn inte ska kännas tunn eller vattnig. Eken finns också här - i munnen har pepparn backat och vi har mer av en lätt torr träton, tänk en snickeriverkstad med sågspån, polerade möbler och gröna vindruvor. En lätt örtighet och mineraler. Ett fruktigt vitt vin (en vällagrad chardonnay kanske?). Svagt av brynt smör. Efter en stund tropiska frukter som persika. Eftersmaken knyts ihop av päron och äpplen, vanilj och gelégodis, och lätt torr ek. Bra längd också!
Med vatten: I doften kliver vanilj och ek fram medan frukterna backar. I munnen är dock röda äpplen tydligt närvarande, liksom nektariner. Svagt av honung eller ljus sirap och russin. Eken är nästan borta. Munkänslan har blivit lite för vattnig, så man bör vara försiktig och vattna sparsamt.
Sammantaget märks det att denna tioåring är långt äldre än så. En underbart härlig, vacker godis- och fruktsötma, väl avvägd ek och en rik komplexitet. Med tanke på hur lite gammal irländsk whiskey det finns buteljerat och i lagerhusen, så tar jag emot denna med öppna armar.
Poäng: 90-91p.
