Cadenhead’s är en av de klassiska buteljerarna av whisky (och rom). De har senaste åren genomfört flera större förändringar - dels avslutade de samarbetet med de tidigare Cadenhead’s-butikerna i Europa, dels har de avslutat den populära Small batch-serien till förmån för den återupplivade Original-serien som buteljeras på 46 procent.
Dessa förändringar mötte en hel del kritik, men kan visa sig leda till något positivt för oss i Sverige - den svenska importören Symposion har märkt att de får större tilldelning från Cadenhead, i synnerhet av Original-serien. Under 2023 var också just Original-buteljeringarna populära prisvärda släpp, som litegrann bröt av mot i övrigt stora kostnadsökningar.
Flaskan jag provar idag buteljerades 2022 och kom till bolaget tidigt 2023, tillsammans med fem andra sorter. Denna Staoisha - alltså rökig Bunnahabhain - är lagrad helt på refill sherry och kostade så lite som 641 kronor. Visserligen bara 7 år gammal, men för rökig whisky i synnerhet behöver det inte vara fel, och just Staoisha släpps ganska frekvent av oberoende buteljerare i denna ålder.
 |
| Originalserien identifieras lätt av sina gråa etiketter och fyrkantiga flaskor. |
Färg: mässing
I doften: omedelbart tydlig rök, lite åt barbecue och grillad ananas. Man kan ana Bunnahabhains lite jordiga röksignatur, men här i en lite sötare sherryfatstappning. Örtigt, det jordiga går över i lakrits. Röda äpplen.
I munnen: Sött fruktig inledningsvis, både äpplena och den grillade ananasen återkommer. Röken något mildare i smaken, men fortfarande tydligt närvarande. Vi står fortfarande vid grillen, men den blöta, jordiga, örtiga signaturen märks mer än i doften. Mycket mer fastland än kust - jag saknar sälta, sjögräs eller liknande, men det finns medicinala toner åt tjära och fisherman’s friend-tabletter.
Med vatten: lite mildare och försiktigare i doften - samma toner fast svagare och mognare. Svagt anar jag att apelsinkola adderats. I smaken har den jordiga röken backat medan söta äpplen och kola stigit fram. Äppelmos, ananasen är inte lika hårt grillad. Röken kommer nu mer i eftersmaken tillsammans med örter och lakrits.
Sammantaget en utomordentligt prisvärd rökare. Sherryfaten var inte så aktiva, tydligt återfyllda precis som Cadenhead angivit. Sherry och rök kan ibland gå dåligt ihop, men här har sherryfat och rök integrerats väl. I den negativa kolumnen noterar jag att detta är en ganska enkelriktad whisky - sju år på fat ger sällan en stor komplexitet. Och i ärlighetens namn föredrar jag i de flesta fall Bunnahabhain som orökig.
Poäng: 82-83p.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar