Smögen 12 år Distillery Estate Barley

Svensk whisky kliver allt högre upp i åldrarna, och nu kommer en första 12-åring i lite större upplaga från Smögen (de har tidigare släppt en 12-årig jubileumsbuteljering). Det är också en 12-åring med en tvist - kornet odlades precis i anslutning till destilleriet - en bohuslänsk ”local barley”. Det beskrivs av Smögen själva ha bidragit till en lite gräsigare karaktär. Ex-bourbon- och ex-sherryfat har använts.

Bildkälla: systembolaget.se

Smögen 12 år Distillery Estate Barley

Lagrad på ex-bourbon och ex-sherry

Buteljerad på fatstyrka 56,6 procent. Tillgänglig för 899 kronor via bolaget.

Färg: bärnsten

I doften: Vanilj, örter, sjögräs, medelkraftig rök. Citron. Vaniljen blir riktigt härlig efter en stund, går åt creme brulée. Lätt av peppar. I jämförelse med 6-åriga 100 proof är 12-åringen tydligt mer utvecklad. Det finns här en komplexitet där olika lager träder fram medan tiden går. 

I munnen: den medelkraftiga röken inleder, likt en brasa på klipphällen (mycket mineraler, som blöta stenar). Sjögräs-lime-citron. Vaniljen är kanske inte fullt lika elegant i munnen, men sötman skapar en skön balans. Sherryfaten märks som hallonbåtar. Avslutet är örtigt, ja lite gräsigt så som beskrivits om den lokala malten.

Med vatten: örterna förstärks i doften. Lakrits, vanilj, peppar. Lite torrare rök. I munnen istället väldigt krämig. Citron, örter, rök. Lätt fruktbeska. Sjögräs, rök och örter i ett långt avslut. 

Sammantaget: Smögens 12-åring gör med sin lokala malt en lite udda tvist, men behåller tillräckligt mycket av sin kraftfulla karaktär för att kännas igen. Mer örtig, och utan den typiska maltigheten, precis som beskrivet. Härligt nog har åldern bidragit med skön längd och komplexitet. Slutsats - ytterligare en suverän buteljering från Sveriges främsta rökwhisky-destilleri.

Poäng: 89p

KWS-provning Two Stacks

Missade klubbens Two Stacks-provning med Robert Gustafsson, både klubbmedlem och Two Stacks-representant i Sverige. Men fick iaf möjlighet att prova hemma i efterhand. Här kommer mina noter:

1.  Single malt double barrel 43%. Finns att beställa via bolaget.

Färg: halm

I doften: äpple, päron, något tropiskt - persika? Godiskaramell ungefär åt polkagris, marshmallows. Väldigt typiskt irländskt, nästan så man tror det är en blended. Dagg från blöt gräsmatta. 

I munnen: likt doften - päron, äpple och vanilj inleder. Sött, fruktigt och lätt örtigt. Persika och nu också ananas. Citronvatten. Återigen, den har lättheten som hos en blended whiskey, men ska alltså vara en single malt - kanske är det andelen trippeldestillering som lurar.

Sammantaget en bra stiltypisk irländare. Den lite högre styrkan på 43 procent är ett plus. Säg 82p.

2.  Single grain double barrel 43%

Färg: vitt vin

I doften: än mjukare - inlagda päron det första jag tänker på, vanilj… lite parfymigt. Jag tänker rosenvatten, utan att riktigt minnas hur det doftar, så kanske snarare rosenbuskar som blommar då. Ahlgrens bilar? Känns som en rätt ung grain, inte särskilt lovande.

I munnen: väldigt neutral. Vaniljtonen skvallrar om att ekfat varit inblandade, men hade inte varit givet blint att detta var en whiskey. Inlagda päron, äppelkart, vitt vin. Den parfymiga tonen, och till den svagt av matolja, är lyckligtvis ganska diskret. Grain-sprit är betydligt renare än maltsprit, och det gör att den unga, spritiga tonen ändå är ganska mjuk.

Sammantaget är ung grain-whiskey inte en jätterolig kategori, och denna är heller inte särskilt väl utförd. Vissa kommer tycka denna är helt okej, vissa kommer störa sig ordentligt på vissa smaktoner. Jag är någonstans mitt emellan. Säg 74p.

3.  Pillars of creation, finish sherry cream cask 58,25% - en mix från destillerierna Echlinville, Dingle och Killowen (första och sista pot still, Dingle malt).

Färg: guld

I doften: det här är något annat. Delicatoboll, muskot, vanilj, äppelmos… Äpplen och örter hänger i, svartpeppar. När jag provar har jag inte kollat vad detta är, men skulle gissa att något kastat in ett ex-sherryfat bland bourbonfaten. Efter en stund kommer tropiska frukter - mango? - och gelégodis (ni vet, de där fiskarna i lösgodisdisken?). Bra doft!

I munnen: väldigt lik doften - äpplen, gelégodis, friska örter. Apelsin, ananas. Kola, kakao. Härligt krämig munkänsla. Alkoholen fint integrerad, märks bara med en lätt pepprighet. Med lite vatten droppar kvaliteten lite - lite mer örter, beska och en lite parfymig ton.

Sammantaget en riktigt trevlig whiskey, som går en fin balansgång mellan att kombinera en klassiskt irländsk smakprofil med att ta ut svängarna lite. Den nedvattnade smaken drar dock ner betyget något. Säg 86p.

4.  Peated stout single malt smoke and mirrors 48%

Färg: halm

I doften: äpple, kanel, ekbeska och överraskande kraftig rök. Vedbrasa, blöt jord, läder. Nästan tjära (men inga medicinala toner). Rök är ovanligt i irländsk whiskey, och så här kraftigt rökigt har jag aldrig varit med om från den gröna ön. 

I munnen: röken är betydligt mildare här. Äpplen, päron, vanilj främst, där bakom en lite torrare, snällare rök. I eftersmaken kan man ana lite av den blöta jorden och lädret från doften, men mycket mer diskret. Säg, en ihopkrattad lövhög istället för en torvmosse, ish. 

Sammantaget - mängden rök skiftar ordentligt mellan doft och smak. Oavsett ett utmärkt rök-alternativ som vill prova något utanför Islay. Säg 84p.

5.  Peated stout single malt smoke and mirrors, finish på Grand Marnier-likörfat 58,7%   

Färg: guld

I doften: kokta äpplen, tydligt mer äppelsyrlig, liksom murrigare (som om det var sherryfat med i mixen). Tydlig rök, men inte riktigt lika kraftigt. Säg tobaksrök som flätat ihop sig med ekbeska. Rätt mycket ek, ser en hög med sågspån framför mig.

I munnen: japp, mycket ek också i munnen. Ekpepprig liksom. Den tobakslika röken är ännu lite mildare i munnen. Mycket vanilj också, kola, äppelkompott, kanel. De sista smakerna är riktigt angenäma, så även om sån här turbo-lagring inte helt är min grej så är detta välgjort. Med vatten tyvärr åter en lite sämre utveckling - rosenvatten igen - men försämringen är inte lika påtaglig.

Sammantaget, om föregående var mer av en trygg standardsortiment-whiskey så är detta mer av ett lätt utflippat men kul fatexperiment. Såhär aktiva fat brukar inte vara min stil, men här funkar det. Säg 85p.

6.  The blender´s cut apricot brandy cask 63%. 80 procent grain, 8 procent pot still, 10 procent malt, 2 procent rökmalt, allt slutlagrat på apricot brandy cask.

Färg: ljus bärnsten

I doften: friskt örtig, mint, äppelmos, vaniljsås, peppar. Muskot. Den höga styrkan tröttar ut näsan efter en stund, men inget spritigt i doften. Vaniljkola, äpplen och friska örter dominerar. En bra doft. Gissningsvis ett ganska aktivt fat.

I munnen: aktiv ek, absolut, men äppeltonen är riktigt härlig. Kunde nästan tro det var ett calvados-fat. Väldigt tropiskt, gelégodis… Eken ger sedan peppar, druvtanniner, mynta. Alkoholen är fint integrerad, men man vill gärna ha lite vatten i. Och denna klarar vatten bättre än de tidigare, inte alls samma parfymtoner denna gång. Fortsatt samspelar äpplen och tropiska frukter bra med peppar och örter. 

Sammantaget ett till lyckat fatexperiment, denna gång utan rök. Äpplena och de tropiska frukterna är helt i min stil. Och denna klarar dessutom att vattnas ner. Bäst idag - 88p.

7.  7yo single pot still cab franc finish for NL exlusive

Färg: ljus bärnsten

I doften: denna sticker ut! Direkt en mix av röda bär - röda vinbär, hallon, jordgubbar… Syltigt. Vaniljstång, svartpeppar. Verkligen tydligt ett rödvinsfat, däremot inte mycket pot-still-karaktär. Läder. 

I munnen: också i munnen tydligt präglat av rödvinsfatet/faten. Jordgubbssylt, på våfflor med grädde (yes, inte dumt alls). Svartpeppar, lite uttorkande ektanniner - dessa toner hade gärna fått vara lite mer diskreta, men ganska typiskt för rödvinsfat. Som i doften så går pot-still-destillatet inte att hitta. Vatten tyvärr inte gynnsamt - rosenvattnet visar sig än en gång.

Sammantaget en ganska väl genomförd rödvinslagring. Det är lite tråkigt att pot-still-destillatet körs över av vinfatet, och nedvattningen ger tyvärr återigen lite oangenäma parfymtoner. I grunden dock en bra whiskey. Säg 82p.

Duell: Compass Box Ethereal vs Maltman A Coastal Dram from the Isles

Ny duell, denna gång i en kategori som ligger mig extra varmt om hjärtat - lite äldre blended malts med inslag av rök. Här brukar jag hitta smaker och dofter som hör till en ålder kring 20 år - som tropisk frukt och dammiga böcker - och rök som smällt in som en diskret slinga. Därtill ofta med en lite mer rimlig prislapp än vad en single malt hade kostat.

Nummer ett är Compass Box Ethereal, som kom med 60 flaskor på ett webbsläpp för två år sedan (mars 2022). Compass Box har ofta lite premium på sina priser, och Ethereal kostade redan då 1800 kronor. Eftersom Whisky Weekly gav en fin recension vågade jag chansa. Whiskynörden har redogjort för vilken whisky som är i - Old Pulteney (43,3%), Miltonduff (17,4%) samt Ardbeg och Caol Ila (39,3%), den yngsta whiskyn 17 år och den äldsta 26 år.

Nummer två är nyare The Maltman A Coastal Dram from the Isles, en 22-årig blended malt. I skrivande stund är denna fortfarande tillgänglig, för synnerligen rimliga 1550 kronor. Enligt importören Clydesdale består denna av en hogshead Tobermory, 2 bourbon barrels Bunnahabhain och 2 hogsheads Highland Park. Hogsheads brukar om inte annat anges vara ex-bourbon men används också för ex-sherry - gissningsvis är detta dock liksom ettan en ren ex-bourbon-lagring (färgen är inte fullt så mörk som fotot antyder). Tobermory och Bunnahabhain gör dessutom whisky med både orökigt och rökigt recept - Tobermory kan därmed lika gärna betyga Ledaig (vilket jag tror efter provning), men för Bunnahabhain verkar det osannolikt att det rökiga destillatet är tillgängligt vid denna ålder.

Compass Box Ethereal, 17-26 år

Blended malt från Old Pulteney, Miltonduff, Caol Ila och Ardbeg.

Recharred & refill American oak-barrels & hogsheads

Styrka 49 procent. Kostade 1800 kronor 2022.

Färg: guld

I doften: sjögräs, mineraler, sandstrand vid havet. Ganska ordentligt citron-syrlig, kanske persika också? Ek genom vanilj, peppar och mynta. Godiset sockerbitar. Maritim, medicinal rök som skvallrar om Islay. Sjögräs-citron, sälta och vanilj hänger särskilt i.

I munnen: Mogna päron, citron och lime med mycket syra, sjögräs och tång. Den inledande lite mjukare fruktigheten (Miltonduff?) öppnar liksom upp för de kraftfullare smakerna - päron och torkade, lätt sötade äppelkuber (ni vet från naturgodis-disken) poppar upp igen. Citronrök, havssälta, fisksoppa - nog är detta ett recept med både Caol Ila och Ardbeg. Oljig, tjock textur. Citron-sälta-rök spelar mot päron-äpple-nektarin i ett långt avslut - sist en viskning av vit nougat.

Med vatten: åter citrus, päron, fisk och skaldjur märks lite mer. Ardbeg-röken är tydlig men lite nedslipad - tänk Ardbeg Ten men med fem-tio år till på fat. Olig och tjock i gommen. Upplevs lite äldre och mer nedtonad med vatten - päron och citron finns kvar men är inte alls lika mycket in-your-face utan mer i bakgrunden. 

The Maltman A Coastal Dram from the Isles 22 år

Blended malt från Tobermory, Bunnahabhain och Highland Park

3 hogsheads (sannolikt ex-bourbon) och 2 ex-bourbon barrels

Styrka 46,5 procent. 1548 kronor 2024 (skrivande stund fortfarande tillgänglig).

Färg: ljus bärnsten

I doften: sjögräs fast lite mer diskret, mineraler, vanilj. Torvmosse, lite lätt unken rök (på ett bra sätt). Torkat kött. Blöt jord, örter, ljung. Efter en stund tropisk frukt därbakom - färsk ananas och torkad mango. Apelsin.

I munnen: äpplen, citroner, sjögräs - nu nästan lika tydligt syrligt som hos Ethereal. Mineraler, polerade bestick, träskmark. Fett kött (bacon?) i stekpannan. Röken är ruffig, oljig och fet, mer Ledaig än Highland Park (om än ljungen kan anas). Grapefrukt, sjögräset igen. Ananas, vanilj. Svagt av nötter och kola. Citrus, vanilj, kött och olja i eftersmaken.

Med vatten: maritim - blöta klippor, sjögräs, metallbesticken. Fortsatt mycket Ledaig-ruff - det blir inte så mycket rök kvar med den här åldern och vatten, men mycket torv och fett kött. Bibliotek, damm. Grillad ananas, nötter. Härligt oljig och fet.

Sammantaget: Här är svårt att utse en vinnare. Båda är bra, välgjorda blended malts inom kategorin hög ålder och tydligt inslag av rök. Single Malt med samma smakprofil hade kostat bra mycket mer. Ardbeg-fans hade sannolikt valt Ethereal, fans av Ledaig Maltman’s 22-åring. Den senare tar det för mig med en hårsmån på mållinjen.

Poäng:

Compass Box Ethereal: 90-91p

Maltman A Coastal Dram: 91p

SMWS 26.160 Clynelish 9 år, ”Fruit market- candy store”

Denna Clynelish från SMWS har korkats upp med vänner flera tillfällen, och båda gångerna har vännerna varit närmast lyriska. Jag har gillat, men inte dragits med på riktigt samma sätt. I mitt tycke har det funnits bättre whisky på bordet dessa kvällar... Men jag blev så nyfiken att den fick testas för bloggen och synas lite mer i sömmarna.

SMWS 26.160 Clynelish 9 år, ”Fruit market - candy store”

Destillerad 2011, 2nd fill ex-bourbon barrel

Styrka 56,7 procent. Kostade 650 kronor via SMWS 2021.

Färg: halm

I doften: äpple, päron, mandarin inledningsvis, som snabbt övergår i gelégodis, mintkarameller (Marianne minus chokladen), och torkad ingefära. Peppar. Karaktärsfulla, nästan köttiga, malttoner i bakgrunden. Alkoholen är lite ansträngande för näsan.

I munnen: apelsin, mandarin, päron, ingefära. Lite alkoholbett i hettan, lite avslöjande för åldern, men misstänker vatten kommer lösa det. Tropiska frukter, ananas och... grapefrukt. Mycket karamell, inte lika mycket mint som i doften utan mer åt frukt. Nötter, danskt rågbröd. Citron. Fruktkaramell och mild ingefära i avslutet.

Med vatten: i doften mer gelégodis, sedan hårt gräddad brödskorpa, nötter, peppar. Vanilj, citrus, Marianne. I munnen har hettan minskat men kan anas ihop med ingefäran. Precis som i doften har nedvattningen fått den färska frukten att backa och godistonerna klivit fram. Grapefrukt, apelsin. Lätt vidbränt kött i pannan. Apelsin, nötter och malt i eftersmaken.

Sammantaget en kul och god ung Clynelish. Hettan från alkoholen är inte helt integrerad, men det är en marginell invändning och löser sig nästan helt med vatten och tid i glaset. Smakprofilen passar mig, men det verkar som att den passar vännerna än bättre. Visar hur vanskligt subjektivt poängsättning kan bli. 

Poäng: 86p.

Duell: Thompson Bros TB/BSW vs SRV5

Andra duellen på kort tid här på bloggen - denna gång Thompson Bros, oberoende buteljerare och ägare bakom lilla nörddestilleriet Dornoch. Blended vs blended malt, 6 vs 8 år, sherry vs bourbon... Flera skillnader, men också likheten att båda är exempel på whiskies som lanserats med ett lågt pris, kontinuerlig tillgänglighet och samtidigt inte tar några genvägar kvalitetsmässigt.

Thompson Bros har i flera år nu släppt single cask-whisky, med sina snygga, stilfulla, lekfulla etiketter på enkla flaskor. Visst är priserna, som all annan whisky idag, ofta lite högre, men min bild är inte att de är drivande i premiumiseringen.

En single cask-whisky kan dock naturligt inte bli någon buteljering med bredare tillgänglighet. Då får man skapa whisky från flera fat, och det måste kännas som en kreativ process att iklä sig rollen som master blender.

Först ut i duellen är TB/BSW - lite mindre kryptiskt kan man rätt och slätt läsa ut det till Thompson Bros Blended Scotch Whisky. Över sex år gammal, angivet på etiketten. På hemsida/etikett kan man också utläsa att det är en small batch-buteljering, och att inspirationskällan är sherryfatslagrade blends från förr. Jag ser inga uppgifter på etikett (eller några laserkoder) om batchnummer eller liknande.

Andra buteljen ut är SRV5 - detta namn är än mer kryptiskt, och här får man klicka in sig lite djupare på hemsidan för att utläsa att detta står för Station Road Vat 5. Jag har lite svårt att hitta om det är på Station Road det lilla destilleriet ligger, men Thompson Bros har åtminstone en bottle shop på Station Square. Kanske är det där de har sin 1200-liters vat där SRV5 blandas. Denna vat är större än tillåtet för fatlagring i Skottland, så tiden i detta kärl räknas ej åldersmässigt, men används för att whiskyn ska få vila och integreras samman. Vid buteljering tar man 2/3 av innehållet och vattnar ned till en styrka om 48,5 procent - återstående tredjedel sparas till nästa batch (likt en solera). Intentionen för SRV5 är att skapa whisky i en stil som nördar tycker om - lätt vaxig textur och milt rökig. Ingående whisky sägs vara från norra Highlands (kanske Clynelish utifrån uppgiven smakprofil samt Dornochs närhet?), Islay och Speyside.

Thompson Bros TB/BSW 6 år

Blended Scotch Whisky, åtminstone delvis lagrad på sherryfat

Styrka 46 procent. Betalade ca 550 kronor december 2023.

Färg: mörk bärnsten

I doften: kola, björnbär, kanske också jordgubbar, hallonbåtar, torkade fikon. Rätt söt sherry, men det finns lite bärsyrlighet som balanserar. Rätt elegant och med en befriande lätthet snarare än liksom tungt av ex-sherry. Kanske är det grain-whiskyn som bidrar här? Finns också lite arrak, som för tankarna åt det hållet, liksom choklad. Skulle aldrig gissa att detta var sex år gammalt, detta är mycket mer moget.

I munnen: åter mycket av sherryfaten - bärsylt, russin, fikonmarmelad, apelsin. Kola och choklad. Men åter uppfattar jag inte detta som en söt whisky, det finns en hel del fruktsyra och apelsinbeska som balanserar upp. Vanilj, peppar. Härligt gräddig textur med citrussting. Lite yngre i munnen, men fortsatt imponerande för en sexåring. Nästan syrligt gelegodis i avslutet. 

Med vatten: åter lite mer mogen, bärtonerna blir lite stramare och kliver ett steg bakåt. Vaniljbulle, apelsin, hasselnötter? Mineraler. Fin balans mellan citrus-syrlighet och bärsötma i avslutet.

Thompson Bros SRV5 8 år

Blended Malt, sannolikt lagrad på ex-bourbon (ej uppgivet)

Styrka 48,5 procent. Provad utifrån sample.

Färg: vitt vin

I doften: inlagda päron, vanilj, blöta stenar. Blöt skog. Ahlgrens bilar? Citron. Något helt annat än nummer ett. Sista glöden från en grillplats utomhus, och jo också något grillkött. Både rök och karaktärsfull malt som använts i detta recept. Blöt jord och citronvatten i avslutet.

I munnen: päron, citron, ingefära. Rätt rivig men inte som alkoholhetta. Åter lite köttig och fet, och en lite bränd röktouch. Och om man vill vax, polerade bestick. Mycket citrus, lite åt nån ipa-öl, sedan ingefäran igen. Chili. 

Med vatten: åter inlagda päron, apelsin, lite metallisk-mineralisk... Inte alls lika mycket ingefära-riv nu med vatten, vilket gör upplevelsen mer balanserad och mogen. Lite mindre rök, fortsatt en hel del köttfett. Grapefrukt, citrus, vaniljkola, fett och de polerade besticken i avslutet.

Sammantaget: två rätt olika whiskies men båda med mycket kvalitet för pengarna. TB/BSW är en kvalitetsblend som tydligt har sherryfattoner men utan att bli för enkelriktad. SRV5 är precis som Thompson-bröderna skriver en whisky för nördar snarare än för nybörjare - den är karaktärsfull, rivig och inte omedelbart inbjudande. För mig som gillar karaktärsfulla destillerier som Benrinnes, Benromach och Craigellachie, så passar den min palett väldigt fint.

Poäng:

Thompson Bros TB/BSW: 85p

Thompson Bros SRV5: 85-86p

Duell: Springbank 10 vs 15

Dags för några dueller på bloggen! Först ut, frågan som tidigare splittrat Springbank-communityt - är 10-åringen eller 15-åringen den bästa? Jag skriver ”tidigare” - idag är de flesta glada om de kan lägga händerna på någon alls av dem.

Till stor del handlar det om vilken typ av fatlagring man föredrar. Springbank 10 år brukar ha en fatmix med ca 70 procent ex-bourbon och 30 procent ex-sherry (oloroso). Kanske kommer andelen ex-bourbon öka ytterligare, det minns jag iaf att någon Springbankanställd sagt någon gång. 15-åringen i jämförelse är alltid lagrad helt på ex-sherry (oloroso, nästan säkert blandat first- och refill). Båda är i sina recept alltså ovanligt bestående för att vara Springbank, ett destilleri kända för sin ”batch-variation” (kvalitet och profil kan förstås skifta, men fatrecepten är alltså de samma).

Springbank 10 år (buteljerad 14.10.21)

Lagrad på ex-bourbon och ex-sherry

46 procent. Kostade 630 kronor 2022, senaste batchen 700 kronor.

Färg: guld

I doften: varm äppelkompott - en not jag ofta hittar hos Springbank, och hos 10-åringen i synnerhet. Svartpeppar, vaniljsocker. Sockerkaka, nötter, valnötsbröd - checkar därmed också av den bekanta maltiga tonen. Läder, blöt jord med rök - ytterligare ett kännetecken, här härligt framträdande. Detta hakar i en apelsinbeska, sjögräs och blöta klippor - check, check, check!

I munnen: äpple - återigen tillagat, läder, mer apelsin än i doften, sockerkaka. I gommen lime, sjögräs, mineraler, sälta, skaldjur? Röken en slinga mitt i den maritima raden av smaker. Blöt jord och ett stänk låsolja som verkligen skriker Springbank. Fruktsötma balanserar.

Med vatten: Citrusen går nu åt citron och lime, sedan sjögräs, rök och klippor. Nu ljusare och lättare, äpplena finns kvar men står nu bakom citrus och hav. Låsoljan och verkstadsgolv ihop med citrusfrukternas beska. Lätt av peppar i eftersmaken.

Springbank 15 år (buteljerad 2023)

Lagrad på ex-sherry

46 procent. Senaste batchen kostade 1000 kronor via bolaget.

Färg: Mahogny

I doften: lite mer sluten inledningsvis. Sherryfaten bidrar med saft och sylt på blandade bär (jordgubbar, blåbär, björnbär). Bra balans mellan sötma och syrlighet. Inte lika maltig som 10-an, men lite smulpaj finns där. Svagt av peppar, än svagare rök (som jag nog inte hittat om jag inte vetat om den). Läder. Utomordentligt svagt av citron eller sjögräs, skvallrar om ursprunget. 

I munnen: först apelsin med sötma och beska, därefter lite kärvt (tänk röda vindruvor med kärnor). Blåbärssylt. Vanilj. Röken tydligare i munnen, gifter sig fint med det peppriga och kärva. I eftersmaken kommer samma citrusfrukter och sjögräs från doften, vilket välkommet breddar smakpaletten. 

Med vatten: sött, russin. Sherryfatens toner lite mindre distinkta, men man kan ana bärsylten från tidigare. Apelsinskola. Röken väldigt mild nu. Lätt av havsklippor och citron i eftersmaken.

Sammantaget: olika människor kommer ge olika svar om vilken av Springbanks 10- och 15-åring som är bäst. För mig är 10-åringen idag och de flesta dagar några snäpp bättre. Mer Campbeltown, mer karaktär, bredare palett. 15-åringen har mer olorososherry och mer mognad - det är en toppenbra sherrylagrad whisky, men eftersom Springbank-karaktären är så mycket mer nedtonad så kan jag nästan lika gärna välja något liknande från något annat destilleri (säg ex Glenallachie 15 - attans, är inte heller den tillgänglig?).

Springbank 10: 88-89p

Springbank 15: 86p

SMWS 4.262 Highland Park 12 år ”Orkney Odyssey”

En ytterligare SMWS-buteljering att skriva provnoter på. Som så ofta har det inte blivit av förrän enbart de sista dropparna i flaskan återstår - flaskan har inte stått öppen så länge, men viss oxidering kan ha skett.

SMWS 4.262 Highland Park 12 år, ”Orkney Odyssey”

Från flertalet bourbon hogsheads som slutlagrats på en first fill bourbon barrel.

61,2 procents styrka, kostade 770 kronor vid köp 2020.

Färg: halm till guld

I doften: mineraler . Blöta klippor, tång, sjögräs. Skaldjur. Ordentligt syrlig, om inte vinäger så i alla fall vinägrett. Röken finns där, men bakom det syrliga. Floral - ljung ligger förstås nära till hands när det kommer till Highland Park och Orkney. Små aningar av kokos och vanilj, men det finns inte mycket sötma här - det syrliga, maritima dominerar. Inte en doft för någon som är ny till whisky, men belönande för oss som tilltalas av denna lite råa, ruffiga stil.

I munnen: Lik doften. Föreställer mig vinägrett rinnandes över klipphällar och sjögräs. Oljigt, trögflytande, alkoholen fint integrerad men dricks med små sippar. Ljung, mynta, lime. Kokta musslor? Rök från en brasa med ljung och vedträn på klipphällen. 

Med vatten (rejäl mängd): fortsatt lutar balansen åt det syrliga, mineraler, kokosflarn från doften tar nu lite mer plats. Lakrits. Fiskbuljong. Omogna päron? Lite vaxiga toner, polerade bestick? Lime och vinägrett tar fortfarande mycket plats. Mineraler, rök och ljung i en ganska lång eftersmak.

Sammantaget en härligt ärlig, rak och lite lätt vrickad Highland Park, fjärran från de mer sherrylagrade varianter destilleriet själva brukar släppa. Passar som handen i handsken i SMWS-smakprofilen ”oily and coastal”. Inte för alla, inte för alla dagar - väldigt intressant, men med tid och vatten också god.

Poäng: 86-87p.