13
Färg: vitt vin
I doften: härligt fräscht och sött. Vitt vin och samtidigt något syrligt, lite som övermogna äpplen men ännu lite unknare. Ordentligt pepprigt också, väntar mig ett ekbett sen i munnen. Eucalyptus. Vanilj. Lite udda, men trevligt.
I munnen: En del vitt vin här med (en sötfruktig chardonnay?). Lite kärv, men inte tanninig. Det är nog ektoner, cederträ och blandade torkade kryddor. Ljus blandsaft. Det finns absolut lite unkna äpplen här med. Tobak?
Med vatten: Samma smaker, men nu tydligt torrare i munnen, på gränsen till överekat.
Vad kan detta vara? Jättesvårt. Uppenbart en bourbonlagring. En hel del ek, men jag har svårt att bedöma om detta legat länge eller legat på aktiva fat. Klart bäst av de två, men inte särskilt sugen på en hel flaska.
Poäng: säg 78.
14
Färg: vitt vin (identisk)
I doften: ekigt, både vanilj och peppar. Ganska kraftigt alkoholstick också, döljer doften. Päronsaft. Godiset kolaremmar. Lätt av salt och citrus. Inte så trevlig doft, kanske lugnar sig lite med vatten.
I munnen: Massa sötma genom päronsaft och honung. Avslutet väldigt hett och pepprigt. Ensidigt och inte särskilt bra. Citronkola. Lite örter. Nej, det här behöver vatten, vågar man hoppas?
Med vatten: Ah, äntligen mindre het! Men i näsan sticker den fortfarande. Inte bra. Citrus och honung i munnen. Äppelblom?
Äh, det är fruktigt och sött, och smaken är väl drickbar. Men nej, egentligen borde detta inte buteljerats för single cask eller mindre batch.
Poäng: säg 70. Smaken några poäng plus, men doften under 70.
Facit:
13) Pulteney - det hade jag inte gissat. Även om det fanns en del lite smutsigare toner så kände jag inte mycket av den där motoroljan som ju jag gärna vill ha i denna högländare. 11 år - två stycken bourbon hogsheads, destillerad 2006, buteljerad 2017. 570 flaskor, styrka 55,8 procent.
14) Bowmore. Huh, nog för att Bowmore brukar vara milt för en Islay, men jag hittade ingen rök. 14 år, en bourbon hogshead. Destillerad 2003, buteljerad 2017. 55,1 procent styrka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar