Gammelstilla Jubileum

Nästa Gammelstilla ut på bloggen är Jubileum från förra året. Det är drygt fem år gammal och lagrad på fat som tidigare innehållit madeira och bourbon. Med tanke på att upplagan var 888 flaskor stor bör det ha varit ett fat av varje. Jubileum släpptes först till Gammelstillas aktieägare, därefter släpptes återstående dryga 300 flaskor via systembolagets privatimport och sålde slut inom något dygn.

Jag fick chansen att prova Jubileum i samband med besök på destilleriet i december. Jag minns att jag tyckte det var en väldigt bra whisky, som tagit tillvara det bästa från madeirafatet (börjar förstå varför kompisen Crille gillar dessa fatlagringar). Därför väldigt glad att senare kunna byta till mig en halv flaska.

Bildkälla: Gammelstilla

Gammelstilla Jubileum
Lagrad på madeira- och bourbonfat.
49,5 procent stark.Kostade 888 kronor i oktober 2022 och är slutsåld.

Färg: bärnsten, rost

I doften: spännande och söt. Sockerkaka bredvid brittisk fruktkaka. Sirap på varma plättar, från hotellets frukostbuffé (heh, roliga associationer idag!). Söt apelsin, honung, peppar balanserar mot sötman. Äppelmos med lätt syrlighet. Längst bak lite mörkare toner av kaffe och jord.

I munnen: brödig sirap, plättarna igen. Krämig, söt textur. Apelsinen har mer beska och går mot blodapelsin. Fin balans mellan sötma och syrlig beska. Mycket apelsin, bakom kommer äppelmos och skal från röda vindruvor. Honung och sirap, nötter, och tillbaka till fruktkakan. Hur kan detta bara var fem år?? Jättebra balans mellan destillat och fat.

Med vatten: i doften lite torrare, lite mer vanilj. Men fortsatt väldigt mycket sockerkaka och sirap med plättar. Med några skivor apelsin ovanpå. I munnen apelsin, malt, nötter, honung och vit choklad. Äppelmos. De mörka tonerna av jord och kaffe har vuxit. Syrligt gelégodis i gommen som övergår i lätt sälta i eftersmaken. 

Sammantaget: definitivt den bästa Gammelstillan jag provat, likaså en av de bästa svenska whiskies jag provat. Söt, men verkligen inte bara söt - massor av Gammelstillas DNA, fantastisk balans med faten och mer utvecklad och komplex än tidigare, yngre buteljeringar.

Poäng: 88-89p.

Gammelstilla Slagg

Dags att prova lite Gammelstilla! Först ut är buteljeringen Slagg, som släpptes tidigare i vår. Kommer också prova Jubileum samt ett privatfat, förhoppningsvis relativt snart.

Slagg är en udda buteljering, där Gammelstilla tagit slattarna som blivit över från sina privatfat. Privatfat brukar innebära små, aktiva fat, exempelvis mättade med sherry eller nya ekfat. De har sedan fyllt på med ett 200 liters bourbonfat. Namnet Slagg är passande, då slagg är en restprodukt vid järnbrytning/produktion, och Gammelstilla håller till i lokalerna från ett gammalt järnbruk.

Gammelstilla Slagg
Slattar av privatfat samt ex-bourbon
54,3 procents styrka. Kostade 755 kronor på bolaget- kan ev finnas någon enstaka sista flaska kvar.

Färg: bärnsten

I doften: inledningsvis mycket sherryfattoner och en liten del nyek - kolaremmar, körsbär, fikonmarmelad, kaffe, russin, torr vanilj och peppar. Romrussin, och lätt av otända tändstickor. Bakom lite brödig malt och röda äpplen. De kraftiga fattonerna kommer överraskande bra överens!

I munnen: krämig, saftig munkänsla, den aktiva eken kommer först i eftersmaken. Russin, fikon, bigarråer, kaffe och choklad - fortsatt mycket sherry i privatfaten - men det är kul att också det karaktärsfulla gammelstilla-destillatet skiner igenom med sin apelsin och lite köttiga toner. Lätt uttorkande tanniner till sist i ett långt avslut.

Med vatten: tydligt mer äpple och apelsin i doften - bra! Kaffe, vanilj. Munnen har behållit sin krämiga textur. Apelsin, körsbär, kola, chili. Sirapslimpa. Mild lime och choklad i avslutet. Mycket gott!

Sammantaget: att blanda slattar från små, aktiva privatfat - kan det verkligen bli bra? Jo, inte bara överraskande bra, utan Slagg är en riktigt god whisky. Att fylla ut med whisky från bourbonfat verkar ha varit ett mycket bra beslut, det är som att detta öppnat upp utrymme för de aktiva småfaten och fått dem att samspela. 

Poäng: 86-87p

Old Malt Cask Auchroisk 24 år

Ytterligare en Old Malt Cask, denna gången från anonyma och svåruttalade Auchroisk. Denna flaska hittade jag genom att bläddra genom Clydesdales stora sortiment, och slogs då av hur billigt en så gammal whisky såldes.

Old Malt Cask Auchroisk 24 år

Destillerad augusti 1996, buteljerad februari 2021

Refill hogshead, fat HL18199, 293 flaskor

Styrka 50 procent. Kostade sommaren 2022 1660 kronor via Clydesdale, nu slutsåld.

Färg: vitt vin

I doften: börjar utomordentligt med vanilj, lemon curd och smulpaj. Följs av äppelkompott, apelsinskal och svartpeppar. Detta är härligt friskt och lätt, men ändå med mycket kraft. Smör, fänkål. Läder, damm. Båda tummar upp.

I munnen: väldigt söt och lätt citron - säg citroncheesecake och farinsocker. Söta äpplen och apelsin gör upplevelsen lite fylligare. Väldigt skönt oljig i munnen. Kryddigare än i doften - örter, ljung, sälta och i eftersmaken chilichoklad. Ananas, mango, persika. Citronen följer med hela vägen i ett långt avslut.

Med vatten: vattnar en såpass gammal whisky försiktigt. Doften blir lite dämpad - apelsinskiva i vattenglas, sedan äpple och lime. I munnen dock ingen försämring, här än lite ljusare med fläder, ingefäragodis och blandad söt citrus. Avslutet lite mer sötsyrligt.

 

Sammantaget: det var ju något åt det här hållet jag hoppades på. Men denna Auchroisk överträffar förväntningarna. Upplevs definitivt så gammal som sin ålder, i harmoni och komplexitet, men helt utan tendenser till trötthet eller ekdominans. Refill bourbon i all sin prakt alltså.

Poäng: 90-91p

Old Malt Cask Benrinnes 19 år

Old Malt Cask buteljeras av Hunter Laing, och är en serie som funnits i många år. Det är single casks buteljerad på 50 procent, eller fatstyrka om denna är lägre. I Sverige finns Old Malt Cask tillgänglig via Clydesdale.

Idag en från favoritdestilleriet Benrinnes, destillerad millenieåret 2000 och som sedan legat på en bourbon barrel i nitton år.

Old Malt Cask Benrinnes 19 år

Destillerad april 2000, buteljerad februari 2020

Bourbon barrel, fat HL17673, 249 flaskor

Styrka 48,7 procent. Kostade sommaren 2022 1380 kronor via Clydesdale - nu slutsåld men finns tillgänglig via thesinglemaltshop.com 

Färg: halm

I doften: pressad citron, ganska skarp och med en del beska. Bakom också apelsinskal. Peppar. Den här lite köttiga tonen som ofta hör Benrinnes till - säg torkat renkött. Sötsyrliga äpplen, svagt av färsk ananas. Fruktsötman balanserar upp på ett bra sätt.

I munnen: härligt utvecklad i munnen. Lika delar äpple, citron och ananas, och lätt sprudlande nästan som en cider. Honung. Peppar och mild chili, som flyter ihop med det torkade köttet. Brödkryddor, fänkål, lätt oljigt. Det finns lite peppar i gommen, men munkänslan är övervägande oljig. I eftersmaken apelsin och köttet som övergår i dammiga böcker. Gott!

Med vatten: doften blir torrare, vilket är lite synd. Citron, peppar och träspån är det som kommer fram. Munnen har lyckligtvis inte genomgått samma förändring, utan har gått från oljig till mjukt krämig. Mycket honung och apelsin, bakom fortsatt sprudlande äpple. Renköttet är långt bak men tittar fram, och bidrar med en lätt sälta i avslutet.

Sammantaget: Denna Benrinnes var jag inledningsvis inte helt nöjd med vid uppkorkning för cirka ett halvår sen. Upplevelsen var då mer pepprig och torr. Oxidering i flaskan har verkligen haft en positiv påverkan. Benrinnes gör sig verkligen väl i åldern 18-20 år, där destillatet är tillräckligt kraftfullt för att behålla sin karaktär, men slipas ner och mjukas upp. 

Poäng: 88p

Old Pulteney Vintage 2006 TR & Clipper

Old Pulteney från Wick i norra Skottland. För mig ett destilleri som är lite hit-and-miss - från fantastiska smakupplevelser i båda ändar av prisskalan till mindre trevliga upplevelser på sista plats i blindprovningar.  Därför köper jag sällan Pulteney på chans, men kan å andra sidan också leta efter specifika buteljeringar. Stilen går ofta åt kraftiga oljiga och maritima toner - karaktärsfullt, men inte fullt så extremt som säg Craigellachie.

Idag dags för två officiellt utgivna NAS-whiskies. Först Travel Retail-buteljeringen Vintage 2006, lagrade på 1st fill ex-bourbonfat. Läst på nätet att åldern är 11 år, men jag är lite osäker - då borde ju buteljering gjorts redan kring 2017/2018, och denna säljs fortsatt idag. Innebär det att åldern ökar? För mig frågor utan tydliga svar. Hursomhelst är det lite underligt att en sådan mängdwhisky är lanserad som en vintage. 

Därefter en lite äldre utgåva: Clipper, eller Clipper Round the World 13-14. Utgåvan uppmärksammar en seglingstävling med samma namn och år, där destilleriet deltog med en båt och besättning. Ingen uppgiven ålder, lagrad på ex-bourbon och ex-sherryfat, buteljerad 2014. Utgåvan var 16200 flaskor stor. Jag fick höra talas om denna utgåva genom David Tjeders blogg, och har därefter köpt ett par flaskor på auktion.

Två utgåvor på samma styrka - 46 procent - och liknande fatlagring. Bra läge att prova dessa bredvid varandra!

Old Pulteney Vintage 2006 Traveler’s exclusive
Lagrad på 1st fill ex-bourbonfat. 46 procents styrka.
1 litersflaska. Kostade 500 kronor på Cinderella 2022.

Färg: halm till guld

I doften: honung, söt apelsin, smulpaj, ackompanjerat av sälta från blöta skärgårdsklippor. Alla dessa delar ungefär lika framträdande. Därefter också äppelmos och mild ek i form av peppar och druvtanniner. I slutet också lite citrusbeska och torkat sjögräs. Bra, typisk Pulteney-doft, men saknar det lilla extra.

I munnen: honung, malt, söt apelsin - lik sin doft. Sältan är lite mildare men smyger med. Honung och söt malt leder smakupplevelsen - välgjort om än lite enkelt. Sälta och sjögräs markerar dock adekvat det maritima ursprunget, och jag gillar att söt citron och sälta kliver fram efter en stund. Lite krämigare textur jämfört med doften som var lite torrare. 

Med vatten: lite mer fruktbeska hittar fram och släpper fram apelsinen. Lite sämre balans och lite mindre maritim, men på ett positivt sätt lite mindre försiktig. Anar jag till och med den Pulteniska oljan där bak bakom apelsinen?

Old Pulteney Clipper
Lagrad på ex-bourbon och ex-sherryfat. 16200 flaskor, buteljerad 2014.
Styrka 46 procent. Betalat 550 respektive 730 kronor på auktion 2022 och 2023.

Färg: halm, nästan identisk men snäppet ljusare.

I doften: inledningsvis lite mer vanilj, igen malt i form av smuldeg, lemon curd. Äppelkompott, sedan torkad banan och torkad ananas från naturgodishyllan. Grapefrukt? Gelégodis. Tydligt mer elegant och upplevs äldre. Ett härligt stänk av havssalt. Lakrits. 

I munnen: mer citrus och sjögräs, mer söta äpplen, och i synnerhet tropiska frukter som inte finns i Vintage 2006. Inte lika tydligt banan i munnen, ersatt av nektarin istället, och ananasen är nu både torkad och färsk. Precis som David Tjeder associerar jag de tropiska frukterna till lite äldre whisky lagrad på bourbonfat, en stil jag verkligen gillar. Sherryfaten spelar verkligen i bakgrunden, men bidrar i bakgrunden till lite mörkare toner som café latte och choklad.

Med vatten: sälta och apelsin kliver fram. De tropiska frukterna lite mer i bakgrunden, men mango tittar fram. Vanilj, vit choklad. Gelégodis. Mint i eftersmaken.

Sammantaget: Två välgjorda whiskies med en bas på vanilj/honung och malt, och Pulteney-typisk citrus och sälta. Så långt likt, men sedan två lite olika whiskies. 

Vintage 2006 är en betydligt enklare, mindre komplex whisky, men som imponerar i sin priskategori - för 500-550 kronor á 1 liter en toppenbra vardagswhisky, som med sin högre styrka ger en fördel mot Old Pulteney’s 12-åring.

Clipper är en fantastisk whisky som älskar lite äldre orökig whisky lagrad på bourbonfat. Här finns citrus och äpple, men framför allt är det de tropiska frukterna som höjer upplevelsen. För att vara en NAS, en whisky utan uppgiven ålder, så är Clipper något i hästväg bra. Besöker jag destilleriet någon gång måste jag försöka lirka ur dem vad det kan vara för ålder på faten som ingått. Lägg på de maritima tonerna av sälta och sjögräs så har vi en äldre, elegantare Old Pulteney i toppform. Hittar ni på auktion så är detta en varm rekommendation, sannolikt också till ett väldigt rimligt pris.

Poäng:
Vintage 2006: 83-84p
Clipper: 89p

SMWS 16.62 Glenturret (Ruadh Maor) 8 år "No two sips are the same"

Sista dropparna av ytterligare en SMWS-flaska. Denna känner jag ett extra stort behov av att dokumentera på bloggen, eftersom detta är en rätt udda rökare.

Glenturret sägs ibland vara Skottlands äldsta destilleri i drift - 1763 ska det ha grundats. Sedan 2019 ägs Glenturret av Lalique och Hansjörg Wyss - det förstnämnda ett företag som tillverkar exklusiva vaser, smycken och parfym, den senare en schweizisk miljardär som bl a var nära att köpa favoritklubben Chelsea FC häromåret. Ägarbytet har inneburit att Glenturret nu satsas på som single malt i exklusiva flaskor från Lalique.

Rökig Glenturret produceras sedan 2009 och går under namnet “Ruadh Maor”. Namnet sägs komma från ett stort rött hus i bygden, som hamnade under vatten när en damm skulle byggas. 

Det rökiga destillatet skapades som en beståndsdel till den då nya blenden Black Grouse. Ren Ruadh Maor är enbart tillgänglig från oberoende buteljerare, men finns också uppblandad med orökigt destillat i de officiella, rökiga utgåvorna.

Glenturret har med Ruadh Maor skapat en riktig rökbest - hela 80-120 ppm mäter fenolhalten i malten. Kanske behövs en sådan hög halt, när man använder fastlandstorv? 

De få turrets jag provat tidigare har nästan alla varit icke-rökiga, och de har inte fallit mig i smaken - ofta finns där en tvålig violton som är rätt störande. Den enda rökiga jag provat tidigare dock - se adelphi-provningen från Malmömässan 2022 - den imponerade.

SMWS 16.62 Glenturret (Ruadh Maor) 8 år "No two sips are the same"

Re-charred hogshead, 280 flaskor, styrka 62,3 procent. 685 kronor via SMWS i januari 2022.

Färg: halm

I doften: jord, honung, kraftig rök. Liksom både kraftigare och stökigare än typiska skotska fastlandsrökare - bolmande, med en rejäl kolbädd, lätt industriellt oljigt eller sotigt. I slutet också lätt kryddigt, och ceder.

I munnen: äppelfruktig först, sedan tar röken över. Motorolja, grillkol, metall, brinnande ljung. Lätt syrligt och salt. Lätt sträv efter en stund i munnen men inte så det stör. Apelsinlikör och choklad i avslutet.

Med vatten: lite mer sötma - apelsinkola, vanilj, sirap, innan den där sotiga och lite vegetala (finns det ordet på svenska?) röken bolmar loss.

Sammantaget: Glenturrets rökrecept är något utöver det vanliga. Det här är kraftfullt nog att ersätta en Islay när röklukten faller på, samtidigt med en egen signatur. 

Ruadh Maor är inte primärt gjord för att släppas oblandad som single malt, och vi är nog ett fåtal nördar som dras till denna. Och även bland nördar kommer nog vissa tycka att detta är för smutsigt och udda, men jag gillar det skarpt.

Poäng: 88p

Limburg 2023: söndag

Andra dagen i Limburg. Mässan är betydligt lugnare på söndagen, färre människor och det glesar ut än mer på eftermiddagen. Skönt, och bättre möjligheter att prata med deltagare och utställare.

22) Villa Konthor Tamdhu 12 år 2007, 51,6 procent, ex-bourbon cask. På rekommendation av LG.

Citronvatten, vanilj. I munnen citron marmelad, lätt sälta. Kokos, krämig. Mycket trevlig!

23) The Nectar Balmenach 32 år, 1989, 44,6 procent, ex-bourbon? Magnus Fagerströms bästa under lördagen.

Mjuk doft, citron, vanilj, svagt av bondgård - gödsel och hö. I munnen kola, läder, apelsinskal, kött... Jättebra. 

24) Villa Konthor Inchgower 13 år, 2009, 51,9 procent, refill hogshead.

Äpplen, apelsin, vanilj, peppar. Kola, päroncider, lime. Jättetrevlig mjuk refill bourbon.

Fick sista dropparna!

25) Lady of the Glen Tormore 12 år, 2011, 55,1 procent, sauternes finish.

Honungskaka, nötter, sirap. Tropiska frukter. Sött vitt vin, söt lime. Äpple. I eftersmaken bondgård, åt blöt jord och komocka. En toppenbra Tormore.

26) James Eadie small batch Benrinnes 9 år, buteljerad 2021, 46 procent. Ex-bourbon, 2 refill-fat och ett 1st fill.

Valnötsbröd, bacon, vaniljfudge. I munnen grapefrukt, nötter, sprucket läder. Citronskal i eftersmaken. Gott!

Omtalade James Eadie-boken om 20-talets destillerier.

27) Findlater's finest 60-tal, 43 procent. Stor flaska. Enligt italienska Max(?) sannolikt bara malt, ev Lagavulin i mixen.

Lätt metallisk, chokladfudge, gammrök (som Tjeder skriver). I munnen syrlig, marmelad, jord, fruktig rök, läder. Jättebra gammal blend.

28) Johnnie Walker Black Label 50-60-tal. Okänd styrka.

Dov, vanilj, källare, koppar. Söta äpplen, apelsin. Svagt av rök? Bra!

29) Findlater's finest 70-tal, 40 procent.

Inga noter, men rätt lik sitt äldre syskon. Bra

.

30) Mossburn North British 13 år, 2008, 55,8 procent. Beaujolais-finish!

Mjuk, ljus, lätt - bra! Kola, körsbär, peppar. Lätt grain kan visst göra sig bra med ett lätt Beaujolaisvin!

X) The Finest Malts Port Charlotte 15 år, 52,1 procent, sherry hogshead.

Skrev inte noter, men likt Thompsonbrödernas Caol Ila så har sherryn tämjt röken rejält. Välgjord men inte riktigt min stil.

32) The Whisky Agency Drunken Squirrel hazelnut sprit, 40 procent 

Inga noter, men ja... Rostade hasselnötter, helt klart!

En buteljerare med snygga etiketter,
och lite höga priser.

32) The Whisky Agency Loch Lomond Croftengea 16 år, 2006, 52,2 procent. (Ex-bourbon?) Hogshead.

Mulljord, fruktsyra, lätt vanilj. Cafe Creme. Mycket fruktestrar, lätt smörig. Lätt jordig rök. Lik Croftengeasyskonet från Acla.

Bildkälla: Spiritofyorkshire.com

33) Filey Bay Flagship (Yorkshire Distillery) 46 procent. Instegswhiskyn i sortimentet.

Mycket malt och bröd, korn, nötter. Söt lime. I munnen sötare, vaniljbulle, nötter. Spröd. Ung, men likt Dornoch så uppskattar jag att få en tydlig destillerikaraktär.

Min första Rosebank!

34) Rosebank 12 år, buteljerat sent 70-tal eller tidigt 80-tal, 43 procent.

Koppar, kaffe, jord. Äpple. I munnen kakor, koppar, vanilj. Väldigt balanserad och välgjord - jättebra.

35) Glen Garry Finest, 70-tal, 43 procent. Oban Distillery nämns på etiketten, indikativt på ingående whisky?

Fruktig, livlig, kola. Kaffe, jord. Äpple, blandad frukt. Lätt av läder. En flaska med väldigt lite OBE.

En av mässans bästa etiketter?

36) Liquid Treasures Balmenach 10 år, 2010, 50,8 procent. Refill sherry hogshead.

Lätt sträv, tydlig men mjuk ex-sherry. Lätt köttig, som Balmenach ska vara. Bra.

37) Liquid Treasures Blended Malt, 30 år, 1992, 51,6 procent, refill sherry butt. Enligt utställaren Edrington stock, alltså sannolikt Macallan, Highland Park mm i mixen - tyvärr märktes det på prisnivån.

Inga noter, men bra.

Bildkälla: whiskybase

38) Liquid Treasures Ben Nevis 20 år, 1998, 52,1 procent, bourbon hogshead.

Äpple, vanilj, honung, vaxig. Lätt sträv, men annars bra.

39) Liquid Treasures "A Secret Highland Distillery, peated type", 21 år, 2000, 54 procent, ex-bourbon. Oklart om det är en rökig malt, eller ett ex-rökigt fat - utställaren visste inte ursprunget. Utställaren gissade Ardmore, medan besökare var övertygade om Clynelish.

Vanilj, vax, torr rök, jord, peppar. Gott, smakar absolut som 20+ år. Bra pris, så blev en flaska.

40) Black & White 60-tal fram till 72. 

Inga noter.

41) White Horse 70-tal

Inga noter.

42) Queen Anne 60-tal 43 procent 

Inga noter.

43) Springbank 17 år 2000, cask 676 refill sherry, 44,9 procent. Privatfat för Jörg Witzorkiwitz & Kilian Grimm.

Inga noter, men ren njutning. Lagom mycket sherry och mycket campbeltown som skiner igenom. Tack Dirk för att få avsluta mässan med en så bra dram.

Avslutade med att turista lite i den gamla, vackra stadskärnan innan bussen tog oss hem.