Signatory Ledaig Vintage 2010 7 år

Oberoende buteljerare tycks få allt svårare att släppa sin whisky till rimliga priser (för oss konsumenter). Några undantag finns, i Sverige är Selected Malts ofta duktiga på att hålla nere priserna, och Thompson Bros har jag skrivit om flera gånger senaste året. Ytterligare en sådan buteljerare är Signatory, som har flera serier i lägre prissegment. Idag är det dags för en sådan.

The un-chillfiltered collection är en serie buteljerad på 46 procent och ofta ett par-tre fat som gifts samman. Oftast är det lite mindre aktiva bourbonfat som använts, vilket brukar ge mycket plats för destillerikaraktär. De är tyvärr inte tillgängliga på bolaget utan hittas hos europeiska nätbutiker, eller auktion som denna flaska. Har inte sett dessa så ofta på sistone, så hoppas att Signatory inte är på väg att avsluta serien.

Signatory Un-chillfiltered Ledaig Vintage 2010 casks 700391+700393

7 år på 1st fill bourbon barrels, buteljerad 2018

46 procents styrka, icke färgad. Kostade 2023 775 kronor på auktion.

Färg: halm

I doften: citron, både som frukten och som citronfromage. Härligt smutsig rök - industriellt, rost, brynt kött i pannan. Sjögräs - ofta nära och lik citron i doften så det stämmer säkert. Blöta klippor, blöt sand. Friskt vitt vin och lätt syrliga äpplen. Fudge, men inte så sött. Svagt av nötter. Jättebra doft - fokus på destillat men inte på något sätt omogen.

I munnen: citron och lime, sandstrand. Päron, äpplen, riesling. Låsolja, sot, läder. Köttig rök i bakgrunden, tydligt diskretare än i doften (men kommer mer i eftersmaken). Fuloljig på ett underbart sätt i munnen. Frukt och vanilj skapar inte balans men kompletterar. Syrligt gelégodis och sand i avslutet.

Med vatten: fortsätter med citrus, olja och rök. Lite mer svartpeppar och vanilj, som att bourbonfaten fått en extra skjuts. Samma trend i munnen - söt citrus, vaniljbulle och extra vaniljkräm vid sidan om. Brynt kött och rost, röken snäppet starkare. Klarar sig precis från att bli för vattnig - citrustonerna hjälper här. Örter, ljung. Hårt brynt kött-rök, päron, riesling, citron i avslutet.

Sammantaget en härligt smutsig Ledaig, precis lagom aktivt bourbonlagrad. Och med ett bra pris. Två påminnelser till mig själv: Ett - fatstyrka och single casks är överskattat och ofta inte värt prispremien (förstå mig rätt - jag pratar prisvärdhet, förnekar inte att det finns massor av jättebra single casks på hög styrka). Två - håll utkik efter dessa Signatory un-chillfiltered framåt.

Poäng: 88-89p.

Askeim 8 år (2024)

Askeim släpptes för ett år sedan, i juni 2024, och är fortfarande tillgänglig på bolaget. Askeim destilleras på Smögen, men kommer vara lätt rökig (eller i framtiden kanske inte med någon rök alls), och det verkar som att äldre sorters korn kommer att användas (i detta fall Golden promise). Lagring har skett på bourbon quarter casks, alltså klart mindre än vad bourbonfat brukar vara (en quarter cask rymmer 125 liter, medan en barrel rymmer 200 liter och en hogshead 250). Mindre fat brukar ge en snabbare och mer intensiv mognad.

Som ofta när jag bloggar så har flaskan varit öppnad en tid och viss oxidering har skett. Hursom, som vanligt när det gäller whisky från Smögen, så var det här något jag gillade.

Askeim 8 år

Golden promise-korn

Lagrad på bourbon quarters-fat

Fatstyrka 57,7 procent. Kostar 849 kronor via bolaget.

Färg: guld.

I doften: äpplig först - både röda syrliga äpplen och äppelkompott. På ett lite lätt funkigt vis, likt en Ben Nevis. Därtill halm, ladugård, örter. Alkoholen dövar näsan lite, men den känns inte het och dofterna fortsätter komma fram. Citron och apelsin. Malt där bakom - granola kanske, honung. Ett uns av rök.

I munnen: äpplena från doften återvänder - en härlig balans mellan syrlighet och sötma. Lite sprudlande likt en cider också. Apelsinen märks snabbare. Friskt åt örter och blött gräs. Ingefära, fast inte så kraftigt utan mer som sånt där ingefäragodis. Sötma från bourbonfaten - kokos? Munkänslan är oljig och tjock. Alkoholen är fint integrerad, men jag tror den kan öppna upp sig än lite mer på lägre styrka.

Med vatten: bourbonfaten tar lite mer plats med kola, vanilj och svartpeppar. Fortfarande mycket äpplen och bondgård. Torr päroncider. Ännu tydligare vanilj och kokos i munnen, nu märks det att lite mindre och aktiva fat använts, men det är en mycket fin integrering och balans mellan destillat och fat. Den lätta röken kommer fram med en lite jordig ton.

Sammantaget imponerar Askeim och tar snyggt Smögen till en lätt rökig skepnad. Fortsatt med massor av karaktär, och den äldre kornsorten Golden promise får mycket utrymme. Väntar med spänning på att en helt orökig Askeim i framtiden. 

Häromdagen såg jag en bild på en ny Askeim - också åtta år, men trippeldestillerad och lagrad på olorosofat. Vi får se om den kanske hittar ut på bolaget efter sommaren.

Poäng: 88-89p

29/5 2025: Dansk Maltwhisky Akademi med Slainte

Bildkälla: Magnus Fagerström

Magnus bjöd in till en provning med buteljeringar från Dansk Maltwhisky Akademi. De gör en buteljering varje år, eventuellt i samband med en årlig träff. Etiketterna verkar alltid vara designade av en konstnär. De verkar alltid buteljera på 43 procents styrka.

 

Old Pulteney 1990, 13 YO, 24.10.1990 - 08.2004,
Bourbon casks #04/424/1+2, 500 bottles, Dansk Maltwhisky Akademi, 43%

Färg: ljust vitt vin

I doften: vanilj, svartpeppar, sjögräs. Skaldjur. Rätt typisk Pulteney. 

I munnen: äppelkompott med kanel, mild citron, sandstrand med torkad tång. Oljig munkänsla. Jättegod och bra på sin styrka.

Poäng: 87p


Bunnahabhain 1997, 9 YO, 04.12.1997 - 08.2007, 
Refill butt, 500 bottles, Dansk Maltwhisky Akademi, 43%

Färg: nästan vattenlikt - en lätt gröngul ton.  

I doften: mörk kola, peppar. Kakao? Gröna äpplen. Rök och blöt jord - enligt Magnus första året Bunna gjorde kraftigt rökig råsprit. 

I munnen: Äpplen - nu röda - apelsin, kaffe. Lite sherryfat kvar ändå. Blöt jord, jordig rök. Grönt äppelskal i avslutet. 

Poäng: 83p 

Allt-a-Bhaine 1995, 16 YO, 22.09.1995 - 08.2012,
Hogsheads 147081-147082, 500 bottles, Dansk Maltwhisky Akademi, 43%

Färg: ljust vitt vin 

I doften: päron, gröna äpplen, lätt ruffig malt - känns inte som 16 år. Honung, lite

I munnen: blöt jord, murket trä, mint. Lite mognare nu. Äpplen, päron. Läder och blöt jord i eftersmaken. 

Poäng: 84p 

Clynelish 1995, 10 YO, 21.12.1995 - 08.2006,
Sherry butt 12786, 500 bottles, Dansk Maltwhisky Akademi, 43%

Färg: vitt vin igen 

I doften: sluten, stängd - omogna äppelfrukter. Där bakom lite oljig, diffust fyllig. Citrus, också lite mer diffust. Vaniljpulver.

I munnen: lätt syrliga äpplen, apelsinskal, torkad frukt - bra mix sherryfat och destillat. Choklad. Oljigt, härligt fruktsyrligt i avslutet. 

Poäng: 87p 

Linkwood 1988, 12 YO, 30.11.1988 - 09.2001,
Sherry butt 4836, 500 bottles, Dansk Maltwhisky Akademi, 43%

Färg: halm 

I doften: peppar, äpple, riskaka? Blött gräs, örter, på så vis lite typisk destilleriet. Magnus hittar nästan-gummi, vilket jag också känner. Vingummin.

I munnen: vingummi, hallonkola? Milda örter. Äppeljuice. Lite torrt avslut.

Poäng: 86p 

Glen Rothes 1994, 14 YO, 28.01.1994 - 08.2008,
Refill sherry butt 1089, 500 bottles, Dansk Maltwhisky Akademi, 43% 

Färg: bärnsten 

I doften: vaniljkola, svag apelsin, chilichoklad. Russin - klart det mest aktiva sherryfatet. 

I munnen: rött äpple, kola, svagt av mjölkchoklad. Kaffe. Lätt av bär i eftersmaken.

Poäng: 86p 

 

Mackmyra Gästriket 16 år

Mackmyra har som bekant haft en tuff tid, med konkurs och byte av ägare och personal. Vi håller tummarna för att Sveriges äldsta destilleri kan landa på fast mark i år.

Whiskyn som ska provas idag heter Gästriket. Den fick en del uppmärksamhet på grund av en hög ålder om 16 år, matchat med en låg prislapp på 499 kronor. Den lanserades i november förra året, och var först enbart tillgänglig i just i Gästrikland i destilleriets hemtrakter. Nyligen uppmärksammades jag på att Gästriket fortsatt gick att beställa, och nu till hela landet. I skrivande stund finns dryga 50 flaskor tillgängliga online.

Kanske är Gästriket en indikation om vilken riktning Mackmyra kan ta framåt? De har trots allt Sveriges äldsta whisky i sina lagerhus - har de tillräckligt stora mängder är det något de bör ta fasta på. Särskilt när det är deras eleganta, icke-rökiga recept, lagrat på bourbonfat. Mackmyra har mixtrat lite väl friskt med ovanliga typer av fat vilket lett till varierande kvalitet - att i detta läget välja en lansering från bourbonfat skulle både ge en säkrare kvalitetsnivå och samtidigt låta Mackmyras typiska eleganta stil skina.

Gästriket har en ålder om 16 år. Styrkan är 43,1 procent - föredömligt är det utskrivet att detta är fatstyrka. Att styrkan är lägre än brukligt hänger säkert ihop med att faten lagrats i Bodås gruva (vilket också är utskrivet på etiketten). Den fuktiga och dåligt ventilerade gruvmiljön drar ut alkoholen ur faten i en snabbare takt än ett mer normalt lagerhus. Kanske borde Mackmyra ompröva om gruvan är en bra plats att lagra sin whisky framåt. Men fram till dess bör de förstås ta tillvara på faten innan de sjunker än mer i styrka.

Mackmyra Gästriket 

16 år, lagrad på bourbonfat

Fatstyrka 43,1 procent. Pris 499 kronor (50cl).

Färg: guld.

I doften: fruktig start med blandade äpplen (både röda och gröna), citron och nektarin. Härligt fruktsyrligt. Där bakom malt i form av smulpaj, parat med en fin vaniljsötma och honung. Svagt av örter och svartpeppar, kanske också lite öljästigt - tänk en veteöl eller en saison. 

I munnen: likt doften en tydlig äppel- och citrusfruktighet - fruktsyran sätter sig i gommen och gör att jag upplever denna som lite starkare än sina 43,1 procent. Mackmyras typiska päron finns också här. Vanilj, äppelpaj, torkade örter och svartpeppar. Det dyker upp en karaktärsfull jordig ton, lite åt trädgårdskompost. Den fruktdominerande eftersmaken hänger i länge.

Med vatten: doften har fortsatt betoning på syrliga äpplen och citrus - addera lime till citronen. Örterna kliver fram (timjan?). Härlig mjuk vanilj. I munnen backar fruktsyran lite och vaniljsötman blir mer påtaglig - créme brulée. Gröna vindruvor och lätt av tanniner från druvskal. Munnkänslan håller ihop fint även med vatten.

Sammantaget är detta en klockren lansering från Mackmyra. Deras eleganta recept på bourbonfat skulle jag säga är deras bästa, och här med en för svensk whisky hög ålder. Ett stort steg upp i kvalitet från Brukswhiskyn, trots att priset är snarlikt. Ett litet förbehåll för dem som är känsliga för en lite kraftigare fruktsyrlighet i sin whisky, annars en varm rekommendation. 

Poäng: 87-88p.

SMWS 52.41 Pulteney 7 år ”Seahorse ramen”

Dags för en till SMWS-buteljering, denna gång en Pulteney med den lite ovanligare smakprofilen Oily and Coastal. Man kan nog vänta sig en rätt karaktärsfull dram!

SMWS 52.41 Pulteney 7 år ”Seahorse ramen”

Destillerad 2013, lagrad på en first full bourbon barrel

Styrka 59,6 procent. Kostade 600 kronor 2021.

Färg: halm

I doften: sädessötma, honung… och sedan kommer kusten med sjögräs och blöta havsklippor. Blöt metall också, just den tonen är lite vass. Röda äpplen. Sedan stänger sig näsan lite av alkoholen. Granola? Örtsalt definitivt. Är det lite bondgård också?

I munnen: lite snällare, mer åt honung, säd och söta äpplen. Men blandade citrusfrukter sätter sig i gommen, och därifrån är det inte långt innan sjögräset tittar fram. Mineraler och blöta klippor igen, men inte metalliskt som i doften. Äpplena blir lite syrligare och ger nu också lite tanniner. Örtsalt igen i eftersmaken.

med vatten: doften är ganska lik. Sötman minskar något och går mer åt vanilj. Päron, lite omogna äpplen påminner om den låga åldern. Sjögräset har backat men det metalliska finns kvar. I munnen lite bättre balans - syrliga äpplen, äppelskal, blöta klippor, låsolja, lime, honung, malt. Havsstrand, sjögräs och honung i avslutet.

Sammantaget infrias förväntningarna om en ung, karaktärsfull Pulteney. Det maritima och industriella tar mycket plats, det aktiva bourbonfatet märks också. Den metalliska tonen i doften är lite väl vass, lyckligtvis är balansen bättre i munnen. Poängsättningen är svår, eftersom doften landar under 85 och smaken över.

Poäng: 84p

Cadenhead Enigma Irish Whiskey 10 år (18-19 år)

St. Patrick's Day, det firar vi med en irländare på bloggen! En irländare som därtill inte ännu är släppt i Sverige - den kommer på bolagets webbsläpp 3 april, och jag rekommenderar att du är redo att klicka.

Whiskeyn har det lite anonyma namnet Enigma Single Malt Irish Whiskey 10 år. Det visar sig dock finnas mycket mer info än vad som står på etiketten - häng med!

1) Åldern. 10 år står det på etiketten. Men på Cadenheads hemsida kan man läsa att spriten destillerades 2006 och buteljerades februari 2025. Det är snarare 18 eller möjligen 19 år på fat.

Det finns en förklaring. Cadenhead har tidigare buteljerat irländsk whiskey som lagrats tio år på irländsk jord och sedan skeppats till Skottland (sannolikt till deras lagerhus i Campbeltown). Där har den lagrats ytterligare några år, år som sedan inte fått räknas under betäckningen Irish Whiskey. 

När vi vet att whiskeyn är 18 eller 19 år snarare än 10, då känns plötsligt priset på 1000 kronor väldigt attraktivt. Särskilt med beaktande hur lite irländsk whiskey det finns med denna ålder.

2) Destilleriet. Varken etikett eller hemsida avslöjar destilleriet. Eftersom den tidigare buteljeringen ovan, också lagd på fat 2006, är från Cooley, så frågade jag helt enkelt personalen i Cadenheads London-butik 7 mars. De bekräftade att ja, det är en Cooley. (Hur vet jag att den tidigare buteljeringen är från Cooley? Det har jag också frågat Cadenhead om, på en resa till Campbeltown.)

3) Faten. Bourbon barrels står det på etiketten, liksom att det blev totalt 726 flaskor. Det borde med snabb huvudräkning betyda att det är tre fat som buteljerats (skulle möjligen kunna vara något till om faten dunstat mycket eller rentav läckt).

4) Styrkan. 44,3 procent är en ganska låg styrka, men min gissning är att det är fatstyrka. Syskonbuteljeringen länkad ovan hade en fatstyrka på 47,4 procent, och styrkan kan ha minskat ytterligare med de extra åren i lagerhusen. Enigma-serien tycks också buteljeras på fatstyrka.  

Men, hur smakar den då?

Cadenhead Enigma Single Malt Whiskey (Cooley) "10 år"

Destillerad 2006, buteljerad februari 2025

Styrka 44,3 procent. 1000 kronor, släpps 3 april 2025

Färg: halm

I doften: godiset sockerbitar, gelégodis - känns ganska typiskt för Cooley, om än jag inte druckit mycket Cooley med denna ålder. Vaniljstång, söt citron, ananas. Sedan kommer eken - muskot, peppar och tanniner från gröna äpplen. Jag är känslig för om kryddigheten tar över i en whisk(e)y, men här finns en fin jämvikt.

I munnen: vanilj, päron, gelégodis. Äppel-, päron- och citrusfrukter ger en härlig munkänsla som är både söt och syrlig. Frukterna är viktiga för att whiskeyn inte ska kännas tunn eller vattnig. Eken finns också här - i munnen har pepparn backat och vi har mer av en lätt torr träton, tänk en snickeriverkstad med sågspån, polerade möbler och gröna vindruvor. En lätt örtighet och mineraler. Ett fruktigt vitt vin (en vällagrad chardonnay kanske?). Svagt av brynt smör. Efter en stund tropiska frukter som persika. Eftersmaken knyts ihop av päron och äpplen, vanilj och gelégodis, och lätt torr ek. Bra längd också!

Med vatten: I doften kliver vanilj och ek fram medan frukterna backar. I munnen är dock röda äpplen tydligt närvarande, liksom nektariner. Svagt av honung eller ljus sirap och russin. Eken är nästan borta. Munkänslan har blivit lite för vattnig, så man bör vara försiktig och vattna sparsamt.

Sammantaget märks det att denna tioåring är långt äldre än så. En underbart härlig, vacker godis- och fruktsötma, väl avvägd ek och en rik komplexitet. Med tanke på hur lite gammal irländsk whiskey det finns buteljerat och i lagerhusen, så tar jag emot denna med öppna armar.

Poäng: 90-91p.

Cadenhead Small Batch Benrinnes 20 år

Denna Benrinnes har jag provat tidigare på bloggen, men då var det blint och som en del av Small Batch-julkalendern för några år sedan. Se vad jag tyckte då.

Cadenhead Small Batch Benrinnes 20 år

Destillerad 1997, buteljerad 2017

Lagrad på tre bourbon barrels

Styrka 54 procent. Betalade 1125 kronor på auktion 2020

Färg: guld

I doften: äppelpaj med kanel, grillad ananas, glasyr. Svartpeppar, gröna vindruvor. Ganska mycket ek, mer än 18-åringen i samma serie, men det funkar väldigt bra. Mandlar, dammiga böcker, Benrinnes kraftfulla maltton har slipats ner ordentligt.

I munnen: ännu lite mer tropisk, ananas kompletteras av persika och torkad mango. Äpplen och blodapelsin också. Sockerglasyren kommer igen, torkade örter, peppar. Bakom eken kan svagt ana torkat kött och blöt jord. Jättehärlig, möjligen att den kryddiga eken kan upplevas lite obalanserad.

Med vatten: i doften lite mindre av ekens kryddor och glasyr, mer fruktsyra. I munnen kommer en härlig chokladfondant ihop med de tropiska frukterna. Besk blodapelsin i avslutet.

Sammantaget en Benrinnes som avviker lite från 18-åringen i samma serie, genom sina mer aktiva ekfat. Det positiva är att det ger en bred palett av noter, det negativa är att upplevelsen inte är helt integrerad trots de tjugo årens lagring. Men egentligen väger den kritiken lätt, för det är en riktigt bra whisky.

Poäng: 89p