onsdag 11 november 2020

Kyrö Rye batch 3

Hur många är vi som lockats att gå lite utanför den så upptrampade malt whisky-stigen? Det kan vara till en blendwhisky (som vi tenderat att titta lite orättvist ner på) eller, som idag, att hälla upp en dram rågwhisky.

För mig började det med att Hven lanserade Hvenus. Kan det vara Sveriges mest prisvärda whisky? Oavsett så är Hvenus, liksom "bourbon"-syskonet Mercurious, verkligen buteljeringar som breddat vad svensk whisky kan vara.

Sedan dess har jag kommit över en flaska Kyrö, som jag ska prova här idag, liksom ett sample av nederländska Millstones 100 rye. I dagarna släpptes också jämtländska Vattudalens andra buteljering. Well. Jag ser att jag visst är väldigt eurocentrisk. Något nordamerikanskt måste jag förstås också köpa in, särskilt när de nu tagit sitt förnuft till fånga och röstat fram en riktig president.

Kyrö har fått en del uppmärksamhet - om det är för sin whisky eller för sin kaxiga, finska, nakna framtoning, det låter jag vara osagt. Men de har fått flera hyllningar på ex Malt review. Kyrö använder enbart finskt fullkornsråg för sin whisky. Det framkommer inte helt tydligt, men det verkar som att allt korn mältas, vilket också avviker lite från andra producenter. Min flaska är en från batch 3, buteljerad under slutet av 2017 (jag har inte hittat någon info om hur länge den legat på fat). Sedan nyligen har Kyrö slutat att numrera sina batcher.



I doften: jag är ingen rye-expert, men känns rätt typiskt mustigt, kryddigt, det är en kaxig doft. Men det finns en underbar mjukhet här också. En härlig bädd med vaniljsås. Väldigt krämig. Tydligt sötfryktig också - röda äpplen, kärva röda körsbär.

I munnen: alltså, detta är så spännande. Först lätt, lätt av mörkt bröd, sedan kommer en sprudlande syrlighet. De där frukterna är elegant silkiga i munnen. Apelsin har tillkommit. Sen kickar bröd och kryddor in. Flytande danskt rågbröd, olja (raps?), saltvatten. Klingar av i juliga kryddor.

Med vatten: blir ännu mjukare i munnen. Ännu lite fruktigare, smörigare också. Fortfarande handlar denna dram för mig om den dubbla naturen i det mjuka, eleganta, och det mustiga, kraftiga. Ett gäng olika nötter i eftersmaken.

Sammantaget är jag mycket glad att få börja upptäcka rye, och Kyrö gör uppenbart riktigt bra sådan. Jag älskar hur dessa finnar lyckats kombinera silkig elegans med rivig råstyrka.

Hur står sig Kyrö mot andra ryes? I jämförelse så är Hvens rågwhisky Hvenus lite mindre komplex (om än en mycket god och trevlig whisky). Det ska bli spännande att prova fler ryes och jämföra - närmast blir från Millstone samt Vattudalen.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar