Milk & Honey Elements Sherry & Peated

Idag är det dags att prova något udda - israelisk whisky! Destilleriet heter Milk & Honey och ligger i Tel Aviv. Det är Israels första whiskydestilleri, grundat 2013 (det finns faktiskt ytterligare ett par israeliska destillerier enligt Malt Whisky Yearbook).

Selected Malts har precis börjat representera Milk & Honey i Sverige och på onsdag 2/11 så släpper de fyra av deras buteljeringar via systembolaget. Eftersom jag besökte dem i Varberg härom veckan fick jag chansen att prova två av dessa innan släppet.

Milk & Honey verkar sträva efter att skapa whisky präglad av sitt israeliska ursprung, men lutar sig samtidigt mot beprövad skotsk erfarenhet. Några exempel - traditionella kopparpannor (pot stills), skotskt mältat korn, och de har (som så många andra unga destillerier) mottagit konsultation från den nu bortgångne Jim Swan.

Deras wash still har en typisk design, men är
faktiskt räddad från Rumänien!
Källa: Master of Malt

Det israeliska ursprunget blir tydligt om man tittar på klimatet - torrt och varmt. I genomsnitt 300 soliga dagar om året och en medeltemperatur uppåt 25 grader - whiskyn mognar snabbt. Destilleriet lagrar sina fat i flera delar av landet - det mest extrema exemplet måste vara vid döda havet, där 40 procent (!) avdunstar på bara ett år (är du nyfiken så finns denna buteljering, Apex Dead Sea, tillgänglig från 2/11).

Milk & Honey har också lyckats kosher-certifiera sin whisky. Om jag förstått det rätt är sädesbaserade produkter oproblematiskt ur kosher-synpunkt (därmed har de inga större problem att ex koka sin råsprit, eller att lagra den på ex-bourbonfat). Vinprodukter däremot har tydliga regler - en rabbi måste se över utrustning och tillverkning. Milk & Honey tillverkar inte vin, men ska deras whisky vara kosher måste vinet som legat på deras fat också vara det. Som första whiskyproducent i världen har de skapat en kosher sherryfatslagrad whisky (en av de två jag provar nedan).

De fyra Milk & Honey som släpps 2/11.
Bildkälla: Selected Malts

Milk & Honey Elements Sherry
Lagrad full tid på kosher sherryfat
Styrka 46 procent, icke kylfiltrerad och naturlig färg
878 kronor via systembolagets beställningssortiment

Färg: bärnsten

I doften: mjukt elegant från sherryfaten - björnbär och körsbär, sedan kola, kaffe latte och mjölkchoklad. Passande nog för namnet, mycket honung, honungskakor, ljus sirap. Lätt av torkade kryddor.

I munnen: lite mer sherryfat i gommen - mer av röda bär, definitivt den där lätt kärva smaken av körsbär, och det balanserar snyggt mot sötman. Apelsinmarmelad, honungskakor igen. Gott!

Med vatten: mer apelsin, mer krämig och oljig munkänsla. Björnbären tillbaka. Trevlig utveckling!

Milk & Honey Elements Peated
Lagrad på en blandning av ex-islayfat och ex-bourbonfat
Styrka 46 procent, icke kylfiltrerad och naturlig färg
855 kronor via systembolagets beställningssortiment

Färg: guld till bärnsten

I doften: vanilj, honung, och en diskret rökbrasa. Honung, nötter och bröd i förgrunden. Mjuk päronsaft, kanske med en touch av fläder. Rök och peppar kliver fram lite mer vid upprepade sniffningar. 

I munnen: betoning på det söta snarare än det rökiga. Honung, saft, nötter. Äpplen. Men också den där lätta brasröken, som lindat in sig i milda örtkryddor och lätt ekbeska. 

Med vatten: röken kliver ytterligare tillbaka, smälter samman med malt och ek. Frukt i form av äpplen, päron och mandarin. Örtig rök i eftersmaken.

Sammantaget: snyggt producerat whiskyhantverk från Tel Aviv. Det varma klimatet, gissningsvis i kombination med ett rent destillat, har gett en mogen whisky trots att ingen ålder angetts. 

Båda är bra och njutbara, men sherry-varianten är för mig lite mer intressant - Milk & Honey har en snygg approach här, där fatlagringen märks men samtidigt är fullt integrerat. Lättare, friskare och elegantare än vad man lärt sig att förvänta sig av en helt sherryfatslagrad whisky. Rekommenderas!

Poäng:

Elements Sherry: 86p

Elements Peated: 83-84p

26/10-22: Cadenheadprovning med Slainte

Magnus Fagerström bjöd på ytterligare en trevlig onlineprovning - denna gång buteljeringar från Cadenheads. Och samtliga över 20 år gamla - risken finns nog att denna typ av provningar snart blir färre och tydligt dyrare.

 

1) Cadenhead Cambus 1988, 30 YO
1988 - 2019, 300 bottles
1 x Bourbon Hogshead
Cadenhead - 46,1%

I doften: tydlig gammal bourbon-grain. Kokos, punchknappar. En lite jordig ton. Vingummi?

I munnen: lätta, mjuka, söta grain-toner. Punchknappar, fazer likör. Gräddig.

2) Glen Grant 1992, 23 YO
1992 - 2016, 414 bottles
1 Bourbon Hhd+1 Bourbon barrel
Cadenhead - 53,1%

I doften: mycket härlig gammal ex-bourbon med ett lätt destillat. Vanilj, päron, peppar. Lätt dammig.

I munnen: mer tydligt pepprig och kryddig. Men bakom en tydligt saftig sötma. Chili i eftersmaken. På gränsen till överekad för mig.

Med vatten: eken lugnar sig - tack. Kola, syrligt gelégodis.

 

3) Burnside 1991, 27 YO
1991 - 2019, 162 bottles
1 x Bourbon Barrel
Cadenhead - 44,8%

I doften: lite fylligare. Toffee, jordgolv, vanilj. Päron.

I munnen: jättegott. Tropiska frukter, blöt jord, äppelmos (på syrliga äpplen). Apelsin. Kopparmynt.

Med vatten: lite mer peppar, annars ingen större förändring.

 

4) Linkwood 1987, 26 YO
1987 - 2014, 972 bottles
Butts
Cadenhead - 56,8%

I doften: citronpeppar, vanilj. Citronfromage?

I munnen: apelsinbeska, chili, rivig i gommen. Återigen, lite mycket ek för min smak.

Med vatten: mindre pepprig, men än mer beska från apelsin. Vanilj. Örtigt avslut.

 

5) Glenallachie 1992, 25 YO
1992 - 2018, 540 bottles
2 x Bourbon Hogsheads
Cadenhead - 56,0%

I doften: vanilj, bibliotek, mild peppar. Diskret, blandad fruktkompott. Lime. Mint?

I munnen: blandat gelégodis, apelsinkaka, mint. Suveränt gott. Lite jordgolv i avslutet.

Med vatten:

 

6) Blended Scotch Whisky 45 YO
Blend of three whiskies married
together in 2016. Bottled 2019
Cadenhead - 43,1% 
(Glenfarclas, Glenlivet, Invergordon?)  

I doften: diskret vanilj, torrt läder, kryddor.

I munnen: Citrusfrukter och vanilj, chokladboll/arrak. Snäll och lite kort, men gott.

Med vatten: vattnade ej.

 

Selected Malts - The fighting casks

Selected Malts är återkommande whisky här på bloggen. Igår, i samband med en fatägarträff i Varberg, fick jag tillfälle att prova Mickes och Patriks senaste skapelser.

Fatägarträffen var, precis som förra året, en mycket trevlig tillställning. Selected Malts består inte bara av Patrik och Micke, utan också av den senares son och pappa. Det är varma, glada personer som inte bara bjuder på whisky utan också på sig själva. Idag också förstärkta av Christian Wikström från Agitator, som var väldigt generös med sin stora whiskykunskap.

Mina tre fatandelar från Agitator lovade mycket trots sin ringa ålder, men det har man ju nästan börjat förvänta sig från detta Arboga-destilleri. Fokus på bloggen här idag dock, var två andra whiskies Patrik och Micke bjöd oss på.

Selected Malts lanserade dessa ”fighting casks” tidigare i oktober. Dessa två speglar Mickes och Patriks olika smakpreferenser. Vi som träffat dom båda några gånger vet att Micke gillar sina sherry-slutlagringar, medan Patrik gillar lite mer, som han säger, ”naken” whisky, där destillatet får skina igenom.

Mikaels ”Mike The Sherry Monster” är en Glen Garioch som först legat 9 år på ett refill bourbonfat, och sedan slutlagrats två år på två mindre px-fat. Patriks ”Pat The Peaty Beast” är en rökig Box som har legat alla sina 8 år på amerikansk nyek.

Goa grabbar, bra whisky

Mike ”The Sherry Monster” 11YO
Glen Garioch 11 år, PX-finish
Styrka 50,3 procent, 680 kronor på systembolaget

Färg: bärnsten

I doften: nog finns här toner av px-sherry-fat, men det har inte dränkt destillatet. Snarare ser vi här varför Glen Garioch brukar funka bra på sherryfat. Russin, fikonmarmelad, och kolaremmar, men också vanilj och valnötsbröd. En del örter och peppar.

I munnen: mer PX, romrussin deluxe i munnen. Söta fikon, päronsaft. Inte lika balanserad som doften, här har fatfinishen tagit över mer. Men längre bak i gommen finns också de där brödiga malttonerna igen. Vågar man hoppas på att lite vatten skapar lite mer jämvikt?

Med vatten: yes, genast mer bröd, nötter och peppar tillsammans med russinen. Direkt mer välbalanserad och mer angenäm i mitt tycke. 

Pat ”The Peaty Beast” 8YO
Box 8 år, Amerikans nyek (hela lagringstiden)
Styrka 52,3 procent, 640 kronor på systembolaget

Färg: brons

I doften: en del nyek, men ändå en rätt balanserad doft. En massa vanilj, lite lätt av gröna vindruvor (både sötma och tanniner). Jordig rök, lite åt Highlands om vi varit i Skottland. Brödkryddor. Lime?

I munnen: inleder med apelsin, sedan nyeken åter i form av vanilj, druvor och peppar. Röken är fint inlindad i ektonerna. Nu uppfattar jag röken lite mer typisk för Box/High Coast - lite metallisk snarare än jordig eller skogig. Det brukar inte passa mina smaklökar men har funkar det faktiskt bra! 

Med vatten: mjuknar lite och blir därmed än lite bättre. Härligt saftig munkänsla, mer brödig och nötig. Fortsatt vanilj och peppar, men nu alltså lite mindre framträdande. Apelsinen har kompletterats med söt citron. Lätt sälta och beska i eftersmaken.

Sammantaget: en jämn fajt mellan två bra och prisvärda whiskies. Micke och Patrik är duktiga på story-telling om sina släpp, men framför allt är de duktiga på hantverket att skapa bra spritdrycker. 

Mickes sherrymonster är namnet till trots inte någon ren sherrybomb, vilket också flera andra noterade på besöket i Varberg. Absolut tydligt lagrad på PX-fat, men med vatten så kommer också destillatet fram. Patriks rökbest är heller ingen rökbomb, om än förstås tydligt rökig. Men framför allt - jag är klart positivt överraskad eftersom jag sällan tyckt bra om rökig Box, eller för den delen box på nyek. Men det här är bra, definitivt den bästa rökiga/nyekslagrade Box/High Coast jag provat.

Vem är fightvinnare? Matchen är så pass jämn att det i grunden faller på smakpreferens och tillfälle. Övriga deltagare var oeniga om vilken som var bäst. Pat ”The Peaty Beast” vinner för mig på en lite bredare smakpalett, samt att jag äntligen fått prova en rökig/nyek-Box jag gillat.

Mike ”The Sherry Monster” - 84-85p
Pat ”The Peaty Beast” - 86-87p.

St Bridget’s Kirk batch 2 20 år

Det är mycket som har blivit dyrt på sistone, i dessa kris- och inflationstider. Whisky har också ökat snabbt i pris, men den utvecklingen har pågått en långt mycket längre tid. Särskilt märks det på whisky med lite mer ålder. Whisky uppåt 18 år känns numera som en lyxvara, för att inte tala om whisky över 20 år som allt mer sällan ryms inom min budget. 

Det är trist, tråkigt, och man undrar om folk kan vara på väg att tröttna. Frågan är då om det blivit ett alternativ att titta bortom single malt-kategorin. I nördkretsar verkar blends vara på uppgående - kanske inte vanliga standardblends, men mer småskaliga saker på 46 procent och uppåt, liksom blends med lite ålder eller som buteljerats längre tillbaka. I Sverige kanske det tydligaste exemplet är kanadensaren JP Wisers 23-åring på cask strength för mindre än 700 kronor.

I skuggan av single malt ökar också utbudet av blended malts. Compass Box i synnerhet, men även flera andra oberoende buteljerare bidrar till att kategorin växer. Och ibland är priserna betydligt billigare än för single malt med motsvarande ålder.

Idag är det dags för just ett sådant exempel. Gregor Hannah, bakom oberoende buteljeraren Lady of the Glen, har tidigare i år lanserat blended malt-serien St Bridget’s Kirk (namnet kommer från en kyrkoruin i trakterna av där deras whisky buteljeras). Ganska nyligen släpptes batch 2 - det är tre orökiga malter från Highlands, Speyside och Islay (enligt en källa på nätet ryktas det om att vara Bunnahabhain, Glenturret och Glenfarclas, hur det nu må vara får vi nog inte veta). De har legat tillsammans i en sherry butt (enligt en källa ca tio år), men där hela fatet inte verkar ha gått till denna buteljering (andra delen/halvan ska ingå i batch 3 enligt Malt Reviews färska intervju med Gregor Hannah).

 

 

St Bridget’s Kirk, blended malt, batch 2 20 år
Styrka 45,1 procent, naturlig färg och ej kylfiltrerad. Pris 1165 kronor.

Färg: mahogny

I doften: tydliga sherryfattoner i form av fikonmarmelad och cola-gelégodis. Vanilj, svartpeppar och torkade örter, citronsaft - det senare matchar fint de mörkare tonerna. Lätt av sjögräs. Åldern märks i form av läder och dammiga böcker.

I munnen: Härligt oljig munkänsla. Sherryn dominerar inledningsvis - syltiga björnbär, rabarber och jordgubbar, farinsocker, fruktkola, sötlakrits. En massa gelégodis igen, läder igen, citronsaft igen. Den lätta sältan och oljigheten får mig att tänka på en bra Old Pulteney. Lätt pepprig i eftersmaken och torkar lätt i gommen.

Med vatten: Munkänslan fortsatt oljig, men lite mjukare och saftigare. ljusare, lite mer av röda bär. De härliga tonerna av gelégodis lyfts fram ännu mer. Tydligare äldre nu med toner av gamla polerade trämöbler och metallbestick. 

Sammantaget: en bra blandning av destillat, tydlig men balanserad lagring på sherryfat, och där åldern fått komma till sin rätt. Snyggt whiskyhantverk av Gregor Hannah och Lady of the Glen-gänget. En given köprekommendation för priset.

Poäng: 90p.

SMWS Craigellachie med Slainte 18/8-2022

 

1 44.136 Craigellachie 2004, 16 YO, “Who’s been in the biscuit tin?”, Refill Bourbon barrel, 208 btls, SMWS - 55,6% (J,O & V)

I doften: malt, ruffiga bensinångor, flädersaft, lime... underbart.

I munnen: söt malt, ruffigt men lite mjukare i munnen. Söt citron. Uttorkande i munnen.

Med vatten: likt ovan, mycket maltsötma, ruffigheten i bakgrunden. Mums. Kvällens vinnare enligt gruppen.

2 44.150 Craigellachie 2005, 16 YO, “Salting and pickling”, 2nd fill bourbon hhd, 231 btls, SMWS - 59,5% (Spicy & Dry)

I doften: honungsvax, lite torrt, gröna vindruvor med lite skaltanniner. Och, jo faktiskt, som namnet antyder - något salt och picklat.

I munnen: väldigt fylligt - mycket sötma, mycket malt, en härligt sälta, en lätt torrhet på tungan. Mums!

Med vatten: rundare, lite beskare, druvtanninerna från doften. En av mina topp 2 idag.

 

3 44.140 Craigellachie 1992, 14 YO “Spiced cranberry chutney crackers”, B. hhd/2nd fill PX hhd, 198 btls, SMWS - 63,2% (S & Sweet)

I doften: mango chutney - bra namn igen. Sälta, lätta sherryfattoner.

I munnen: lite mer sherry nu i mixen, men fortsatt fint integrerat. Gifter sig bra med det lite skitiga destillatet.

Med vatten: Lite mer citrus och sälta, ljusare, men behåller en lite bärig ton. Pepprig eftersmak. Igen, mycket bra.

4 44.107 Craigellachie 2002, 15 YO “Cinnamon scented syrup”, B. hhd/2nd Red wine barr., 272 btls, SMWS - 58,8% (D, R & D F)

I doften: vanilj, peppar, rätt kryddig. Torrt. Jo, kanel också.

I munnen: mer av vinfatet, mix av röda och blåa bär. Det ruffiga destillatet, åt bensinångor igen. Mycket bättre i munnen än i doften, men det är nog den svagaste i gänget, vilket några håller med om.

Med vatten: lite mjukare och rundare, men i stort lik.

 

5 44.142 Craigellachie 2006, 14 YO, “A Mediterranean feast”, B. hhd/Ref. Moscatel barr., 242 btls, SMWS - 62,3% (D, R & D F)

I doften: mer malt igen, ruff, päronsaft. Jordig, lätt sälta.

I munnen: mer av vitt vin, jord igen, kola, sälta... Mmm, moscatelfat brukar verkligen funka bra i min gom.

Med vatten: lite torrare, härlig citrus och vitt vin. En av mina topp 2.

 

6 44.153 Craigellachie 2007, 14 YO, “Curiously crazy!”, B. hhd/1st fill PX hhd. 263 btls, SMWS - 58,6% (D, R & D F)

I doften: tydligare sherry. Choklad

I munnen: väldigt söt, men dieselångorna finns där. Pepprigt avslut.

Med vatten: ljusare, mer citrus.

Sammantaget: hög klass. Craigellachie kokar karaktärsfull sprit, och SMWS har uppenbarligen lagrat den på bra fat.

 

 

Whiskykalendern #1 Glen Scotia

Jag har samlat på mig en del Glen Scotia (ni vet, det där Campbeltown-destilleriet som man fortfarande relativt lätt kan köpa buteljeringar av). Men det här är något speciellt. Det är Whiskykalenderns första buteljering, av Klaus Bitchnau, som räddade whiskysverige från uttråkning under pandemin (och som fortsatt driver Whiskykalender-klubben på ett alldeles föredömligt vis).

Klaus är lite av en gottegris, och gillar sötma i sin whisky. Inte så förvånande då att han la beslag på ett portvinsfat (ruby port pipe) som sin första klubbuteljering. Även jag, mr ex-bourbon-guy, tyckte om denna direkt (första gången var det Klaus som bjöd på ett fatprov, i samband med en lanseringsfest av Ingvar Röndes ”Malt Whisky Yearbook” i Malmö 2020). 

Nu när flaskan är på sista upphällningen är det hög tid att skriva mina smaknoter.

Whiskykalendern No:1 Glen Scotia
Fat 19/660-9, ruby port pipe. Destillerad november 2012, buteljerad november 2020.
55,3 procent. Kostade 800 kronor vid klubbsläppet.

Färg: bärnsten 

I doften: söta frukter, marmelad. Både fikon, björnbär och apelsin. Och lime, eller en glimt av campbeltownsk't sjögräs? Väldigt moget för sin ringa ålder. En kryddpuff av chilipeppar signalerar dock om att det varit ett aktivt fat. Mycket inbjudande.

I munnen: silkesmjuk start i munnen, med samma breda blandning av frukt och bär i marmeladform. Nu också vaniljtoffee, honungskakor (ja nog är det Klaus som valt fatet alltid!). Chilikrydda följer sedan, liksom lite peppar i eftersmaken, men inga tendenser till att bli torr. Normalt brukar jag vilja vattna så här stark whisky, men även om det finns ett visst alkoholbett så är detta väldigt njutbart på fatstyrka.

Med vatten: på ett positivt sätt lite mindre kraftfull - lättare nu att ta ordentliga sippar! Saftigt, lätt oljigt, åter lime-sjögräs. Chilin har blivit mildare, ersatt av en angenäm apelsinbeska. 

Sammantaget: en underbar mix av söta frukttoner från port-fatet och det lite ruffiga, maritima Glen Scotia-karaktären. Uppfattas äldre än sin ålder. Ordentligt kraftfull utan vatten, men ändå väldigt angenäm. Nedvattnad farligt lättdrucken. Bra gjort Klaus!

Poäng: 89p.

Kilkerran 8 år CS 2021

Nästa Glengyle/Kilkerran till rakning - förra årets 8 år cask strength. Det är andra årgången denna kommer lagrad på sherryfat (first fill oloroso), efter de inledande batcherna på ex-bourbon. Och sista gången åttaåringen kommer i den gamla avlånga flaskan, för den som nu bryr sig om sånt.

Provningen gjorde jag på de allra sista dropparna i flaskan, så jag har haft gott om tid att bekanta mig med denne. Jag placerar den i kategorin "funky sherry", en kategori som för mig kan växla mellan jättebra till dålig. Jag har helt enkelt svårt med gummi- och svaveltoner om de blir för påträngande. När jag sträckt mig efter en sherrybalja så har denna sällan varit förstaval, och det har tagit tid att nå botten. Tiden i flaskan har tyvärr inte hjälpt så mycket heller. 

I slutet blandade jag ut denna 50/50 med bourbonlagrade Kilkerran Open Day 2020, som jag provade senast. Det funkade faktiskt bra, svaveltonerna blev lite mer diskreta och ex-bourbon-smakerna gjorde hela upplevelsen lite mer lättdrucken. Klart sugen på att blenda mer!

Kilkerran 8 år CS 2021
Lagrat på first fill olorosofat, 56,9 procents styrka, 768 kronor när den släpptes på bolaget förra året.

Färg: mahogny

I doften: angenäma sherryfattoner inledningsvis: torkade fikon, russin, salt kola, apelsinskal. Bröd och nötter. Lätt vanilj. Tyvärr också en del svavel och lite för intensiv vitpeppar.

I munnen: konsekvent med doften - fikonen nu som marmelad med precis lagom sötma, men sedan kommer tändstickorna och svaveltonerna, som dessvärre är mer framträdande i munnen. Det är lite för mycket för mig. Apelsin, choklad och malt kämpar emot i den långa eftersmaken.

Med vatten: mer vanilj, likt en härlig vaniljkräm. Pepparn backar, mer angenäma kryddor som muskot. Har kanske svaveln backat lite i doften? Tyvärr inte så i munnen, även om texturen nu är underbart krämig. Mer tydligt nu en Campbeltownwhisky med maritima smaker och sälta. Citrus möter sjögräs. 

Sammantaget: om det inte vore för de svaveldoftande tändstickorna så hade detta varit en riktigt bra sherrylagrad Kintyre-whisky, med gott om karaktär trots enbart first fill olorosofat. Men det har inte varit många dagar jag varit sugen på att korka upp denna Kilkerran, och det säger något. Om tidigare årgång höll sig på rätt sida crazy-linjen så kliver denna tyvärr över den för min del.

Poäng: Svårt att poängsätta, när de olika delarna drar åt så olika håll säger inte ett medelvärde så mycket. 79p säger vi - helheten är dessvärre inte högre än så.