Bröderna Phil och Simon Thompson började karriären med att driva whiskybaren på Dornoch Castle, vilket de gjort så bra att den idag räknas som en av landets främsta. De är fortfarande kvar på Dornoch, men ägnar sig nu mest åt två saker - småskalig whiskyproduktion på Dornoch distillery, precis intill slottet med samma namn, samt att ge ut whisky som oberoende buteljerare. Och det gör de bra - deras buteljeringar, med de säregna, ofta humoristiska, tecknade etiketterna, sticker ut från mängden. Samtidigt verkar kvaliteten vara god, och priserna högst rimliga. De försöker också uppmuntra folk att öppna sina flaskor, och så gott det går hindra flippade till auktionssidor.
Nackdelen: sedan Brexit är det svårt att få flaskor hem till Sverige. Bäst chans är via återförsäljare inom EU. Magnus Fagerström har via sina belgiska kontakter fått tag i sex flaskor för kvällens provning.
 |
| Visst är etiketterna magiskt snygga? Bildkälla: Magnus Fagerström |
Linkwood 2011, 10 YO
262
bottles
Thompson
Bros - 52,1%
I doften: Vaniljsöt och fruktig. Örtig snarare än kryddig, bra tecken.
I munnen: ganska fyllig, krämig i munnen med viss torrhet på tungan. Lite ruffig och pepprig i eftersmaken.
Med vatten: lite lime i vaniljen, lite mindre kryddor. En bra linkwood.
Ben Nevis 2013, 7 YO
1013
bottles
Thompson
Bros - 50%
I doften: lite funky (svamp? Unket, svavel). Bakom honung och hö.
I munnen: likt doften - lätt unket underlig, med viss sötma. Krämig textur. Tydligt i gruppen att detta inte är nåt för alla, men jag tycker det funkar rätt bra.
Med vatten: lugnar sig, besk blodapelsin/grape.
A Speyside Distillery 1998, 22 YO
272
bottles
Thompson
Bros - 54,5%
Magnus berättar att han fått veta att detta är en Glenlivet – Alla ”Secret speyside” med stolar på etiketten från Thompson’s är från det destilleriet. Tydligen är det en humoristisk tvist på att bröderna och några vänner nekades att avnjuta en medtagen flaska Glenlivet när de besökte destilleriet och fick dricka den ståendes (utan stolar) utomhus. Hillarious :-)
I doften: äpplen, nästan äppelpaj med kanel. Päron. Lätt torr ek skvallrar om ålder. Gröna vindruvor, gräs. Angenäm kryddighet som inte tar över.
I munnen: fruktigt, mycket citrus, en hel del druvbeska och tanniner.
Med vatten: Bättre. Krämigare, mindre beska. Bakdeg. För mig är Glenlivet ibland lite för snällt, men denna är så angenäm att den inte blir tråkig.
A Speyside Distillery 1990, 30 YO
120
bottles – sannolikt refill american oak
Thompson
Bros - 50,4%
I doften: mindre besk, lite mer fyllig. Vanilj, tobak, läder. Mm, helt i min stil.
I munnen: mäktigt, många smaker böljar fram en lång stund. Fortsatt lite skitiga toner, tobak och jordgolv i dunnage warehouse. Bra balans, lagom sötma (Svarta vinbär?). Kaffe, fikon? Hur många nyanser som helst.
Med vatten: Fortsatt i samma stil. Sablar vad bra.
Överlägsen etta för mig idag.
Invergordon 1972, 48 YO
260
bottles – 3 low-level och low-alcohol-barrels ihopvattade i en barrel.
Thompson
Bros - 42%
I doften: milt, sött. Punchknappar. Friskt – vattenglas med en apelsinskiva.
I munnen: härligt tillgänglig på sin låga alkohol. Vanilj, citrus, men också degigt, punchknapparna igen. Bra exempel på hur god gammal grain-whisky kan vara.
Med vatten: provade inte.
Caol Ila 2010, 10 YO
500
bottles Two refill hogsheads.
Thompson
Bros - 52,9%
I doften: skaldjur, lätt citron. Lite skitig, jordig rök. Det verkar vara en sån där smuts-industriell Caol Ila – tobak, asfalt. Ah, härligt!
I munnen: Rätt konsekvent med doften. Börjar med en mjuk sötma och citrus, fisksoppa. Sen kommer fulröken, som inte är så starkt rökig men rejält skitig. Apelsinbeska i eftersmaken. Utmärkt bra.
Med vatten: lite försiktigare i doften kanske, men utan att ändra karaktär. I smaken sjögräs, skaldjur. Jordig, mild rök, smuts därbakom.
Min nr 2 ikväll.
Sammantaget: Ja nog buteljerar bröderna Thompson bra whisky. Att besöka Dornoch stiger allt högre på min bucket list.
