SMWS Onlineprovning 10 maj

Scotch Malt Whisky Society, förkortat SMWS, är en av världens största whiskyklubbar. Utöver att ha egna provningar, klubblokaler mm, så buteljerar de också en hel del whisky till sina medlemmar. Deras whisky kommer som single casks, där lagrad whisky alltså inte blandas utan buteljeras tunna för tunna i begränsade utgåvor (ett bourbonfat brukar kunna räcka till ca 200 flaskor). De ger också ut whiskyn på fatstyrka.

Går man in på SMWS hemsida så ser man snabbt (utöver de urflippade namnen!) att de buteljerar ganska mycket whisky i relativt ung ålder, ofta 7-9 år. ”Äldre” buteljeringar över 12 år säljer ofta slut ganska fort. Om underskottet på mogen whisky är en nackdel, så är i alla fall priserna en fördel – trots att det är single casks på fatstyrka så börjar priserna på ca 45 pund. Vi svenskar har också bra villkor att handla – svensk skatt är inbakat i priset och frakten är gratis från 99 pund och uppåt.

Jag gick till slut med när SMWS gick ut med att de skulle ha provningar online, i samband med dessa corona-tider. SMWS har också svenska ambassadörer, Klaus Bitschnau och Magnus Fagerström, som ledde vår provning (vilket de gjorde på ett utmärkt sätt). 

Fem miniflaskor om 2,5 cl ingick i provningspaketet, vilket gick loss för dryga 30 pund. Jag skrev ner noteringar för dessa och tänkte att jag lika gärna kunde lägga ut dessa här på bloggen. Om inte annat då flera destillerier var nya för mig att prova.

Whiskyprovning i vardagsrummet - något positivt i coronatider.

26.140 (Clynelish), Chalk and ore
7 år, 62,2 procent. Smakprofil ”young and spiritely”.

I doften: honung, lite ingefära. Mjuk citron, milda kryddor. En bra, inbjudande doft. Lite ”torr” ek också.

I munnen: alkoholtung, svår att närma sig på fatstyrka. Med vatten, åter honung och citron, medelfyllig karaktär. Apelsinsylt. Och vax, som många associerar till Clynelish.

Om denna upplevdes äldre än sin ålder i doften så är den yngre åldern framträdande i munnen. Med lite tid i glaset blir den dock rätt trevlig.

41.128 (Dailuaine), Perverse Pineapples
12 år, 58,4 procent. Smakprofil ”spicy and sweet”.

I doften: mer reserverad. Kryddor kommer fram (som smakprofilen skvallrar om). Diffust fylliga toner.

I munnen: Också alkoholstark. Med vatten kommer mörk choklad, espressokaffe. Munkänslan balanserar härligt mellan krämig och torr, mot en ekig eftersmak. 

Om nummer ett var starkare i doften så är denna starkare i munnen. Men likt den förra växer den på en med tid!

68.38 (Blair Athol), Butchershop quartet
9 år, 57,9 procent. Smakprofil ”juicy, oak and vanilla”.

 

I doften: ”köttig” säger Klaus – ja, baconfett blir min association. Lite vanilj, chilipeppar. Med lite tid också havssalt.

I munnen: Exotiska frukter, honung. Denna klarar sig bättre på fatstyrka. När jag ändå adderar vatten kommer också kola, sälta och vindruvor.

Detta upplever jag både mest komplext och mest harmoniskt hittills.

30.110 (Glenrothes), Espresso to the power of 4
12 år, 64,5 procent. Smakprofil ”deep, rich and dried fruits”.

I doften: vi vet från början att detta är lagrat på first-fill sherryfat, och det märks. Sylt, torkade frukter. Lite stängd, men läder också?

I munnen: Sherrybomb. Ganska tillgänglig trots bisarrt starka 64,5 procent. Kola, marmelad på mörka frukter, fikon. Med vatten torr choklad, som hänger i in i eftersmaken.

Den här stilen whisky är väldigt populär. Jag kan tycka att det ofta kan bli för enkelspårigt, men det här är en välgjord sherrybomb. Många ledsna men förstående medprovare som önskat köpa en helflaska, som dock var slutsåld redan innan provningen.

53.324 (Caol Ila), Lighthouse to smokehouse
8 år, 57,7 procent. Smakprofil ”peated”.

I doften: vanilj, lätt frukt… och sen rök. Röken är lite söt, men tydligt Islay. Också lite tobak och lite salt.

I munnen: kola och honung, mild citron, sjögräs. Lite ekkryddig.

Upplever denna trevlig, men lite enkelspårig och outvecklad. Provat bättre Caol Ila tidigare. Både ris och ros från övriga deltagare.

Sammantaget så har jag - apropå whiskyns kvalitet - egentligen ett plus och ett minus. Minus är att flera av proverna idag känns lite för unga, och lite för heta där alkoholen inte upplevs helt integrerad. Plus är att få upptäcka spännande och relativt okända destillerier (som mest producerar för blended-marknaden). Destillerikaraktären kommer också fram fint i dessa prover. Men sen finns ju kvalitéer utöver whiskyn i sig – att få prova den tillsammans med andra och med bra provningsledare är ju ett stort mervärde.

Mina två favoriter? Butchershop quartet (Blair Athol) och Espresso to the power of 4 (Glenrothes). Samtliga deltagares favoriter? Sherry (Glenrothes) och rök (Caol Ila) förstås, vi är ju ändå i Sverige ;-).