lördag 14 december 2019

Loch Lomond Kombipack

Utanför nördkretsar är Loch Lomond nog rätt okänt (om än vissa Tintin-fantaster kanske minns att Loch Lomond är Kapten Haddocks favorit-whisky!). Jag har inte besökt destilleriet, men iallafall åkt förbi den stora, vackra sjön som whiskyn är uppkallad efter.

Loch Lomond gör en mängd olika whiskies, också med lite olika namn (Loch Lomond, Inchmoan, Inchmurrin, samt äger också sedan några år trevliga Glen Scotia i Campbeltown). De gör heller inte bara maltwhisky, utan också single grain. Ett lite udda och mångsidigt destilleri alltså.

Nu har det släppts ett trevligt provsmakarpaket på systembolaget, med fyra småflaskor på vardera fem centiliter. Paketet kostar dryga 200 kronor och är ett utmärkt sätt att få prova flera olika sorter utan att behöva investera i en hel flaska. Mer sånt önskas!

 Fyra små Loch Lomonds. Tänk om vi kunde få se
såna här paket från fler destillerier?
Original är Loch Lomonds instegswhisky. Ingen uppgiven ålder, låga 40 procent alkohol. Kanske den billigaste single malten som kan köpas på bolaget för 300 kronor.

I doften: En snäll fruktig doft. Päron, något grönt äpple. Örter, torkade kryddor. Lite hö tror jag också. Lite sötma från honung eller vanilj.

I munnen: än snällare. Väldigt mycket milda päron. Känns tyvärr rätt vattnigt, men blir efter en stund i munnen lite kryddigare. Återigen lite honungssött. Mer än så ska nog inte denna whisky analyseras och jag ser ingen mening att vattna. Nej, det går nog inte att göra så spännande single malt för det här priset. Det här smakar mer som en blend, och vill man bara spendera 300 kronor är det nog en blend man ska köpa.


12 åringen är näst på tur, som klivit upp på 46 procent alkohol. Den är också klart upp i pris och kostar 549 kronor på bolaget.

I doften: Det märks att vi nu klättrat upp till 46 procent, det här är mer bastant. Men också lite mer stängt. Längst fram ligger torkade örtkryddor. Lite vanilj. Frukten i denna är också åt päronhållet, lite som inlagd på burk. Något lite syrligt i bakgrunden, som några bitar surt gelegodis.

I munnen: Åter igen fruktigt, men inte alls lika utspätt. Att whiskyn uppnått lite mer ålder märks i en lite vaniljig ekighet, som torkar ut lätt på tungan. Återigen torkade kryddor som ger lite stuns. I eftersmaken lite av det där sura gelegodiset igen.

Inga stora förändringar med vatten. Kryddorna dominerar fortfarande doften. Ytterligare lite torrare, på ett angenämt sätt, i gommen. Sammantaget är detta klart bättre, men det finns annan whisky i prisklassen som känns lite mer spännande.


15-åringen är oväntat billigare än sitt 12-åriga syskon - 449 kronor kostar den på bolaget. 15-åringen verkar dessutom vara en specialprodukt för den svenska marknaden (vilket kanske kan förklara det lägre priset). Även denna 46 procent.

I doften: Lovande första doft där det nu också finns lite röda frukter med i mixen. Både torkade och färska kryddor. Svag vaniljsötma som i något bakverk. Är det vit choklad jag tänker på?

I munnen också mer röda frukter, men utan att ta över. Gissar att det är lite fler sherryfat i denna mix, och det ger lite tyngd i smaken. Igen också inlagda frukter på burk. Den lite vaniljsöta eken är ytterligare lite tydligare, men det är snällt och munkänslan är snarare krämig än torr. Eftersmaken dör fort.

Med ett par droppar vatten kliver örtkryddorna fram lite (just det örtiga, kryddiga är nog det återkommande jag tycker bäst om i dessa Loch Lomond). I munnen blir smakerna nyansen blekare och snäppet sämre. Jämför jag med 12-åringen är detta tyvärr svagare i eftersmaken, kryddorna hänger inte kvar lika länge.


18-åringen, den äldsta i Lomond-familjen, kostar 689 kronor på bolaget, vilket måste vara bland de billigaste i ålderskategorin. 46 procent alkohol.

I doften: Hos 18-åringen har en syrlighet smugit in sig i de örtkryddiga tonerna. Lite tätare än 15-åringen. I övrigt lite stängd.

I munnen: här är frukterna i centrum igen inledningsvis, både päron, jordgubbar och hallon. Örtkryddorna är där, vaniljen och honungen också. Inte så mycket mer ek.

Med två droppar vatten händer inte så mycket. Doften är mycket kryddigare än smaken. Eftersmaken känns återigen lite kort, särskilt med de arton åren i beaktande.


Så, tankarna efter denna provning. 1) Loch Lomond, oavsett ålder, är lite väl snäll för sitt bästa. Jag saknar lite karaktärsfullhet. 2) Doften är bättre än smaken, särskilt eftersmaken är genomgående lite svag och kort. 3) Priset och örtkryddorna är det bästa hos dessa Loch Lomonds. Kryddorna är mest närvarande i 12-åringen vilket nog är min favorit av de fyra, men den är tyvärr också den minst konkurrenskraftigt prissatta.

Det är lite synd att Loch Lomonds 17-åring inte ingår i detta kombi-pack. 17-åringen är nämligen både cask strength, ekologisk, liksom 15-åringen enbart tillgänglig i Sverige, och kostar 700 kronor på bolaget. På svenska videobloggen Whiskytower, som testat 17-åringen, verkar den högre alkoholhalten innebära ett stort lyft för Loch Lomonds snälla destillat. Skulle jag köpa en hel flaska Loch Lomond skulle det nog därför vara den.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar