Isle of Harris - The Hearach

Yttre Hebriderna - alltså de yttre västra öarna i Skottland - är mer kända för sin tweed än för sin whisky. Under lång tid har whisky inte alls producerats i dessa avlägsna trakter. Sedan dryga tio år finns lilla Abhainn Dearg distillery på Isle of Lewis, det första (åtminstone lagliga) destilleriet på Yttre Hebriderna sedan 1829.

Isle of Harris distillery släppte sin första whisky förra året (2023), men har redan innan dess varit duktiga på att sprida ordet. De har varit med i Whiskysnack, och deras gin brukar få fina omdömen. Destilleriet och deras medarbetare framstår som väldigt sympatiska, som både stärker sitt community och skapar arbetstillfällen på en ö som länge kämpat med en minskande befolkning. De tycks inte heller ta några genvägar med whiskyn - den yngsta whiskyn de buteljerar är fem år snarare än tre, de använder traditionella fattyper som bourbon (ca 80 procent) och sherry, snarare än ”turbo-fat” som nyek eller STR. Positivt nog buteljerar de på 46 procent och utan kylfiltrering eller färgning. 

De kallar sin whisky The Hearach, vilket också är vad man kallar en invånare på ön Harris. Flaskdesignen knyter an till tweedvävstraditionen, och ser åtminstone på bild väldigt bra ut. Flera batcher har släppts - i skrivande stund åtta batcher från 2023 - och man kan föredömligt djupdyka i detaljerna på destilleriets hemsida. 

Det är batch 2 som jag provat och som släppts på Systembolaget (tack Andreas och Lars för informationen). Malter Magasin uppger felaktigt första batchnumret i sin artikel, och skriver också felaktigt att den yngsta whiskyn är fyra år.

Bildkälla: harrisdistillery.com

Isle of Harris The Hearach (batch 2 2023)

Lagrad minst fem år på ex-bourbon, oloroso och fino.

Lätt rökig på 12-15 ppm. Ca 12000 flaskor i varje batch.

Buteljerad på 46 procents styrka, kostar ca 900 kronor på bolaget.

Färg: halm

I doften: citron och sjögräs möter ale och vaniljkola. Vit choklad, mjuka fruktestrar av äpplen och päron, där bakom mineraltoner av blöta klippor. Lätt av ingefära efter en stund. Ungt, men inte omoget. Inte så komplext, men välgjort, angenämt och med destillatet i fokus.

I munnen: söt citron och malt - återigen går tankarna till en citrusrik ale. Röda äpplen, svagt av mango. Åter lätt av sälta från sjögräs och blöta havsklippor, och här kan man ana en lätt puff av rök. Mint och ett litet uns svartpeppar. Citronerna och sältan hänger med in i en oväntat lång eftersmak.

Med vatten: citronen går mot lime. Svagt av rök från en vedbrasa, väldigt fint integrerat i helheten. Rökt fisk? I munnen möter äpplen, citron och vanilj de Yttre Hebridernas sand- och klippstränder. 

Sammantaget är The Hearach inte bara bra för att vara fem år gammal, utan rätt och slätt bra. Citronen och sältan (liksom community-arbetet) för tankarna till Bruichladdich, vilket är ett gott betyg. Att Isle of Harris distillery valt att använda övervägande bourbonfat gör att destillatet får mycket större spelrum, mot om man som så många andra unga destillerier valt STR-fat. Det blir spännande att följa destilleriets resa framåt.

Poäng: 85p

Cadenhead Original Bunnahabhain 7 år 2022

Cadenhead’s är en av de klassiska buteljerarna av whisky (och rom). De har senaste åren genomfört flera större förändringar - dels avslutade de samarbetet med de tidigare Cadenhead’s-butikerna i Europa, dels har de avslutat den populära Small batch-serien till förmån för den återupplivade Original-serien som buteljeras på 46 procent.

Dessa förändringar mötte en hel del kritik, men kan visa sig leda till något positivt för oss i Sverige - den svenska importören Symposion har märkt att de får större tilldelning från Cadenhead, i synnerhet av Original-serien. Under 2023 var också just Original-buteljeringarna populära prisvärda släpp, som litegrann bröt av mot i övrigt stora kostnadsökningar.

Flaskan jag provar idag buteljerades 2022 och kom till bolaget tidigt 2023, tillsammans med fem andra sorter. Denna Staoisha - alltså rökig Bunnahabhain - är lagrad helt på refill sherry och kostade så lite som 641 kronor. Visserligen bara 7 år gammal, men för rökig whisky i synnerhet behöver det inte vara fel, och just Staoisha släpps ganska frekvent av oberoende buteljerare i denna ålder. 

Originalserien identifieras lätt av sina
gråa etiketter och fyrkantiga flaskor.

Cadenhead Original Bunnahabhain 7 år

Rökigt destillat (Staoisha). Lagrad på refill sherryfat 2014-2022.

46 procents styrka, kostade 641 kronor via bolaget i mars 2023.

Färg: mässing

I doften: omedelbart tydlig rök, lite åt barbecue och grillad ananas. Man kan ana Bunnahabhains lite jordiga röksignatur, men här i en lite sötare sherryfatstappning. Örtigt, det jordiga går över i lakrits. Röda äpplen. 

I munnen: Sött fruktig inledningsvis, både äpplena och den grillade ananasen återkommer. Röken något mildare i smaken, men fortfarande tydligt närvarande. Vi står fortfarande vid grillen, men den blöta, jordiga, örtiga signaturen märks mer än i doften. Mycket mer fastland än kust - jag saknar sälta, sjögräs eller liknande, men det finns medicinala toner åt tjära och fisherman’s friend-tabletter.

Med vatten: lite mildare och försiktigare i doften - samma toner fast svagare och mognare. Svagt anar jag att apelsinkola adderats. I smaken har den jordiga röken backat medan söta äpplen och kola stigit fram. Äppelmos, ananasen är inte lika hårt grillad. Röken kommer nu mer i eftersmaken tillsammans med örter och lakrits.

Sammantaget en utomordentligt prisvärd rökare. Sherryfaten var inte så aktiva, tydligt återfyllda precis som Cadenhead angivit. Sherry och rök kan ibland gå dåligt ihop, men här har sherryfat och rök integrerats väl. I den negativa kolumnen noterar jag att detta är en ganska enkelriktad whisky - sju år på fat ger sällan en stor komplexitet. Och i ärlighetens namn föredrar jag i de flesta fall Bunnahabhain som orökig.

Poäng: 82-83p.