Mackmyra har som bekant haft en tuff tid, med konkurs och byte av ägare och personal. Vi håller tummarna för att Sveriges äldsta destilleri kan landa på fast mark i år.
Whiskyn som ska provas idag heter Gästriket. Den fick en del uppmärksamhet på grund av en hög ålder om 16 år, matchat med en låg prislapp på 499 kronor. Den lanserades i november förra året, och var först enbart tillgänglig i just i Gästrikland i destilleriets hemtrakter. Nyligen uppmärksammades jag på att Gästriket fortsatt gick att beställa, och nu till hela landet. I skrivande stund finns dryga 50 flaskor tillgängliga online.
Kanske är Gästriket en indikation om vilken riktning Mackmyra kan ta framåt? De har trots allt Sveriges äldsta whisky i sina lagerhus - har de tillräckligt stora mängder är det något de bör ta fasta på. Särskilt när det är deras eleganta, icke-rökiga recept, lagrat på bourbonfat. Mackmyra har mixtrat lite väl friskt med ovanliga typer av fat vilket lett till varierande kvalitet - att i detta läget välja en lansering från bourbonfat skulle både ge en säkrare kvalitetsnivå och samtidigt låta Mackmyras typiska eleganta stil skina.
Gästriket har en ålder om 16 år. Styrkan är 43,1 procent - föredömligt är det utskrivet att detta är fatstyrka. Att styrkan är lägre än brukligt hänger säkert ihop med att faten lagrats i Bodås gruva (vilket också är utskrivet på etiketten). Den fuktiga och dåligt ventilerade gruvmiljön drar ut alkoholen ur faten i en snabbare takt än ett mer normalt lagerhus. Kanske borde Mackmyra ompröva om gruvan är en bra plats att lagra sin whisky framåt. Men fram till dess bör de förstås ta tillvara på faten innan de sjunker än mer i styrka.
Färg: guld.
I doften: fruktig start med blandade äpplen (både röda och gröna), citron och nektarin. Härligt fruktsyrligt. Där bakom malt i form av smulpaj, parat med en fin vaniljsötma och honung. Svagt av örter och svartpeppar, kanske också lite öljästigt - tänk en veteöl eller en saison.
I munnen: likt doften en tydlig äppel- och citrusfruktighet - fruktsyran sätter sig i gommen och gör att jag upplever denna som lite starkare än sina 43,1 procent. Mackmyras typiska päron finns också här. Vanilj, äppelpaj, torkade örter och svartpeppar. Det dyker upp en karaktärsfull jordig ton, lite åt trädgårdskompost. Den fruktdominerande eftersmaken hänger i länge.
Med vatten: doften har fortsatt betoning på syrliga äpplen och citrus - addera lime till citronen. Örterna kliver fram (timjan?). Härlig mjuk vanilj. I munnen backar fruktsyran lite och vaniljsötman blir mer påtaglig - créme brulée. Gröna vindruvor och lätt av tanniner från druvskal. Munnkänslan håller ihop fint även med vatten.
Sammantaget är detta en klockren lansering från Mackmyra. Deras eleganta recept på bourbonfat skulle jag säga är deras bästa, och här med en för svensk whisky hög ålder. Ett stort steg upp i kvalitet från Brukswhiskyn, trots att priset är snarlikt. Ett litet förbehåll för dem som är känsliga för en lite kraftigare fruktsyrlighet i sin whisky, annars en varm rekommendation.
Poäng: 87-88p.
