Blindprovad julkalender 5&6 (Bunnahabhain & Tullibardine)

Två till Cadenheads.

5

Färg: mellan vitt vin och vatten - en riktig blekfis!

I doften: jag blir glad när jag hittar nya sätt whisky kan dofta. Här finns en frisk örtighet (tänk örtsalt utan salt typ) men framför allt en härlig fruktig syrlighet. Syrliga äpplen och rabarberkräm. Balanseras fint av sötman från en marsansås. En lätt torr pepprighet. En kopp earl grey-te, mineraler (blöta stenar), lätt metalliskt men utan någon som helst vasshet. Balansen och viss pondus från ek, får mig att tro att detta nog är lite äldre än tio år, säg 13-14 år. En låglandswhisky kanske (påminner lite om en Daftmill, men det har väl Cadenhead inte buteljerat?). Eller kanske en irländare? Viktigast dock är att det är en riktigt bra doft, riktigt bra.

I munnen: det är bra i munnen med. Tydligt syrligt som nästan gränsar till torrt salt. Syrliga, salta frukter låter inte så angenämt men det funkar, om än inte riktigt samma klass som doften. Riktigt besk citron. Torkade örter (timjan?). Viss sötma från honungssmakande halstabletter. Texturen i munnen är rätt mjuk, likt en porlande bäck över småsten. Eftersmaken är besk och sätter sig länge i gommen.

Med vatten: tyvärr tar den torra beskan över lite väl mycket. Även för mig som gillar citrus i whisky. Lite malt finns nu också där, som från ett fiberrikt bröd. Med en klick smör när jag tänker på det. Nej, detta är inte mjukt nog för att vara någon trippeldestillerad irländare. Arran kanske, när minnet tar mig tillbaka till besöket där 2019? En gissning god som någon antar jag, men Skottland säger jag iaf.

Poäng: säg 81. Doften väl över 85, men smaken strax under 80.

6

Färg: halm

I doften: sötare (mycket honung, flytande sådan, vanilj, och söta frukter), en del peppar också (inte jättemycket men mer än föregående). En del tropiska frukter, särskilt ananas, inblandat i sötman. Kanske kiwi också? En viss friskhet visar sig i bakgrunden, likt vitt vin. Trevligt, men doften är lite tunnare, det är sötman som fångar uppmärksamheten, sen händer det inte så mycket. Detta är lite vassare, kanske lite yngre än nummer fem? Gissningsvis är det first fill bourbon-fat från valfritt speyside-destilleri.

I munnen: sötbakelse deluxe! Vaniljbulle med socker på, serverat med ett glas päronsaft. Sen kommer åter lite beska citrusfrukter (både citron och apelsin), och tanniner från gröna druvskal. Nästan inga tendenser till ek. Texturen hade varit gräddig om det inte vore för beskan. 

Med vatten: lite mjukare, och snäppet bättre. Men fortfarande lite väl mycket tanniner och beska. Och lite endimensionell sötma. Nja. Säg en något medioker tioåring (bourbon first fill) från Speyside, Skottland (eller whatever).

Poäng: 74.

Facit:

5) Bunnahabhain (jaså, är det så Bunna blir på bourbon?). Men, 5 år?! Destillerad 2013, buteljerad 2019. Tre bourbon barrels, 720 flaskor. 58,9 procent styrka.

6) Tullibardine (uj, det trodde jag inte. Inte alls så maltig som de tullibardine’s jag tidigare prövat). Och åldern hade jag snorfel på: 26 år. Ekbeska snarare än citrusbeska då, kanske. Två hogsheads gav 462 flaskor. Styrkan nere på 43,9 procent (låg utifrån ålder då Small batch-serien ej vattnats ner).

Sammantaget: blir sugen på att prova mer Bunna på bourbon. Denna gången imponerade dock inte Tullibardine - deras officiella 20-åring är bra mycket bättre än denna.