Old Pulteney Vintage 2006 TR & Clipper

Old Pulteney från Wick i norra Skottland. För mig ett destilleri som är lite hit-and-miss - från fantastiska smakupplevelser i båda ändar av prisskalan till mindre trevliga upplevelser på sista plats i blindprovningar.  Därför köper jag sällan Pulteney på chans, men kan å andra sidan också leta efter specifika buteljeringar. Stilen går ofta åt kraftiga oljiga och maritima toner - karaktärsfullt, men inte fullt så extremt som säg Craigellachie.

Idag dags för två officiellt utgivna NAS-whiskies. Först Travel Retail-buteljeringen Vintage 2006, lagrade på 1st fill ex-bourbonfat. Läst på nätet att åldern är 11 år, men jag är lite osäker - då borde ju buteljering gjorts redan kring 2017/2018, och denna säljs fortsatt idag. Innebär det att åldern ökar? För mig frågor utan tydliga svar. Hursomhelst är det lite underligt att en sådan mängdwhisky är lanserad som en vintage. 

Därefter en lite äldre utgåva: Clipper, eller Clipper Round the World 13-14. Utgåvan uppmärksammar en seglingstävling med samma namn och år, där destilleriet deltog med en båt och besättning. Ingen uppgiven ålder, lagrad på ex-bourbon och ex-sherryfat, buteljerad 2014. Utgåvan var 16200 flaskor stor. Jag fick höra talas om denna utgåva genom David Tjeders blogg, och har därefter köpt ett par flaskor på auktion.

Två utgåvor på samma styrka - 46 procent - och liknande fatlagring. Bra läge att prova dessa bredvid varandra!

Old Pulteney Vintage 2006 Traveler’s exclusive
Lagrad på 1st fill ex-bourbonfat. 46 procents styrka.
1 litersflaska. Kostade 500 kronor på Cinderella 2022.

Färg: halm till guld

I doften: honung, söt apelsin, smulpaj, ackompanjerat av sälta från blöta skärgårdsklippor. Alla dessa delar ungefär lika framträdande. Därefter också äppelmos och mild ek i form av peppar och druvtanniner. I slutet också lite citrusbeska och torkat sjögräs. Bra, typisk Pulteney-doft, men saknar det lilla extra.

I munnen: honung, malt, söt apelsin - lik sin doft. Sältan är lite mildare men smyger med. Honung och söt malt leder smakupplevelsen - välgjort om än lite enkelt. Sälta och sjögräs markerar dock adekvat det maritima ursprunget, och jag gillar att söt citron och sälta kliver fram efter en stund. Lite krämigare textur jämfört med doften som var lite torrare. 

Med vatten: lite mer fruktbeska hittar fram och släpper fram apelsinen. Lite sämre balans och lite mindre maritim, men på ett positivt sätt lite mindre försiktig. Anar jag till och med den Pulteniska oljan där bak bakom apelsinen?

Old Pulteney Clipper
Lagrad på ex-bourbon och ex-sherryfat. 16200 flaskor, buteljerad 2014.
Styrka 46 procent. Betalat 550 respektive 730 kronor på auktion 2022 och 2023.

Färg: halm, nästan identisk men snäppet ljusare.

I doften: inledningsvis lite mer vanilj, igen malt i form av smuldeg, lemon curd. Äppelkompott, sedan torkad banan och torkad ananas från naturgodishyllan. Grapefrukt? Gelégodis. Tydligt mer elegant och upplevs äldre. Ett härligt stänk av havssalt. Lakrits. 

I munnen: mer citrus och sjögräs, mer söta äpplen, och i synnerhet tropiska frukter som inte finns i Vintage 2006. Inte lika tydligt banan i munnen, ersatt av nektarin istället, och ananasen är nu både torkad och färsk. Precis som David Tjeder associerar jag de tropiska frukterna till lite äldre whisky lagrad på bourbonfat, en stil jag verkligen gillar. Sherryfaten spelar verkligen i bakgrunden, men bidrar i bakgrunden till lite mörkare toner som café latte och choklad.

Med vatten: sälta och apelsin kliver fram. De tropiska frukterna lite mer i bakgrunden, men mango tittar fram. Vanilj, vit choklad. Gelégodis. Mint i eftersmaken.

Sammantaget: Två välgjorda whiskies med en bas på vanilj/honung och malt, och Pulteney-typisk citrus och sälta. Så långt likt, men sedan två lite olika whiskies. 

Vintage 2006 är en betydligt enklare, mindre komplex whisky, men som imponerar i sin priskategori - för 500-550 kronor á 1 liter en toppenbra vardagswhisky, som med sin högre styrka ger en fördel mot Old Pulteney’s 12-åring.

Clipper är en fantastisk whisky som älskar lite äldre orökig whisky lagrad på bourbonfat. Här finns citrus och äpple, men framför allt är det de tropiska frukterna som höjer upplevelsen. För att vara en NAS, en whisky utan uppgiven ålder, så är Clipper något i hästväg bra. Besöker jag destilleriet någon gång måste jag försöka lirka ur dem vad det kan vara för ålder på faten som ingått. Lägg på de maritima tonerna av sälta och sjögräs så har vi en äldre, elegantare Old Pulteney i toppform. Hittar ni på auktion så är detta en varm rekommendation, sannolikt också till ett väldigt rimligt pris.

Poäng:
Vintage 2006: 83-84p
Clipper: 89p

SMWS 16.62 Glenturret (Ruadh Maor) 8 år "No two sips are the same"

Sista dropparna av ytterligare en SMWS-flaska. Denna känner jag ett extra stort behov av att dokumentera på bloggen, eftersom detta är en rätt udda rökare.

Glenturret sägs ibland vara Skottlands äldsta destilleri i drift - 1763 ska det ha grundats. Sedan 2019 ägs Glenturret av Lalique och Hansjörg Wyss - det förstnämnda ett företag som tillverkar exklusiva vaser, smycken och parfym, den senare en schweizisk miljardär som bl a var nära att köpa favoritklubben Chelsea FC häromåret. Ägarbytet har inneburit att Glenturret nu satsas på som single malt i exklusiva flaskor från Lalique.

Rökig Glenturret produceras sedan 2009 och går under namnet “Ruadh Maor”. Namnet sägs komma från ett stort rött hus i bygden, som hamnade under vatten när en damm skulle byggas. 

Det rökiga destillatet skapades som en beståndsdel till den då nya blenden Black Grouse. Ren Ruadh Maor är enbart tillgänglig från oberoende buteljerare, men finns också uppblandad med orökigt destillat i de officiella, rökiga utgåvorna.

Glenturret har med Ruadh Maor skapat en riktig rökbest - hela 80-120 ppm mäter fenolhalten i malten. Kanske behövs en sådan hög halt, när man använder fastlandstorv? 

De få turrets jag provat tidigare har nästan alla varit icke-rökiga, och de har inte fallit mig i smaken - ofta finns där en tvålig violton som är rätt störande. Den enda rökiga jag provat tidigare dock - se adelphi-provningen från Malmömässan 2022 - den imponerade.

SMWS 16.62 Glenturret (Ruadh Maor) 8 år "No two sips are the same"

Re-charred hogshead, 280 flaskor, styrka 62,3 procent. 685 kronor via SMWS i januari 2022.

Färg: halm

I doften: jord, honung, kraftig rök. Liksom både kraftigare och stökigare än typiska skotska fastlandsrökare - bolmande, med en rejäl kolbädd, lätt industriellt oljigt eller sotigt. I slutet också lätt kryddigt, och ceder.

I munnen: äppelfruktig först, sedan tar röken över. Motorolja, grillkol, metall, brinnande ljung. Lätt syrligt och salt. Lätt sträv efter en stund i munnen men inte så det stör. Apelsinlikör och choklad i avslutet.

Med vatten: lite mer sötma - apelsinkola, vanilj, sirap, innan den där sotiga och lite vegetala (finns det ordet på svenska?) röken bolmar loss.

Sammantaget: Glenturrets rökrecept är något utöver det vanliga. Det här är kraftfullt nog att ersätta en Islay när röklukten faller på, samtidigt med en egen signatur. 

Ruadh Maor är inte primärt gjord för att släppas oblandad som single malt, och vi är nog ett fåtal nördar som dras till denna. Och även bland nördar kommer nog vissa tycka att detta är för smutsigt och udda, men jag gillar det skarpt.

Poäng: 88p