lördag 28 november 2020

Millstone 100 Rye

Nästa ryewhisky på bloggen är holländska/nederländska Millstone, eller Zuidam som destilleriet (och ägarfamiljen) egentligen heter. Zuidam har kokat whisky relativt länge, åtminstone i whiskyvärlden utanför Skottland som jämförelse. De har flertalet olika sorters whisky (liksom andra spritsorter) i sin repertoar och verkar alltså inte rädda för att experimentera.

Ryewhiskyn heter Millstone 100 Rye. Vad tusan står då siffran 100 för? Jo, här får vi nog se uppenbara likheter med svenska High Coasts 63 -siffran står inte bara för många saker, Zuidam verkar närmast ha skapat whiskyn kring siffran 100. 100 månaders ålder, 100 procent råg, en styrka på 100 proof (50 procent, således amerikanska definitionen), osv. Priset är 900 kronor via bolagets beställningssortiment.


I doften: mustiga brödtoner, som från en rejäl mörk sirapslimpa. Vad är för kryddor... kummin, nejlika? Kanel. Vaniljsötma som går över i något väldig fräscht, eucalyptus? Maltigt när jag känner efter lite mer, lätt smutsig mörk jord också. Mycket trevligt.

I munnen: härligt silkig, men musklerna spänner bakom - det rinner flytande rågbröd! Rostade sädeskorn kanske, ordentligt mörkt maltigt. Svagt av kaffe. Pepprigt, går mot tobak. Balanserar mot en svag päronsaft, vilket skapar djup. Lång, kryddig eftersmak. Jag har ibland lite svårt med väl kryddig whisky, men det här funkar fantastiskt bra.

Med vatten: malten märks tydligt i doften. I munnen kommer en fräsch frukt fram mer, särskilt i päron och fläder.

En jämförelse med finska Kyrö (batch 3) - Kyrös rågwhisky är betydligt fruktigare, liksom ljusare (i doften alltså - färgmässigt är det precis tvärtom). Syrligare, mindre pepprig. Fortsätter så i munnen - både färska (röda äpplen) och mer sött, syntetiskt (sockrat gelegodis). 


Sammantaget: en mörk, mustig best. Och Millstone lyckas väl med det! Hittar en helt annan balans än Kyrö. Vilken som är bäst, ja det kan jag inte avgöra, åtminstone inte denna gång.

söndag 15 november 2020

Kalmar whisky society onlineprovning 15 november

Happ. Coronaspridningen ökar igen, nya restriktioner. Bra då när man har en lokal whiskyklubb som håller provningar online. 

Blindprovningar tycker jag är särskilt kul och lärorikt. Temat denna går var typ "2 bourbon, 2 sherry". Från någons (Victors) skåp.

Mina noteringar:

 

1 Bourbon

I doften: Vanilj och något fräscht, örter? Gräs, halm, blommigt. Lätt trä, gröna äpplen

I munnen: Konsekvent i smaken. Mycket fräscha äpplen. Flädersaft.

Med vatten: härligt okryddig. Krämig, några säger torr men vete tusan. Gillar. Detta är bra.

Gruppen gissar att detta är ungt, men jag tror inte det. Det är för välbalanserat för det.

 

2 Sherry

I doften: stängd. Torkade frukter, nötter. Kryddor, tobak? Syrlig. Öppnar sig efter en stund.

I munnen: Lite vanilj inledningsvis. Rund och mjuk innan den dundrar på och blir lite mer murrig. Kaffe och tobak i slutet. Gissar att det är bourbon i mixen. Bra detta!

Med vatten: ”supersyrlig”. Men fin balans. High Coast Berg? Eller Bunnahabhain 12? Nja, lite starkare kanske…

 

3 Bourbon

I doften: lätt. Söt citrus. Ananas?

I munnen: Samstämmig. Lite kryddigare, ett släng chilipeppar. Apelsin. Lemon curd? Äpplen. Ung med mycket destillatkaraktär, men balanserad. Lite smörig, men lätt torr.

Med vatten: söt glasyr i doften. Munnen mer åt det syrliga fräscha. Svårt bestämma mig vad jag tycker, 1an är bättre.

 

4 Sherry

I doften: Ekigt, torkade frukter. Farinsocker. Cykelslang, ja massor av gummi. Vaniljkola.

I munnen: Lite kolsyra-sprudlande (!) i munnen – inte helt lyckat. Gummi, lite svavel. Lugnar ner sig.

Vatten: Lite unken i doften, men på ett ganska bra sätt. I munnen en best, gnetar sig fast i munnen. Mortlach, Glenfarclas, nåt åt det hållet.

 

 

Mina favoriter är 1 och 2. I samlingen går 2 och 3 bäst hem.

 

Facit

1)      Balblair vintage 91-2018 3rd release 26-27 år. Ca 2200 på auktion.

2)      Deanston 10 år, PX-finish 6mån. 2009-2020. The maltman. Ca 1100kr på auktion.

3)      Glenlivet Nadurra 2014, 16 år. Batch 0114A, januari 2014. Ca 900 kr auktion.

4)      Edradour the ultimate 2011, 9 år. First fill, cask 30. 57%. Ca 1800 på auktion.

onsdag 11 november 2020

Kyrö Rye batch 3

Hur många är vi som lockats att gå lite utanför den så upptrampade malt whisky-stigen? Det kan vara till en blendwhisky (som vi tenderat att titta lite orättvist ner på) eller, som idag, att hälla upp en dram rågwhisky.

För mig började det med att Hven lanserade Hvenus. Kan det vara Sveriges mest prisvärda whisky? Oavsett så är Hvenus, liksom "bourbon"-syskonet Mercurious, verkligen buteljeringar som breddat vad svensk whisky kan vara.

Sedan dess har jag kommit över en flaska Kyrö, som jag ska prova här idag, liksom ett sample av nederländska Millstones 100 rye. I dagarna släpptes också jämtländska Vattudalens andra buteljering. Well. Jag ser att jag visst är väldigt eurocentrisk. Något nordamerikanskt måste jag förstås också köpa in, särskilt när de nu tagit sitt förnuft till fånga och röstat fram en riktig president.

Kyrö har fått en del uppmärksamhet - om det är för sin whisky eller för sin kaxiga, finska, nakna framtoning, det låter jag vara osagt. Men de har fått flera hyllningar på ex Malt review. Kyrö använder enbart finskt fullkornsråg för sin whisky. Det framkommer inte helt tydligt, men det verkar som att allt korn mältas, vilket också avviker lite från andra producenter. Min flaska är en från batch 3, buteljerad under slutet av 2017 (jag har inte hittat någon info om hur länge den legat på fat). Sedan nyligen har Kyrö slutat att numrera sina batcher.



I doften: jag är ingen rye-expert, men känns rätt typiskt mustigt, kryddigt, det är en kaxig doft. Men det finns en underbar mjukhet här också. En härlig bädd med vaniljsås. Väldigt krämig. Tydligt sötfryktig också - röda äpplen, kärva röda körsbär.

I munnen: alltså, detta är så spännande. Först lätt, lätt av mörkt bröd, sedan kommer en sprudlande syrlighet. De där frukterna är elegant silkiga i munnen. Apelsin har tillkommit. Sen kickar bröd och kryddor in. Flytande danskt rågbröd, olja (raps?), saltvatten. Klingar av i juliga kryddor.

Med vatten: blir ännu mjukare i munnen. Ännu lite fruktigare, smörigare också. Fortfarande handlar denna dram för mig om den dubbla naturen i det mjuka, eleganta, och det mustiga, kraftiga. Ett gäng olika nötter i eftersmaken.

Sammantaget är jag mycket glad att få börja upptäcka rye, och Kyrö gör uppenbart riktigt bra sådan. Jag älskar hur dessa finnar lyckats kombinera silkig elegans med rivig råstyrka.

Hur står sig Kyrö mot andra ryes? I jämförelse så är Hvens rågwhisky Hvenus lite mindre komplex (om än en mycket god och trevlig whisky). Det ska bli spännande att prova fler ryes och jämföra - närmast blir från Millstone samt Vattudalen.


lördag 7 november 2020

Benrinnes 18 Cadenhead’s

Nu till ett destilleri som jag upptäckt i år - Benrinnes. Jag hade läst och lockats av en del recensioner på ex Malt Review, och precis innan coronan slog till besökte jag Cadenhead’s härliga butik i Odense. Jag fick prova denna 18-åring och var såld direkt, inget snack om att en flaska skulle följa med hem (ca 1100 kronor fick jag betala. För samma pris kom jag över ytterligare en flaska på auktion för några veckor sedan).

Benrinnes 18 år, destillerad 2000 och buteljerad 2019. 55,7 procent alkohol, cask strength.
Cadenhead’s Small Batch. Detta är en vatting av fyra bourbon barrels, 618 flaskor totalt. Värt att nämna är att det finns en syskonbuteljering från fyra andra barrels - de skiljs enklast åt genom en snäppet högre styrka på 57,5 procent (55,7 respektive 57,5, det är alltså ingen felskrivning). Malt review har provat syskonet här.

 


Färg: mässing. 

I näsan: friskt, syrligt. Lime, ananas och andra tropiska frukter, hårda päron. Estrar lite som i en fruktig ale. Ett lätt sting av ingefära som inte märks först, annars inte särskilt kryddig. Diskret av honung, sötman döljs av det syrliga och fräscha. Lädervax och saltat smör. Benrinnes har ett lite köttigt destillat, det kommer fram som fettet på stekt bacon. Underbart.

I munnen: Brödiga honungskakor, första känslan är att detta är lite sötare. Ingefära, och så kommer en massa härliga tropiska frukter. Återigen lime, också apelsin. En tjock, krämig, tuggig munkänsla. Balansen glider återigen över till det syrliga. Tydligt köttigt, lätt oljigt. Vaxigt och liksom dammigt, som ett dammigt rum doftar antar jag. Ruffigt men välkammat, härligt välstämt med sina arton år. Salt smör i eftersmaken. 

Med vatten: Fortsatt mycket frisk, lite örtkryddor har tillkommit. Samma typ av old-school fruktighet som i Kilkerran 12 - exotiska frukter, honung och en härlig vaxighet. Lite lättare och mjukare. Fortfarande ett skönt citrussting, mer saltat smör. Lite mer kola och karamell.


Sammantaget: med denna buteljering har jag fallit ordentligt för Benrinnes. Detta är en stil whisky som jag verkligen gillar - lite småbråkigt destillat, vaxiga tropiska frukter. Detta är piggt men härligt utvecklat och balanserat - jag tycker Cadenhead verkar ha plockat faten i exakt rätt tid.

SMWS Augusti

 SMWS hade en provning i augusti, där jag visst glömde publicera mina provnoter. Tema denna gång var sci-fi - denna Trekkie blev också rätt nöjd. Vi bjöds också på djupdykning i destilleriet Loch Lomond, kända för att göra en mängd olika destillat.


58.38 - In a sunny lemon grove - 2nd fill ex-bourbon barrel - 7 år, Strathisla

I doften: Citron alright, lite besk, lite syltig. Lite kryddig ek också.

I munnen: Frisk saft på citron och fläder. Blir lite mjukare i kroppen, åt vanilj. Krämigt. I munnen länge så kommer lite oljiga och salta toner fram, gott så!

Sammantaget: svag för den här stilen - citrus + hav + malt brukar vara en bra kombo för mig (*host* Bruichladdich *host*).

 

7.242 Magical fairy dust - Refill ex-bourbon hogshead – 26 år, Longmorn

I doften: Vacker ek, potent men ej för mycket. Mjuk vanilj. Mjukt fruktigt, röda äpplen? Kola. Mycket att dofta.

I munnen: Så mjuk, smooth. Fairy dust indeed. Stegrande chilihetta, som en god asiatisk maträtt.


135.23 A shape-shifting chimera - 1st fill ex-bourbon barrel – 10 år Loch Lomond (Inchmoan)

I doften: Ekig vanilj, lite stängd. Men inte så rättvist mot tidigare. Mer sötma än krydda.

I munnen: Åter mer åt det söta. Massa vanilj, vaniljbulle med massa glasyr och mandelmassa. Lite alkoholkick. En hel del röda bär, lite kärvt. Lite pepprighet.

 

112.54 Uncle Monty Goes Burgling - 1st fill barrique ex redwine – 18 år Loch Lomond (Inchmurrin)

I doften: Lite syltigt, tydligt ekigt och pepprigt. Vanilj.

I munnen: Mjukare än doften antyder. Balans mellan det vinösa och borboun-smaker. Vanilj och mjukt örtigt, typiskt för destilleriet vad jag vill minnas. Men sen massa chili och peppar med hettan (Inchmurrin enligt Magnus F). Med vatten lite torrt på tungan.

Sammantaget god, men upplevs yngre än åldern.



122.31 Tarry tarry night - 2nd fill ex bourbon barrel 5 år Loch Lomond (Croftengea)

I doften: Salt, vanilj, peppar. Jo en del rök också, och torvigt. Mycket som påkallar uppmärksamhet. 

I munnen: Oljig, havig rök, tjära. Syltig sötma. Lite spritig alkoholkick. Fett bacon och fisk. Hade gissat Islay om jag inte känt till destilleriet. Lakritsbåtar? 

Sammantaget: Gillart, känns klart äldre än fem år. 



Loch Lomond klart bättre än mina tidigare upplevelser, alla deras tre är bra med olika kvaliteter.