28/2 2023: Irlandsspecial med whiskysnack

En whiskysnack-kväll med Klaus och Olof, på temat Irland. Med anledning av detta fick jag chansen att prova ett gäng irländare.

 

The Pogues
40 procent

I doften: karamell sticker ut, men annars rätt standard - kola, vanilj, honung. Musli. Okej men ganska harmlöst.

I munnen: okej munkänsla för den låga styrkan. Karamell, peppar och chilichoklad. Muslin har blivit lite mjölig. Röda äpplen i eftersmaken.

Bättre i munnen än i näsan. Men i en representant för Pogues skulle man vilja ha mer karaktär.

Poäng: 78p

J.J. Corry The Lock In
43,86 procent

En covid lock-down-blend, där 200 personer fick blanda en JJ Corry tillsammans med grundaren Louise McGuane.

Färg: päronsaft - väldigt ljus

I doften: en annan best. Här finns en långt större komplexitet. Kakan drömmar - härlig vanilj - torkad ingefära, torkade äppelringar. Kaffe. Sädeskorn, örter.

I munnen: sötsyrligt leder smaken. En del druvor och tanniner, snyggt matchat mot grädde. Kaffe igen. Ingefära, apelsin. Grädden hänger kvar. Torr kakao. 

Jättegott. Älskar att de vågat buteljera en så ljus whiskey.

Poäng: 87p

Glendalough Single Malt Whiskey
Slutlagrad på Mizunaraek, batch 1
46 procent

Färg: guld

I doften: röda äpplen, äppelskal, druvskal. Flytande honung. Chili. Ekplankor. Jo, absolut en del nyek.

I munnen: mjukt - vanilj och päronsaft - står mot rivig chili, peppar, gröna vindruvor. Choklad.

Såhär kraftig nyek är inte riktigt min stil, men det är snyggt utfört. 

Poäng: 82p

Waterford The Cuvee Lodestar
50 procent

Färg: halm

I doften: inte toppen inledningsvis - billig matolja, vanilj. Peppar, kraftiga torkade örter. 

I munnen: samma matolja igen. Maskeras lite av en syrlig fruktighet, men kommer tillbaka. Briochebullar. Strösocker. Peppar.

Med vatten: sämre, för de maskerande tonerna backar. Matolja och päronsaft. 

Aj. Kan bara hålla med David Tjeder.

Poäng: 73p

WD O'Connell Single Grain 10 år batch 4
48 procent

Färg: halm

I doften: citron med lätt beska. Och lemon curd. Smör, smuldeg. Päron.

I munnen: saft, citron, ljus sirap, gröna vindruvor. Kola. 

God, men lite anonym. Kanske att förväntas av en relativt ung single grain.

Poäng: 81p.

WD O'Connell Single Malt Bill Phil Peated batch 5
47,5 procent

Färg: halm

I doften: vanilj, lätt jordig rök. Äpple, kola. 

I munnen: Röken än mildare i munnen, försvinner in i chilipeppar. Ingefära i gommen. Sockerkaka. Söt citron.

Väldigt mild rökare. Lite för mild.

Poäng: 81p.

Minimässa Möckelsnäs 18/2-2023

Bildkälla: Destination Möckelsnäs

Whiskymässor i Småland är vi inte bortskämda med. Kul då att en minimässa nu arrangerades i natursköna Möckelsnäs utanför Älmhult. 

Selected Malts var där (inklusive Glenallachie, Milk & Honey, James Eadie), danska Stauning, isländska Floki, australiensiska Starward, liksom Skottlands-lågländska Annandale. Plus lite öl, gin och annat som inte hanns med.

Styrkan i en liten mässa är att det blir lite mer intimt. Lite mer tid med människorna som man delar whiskyintresse med. Det började redan innan mässan, då överraskades jag av Dennis Steckel på Älmhult station - bättre välkomnande kan man inte önska sig. Sedan sällskap med ett härligt gäng från den lokala klubben i Älmhult, på bussen ut till Möckelsnäs. Whiskykalenderns Klaus Bitchnau välkomnade och höll i trådarna. Flera vänner från whiskysnacken, som Ingrid, Tore, Gun och Kalle, var på plats. I montrarna Mikael med pappa hos Selected Malts, Gabriele hos Annandale, Bo hos Stauning, med flera. Tack alla!

Tidsmässigt blev det tre timmar på mässgolvet, så utöver att prata med folk blev det en del whisky provad. Nedan följer mina snabba doft- och smaknoter.

Innan mässan med Dennis: Amrut Ex-Madeira, single cask destillerad 2017 och buteljerad 2022.

Går att beställa från Clydesdale genom systembolagets privatimport (knappa 1500kr, om priset stämmer).

Skrev inga noter på plats, men härligt fräsch, mycket citrus och precis lagom söt. Madeirafatet tar aldrig över utan ger ett bra giftemål med destillatet.

Poäng: 89p

Selected Malts Highland Jewel (Tomatin). Destillerad 2014, buteljerad 2022.

Kostar 669 kronor via bolagets beställningssortiment.

I doften: orchard fruits, gröna äpplen, hårda päron. Nötter, lite lätt rostade. Vanilj och peppar, lär nog vara ganska aktiva fat. I munnen: än tydligare first fill i vanilj och peppar, men öppnar för mycket mer. Härlig äppelfräschör, varken sött eller syrligt. Bra, prisvärd buteljering från ett underskattat destilleri.

Poäng: 84p

Stauning Rye, 48 procents styrka

601 kronor via bolagets beställningssortiment.

I doften krämig vanilj, äpplen. Inte fullt lika kryddig som en del andra ryes kan vara. I munnen krämig, nästan silkig i munnen (lite åt Kyrö), röda bär i avslutet. Imponerande bra rågwhisky med mycket rågkorn och rågbröd, snarare än överaktiva fat.

Fick också prova Staunings råg-newmake. Mycket välgjort, med råg och citrus som skiner igenom.

Poäng: 84p

Starward Projects Tawny Cask, 50 procents styrka

1000 kronor via bolagets beställningssortiment.

Min första Aussie! I doften: blåbärspaj! Väldigt balanserat, integrerat, om än inte så komplext. I munnen lite sötare, nu hela klickar av blåbärssylt utöver smuldegen. Möjligen lite mycket fat och lite (lättare?) destillat, men helt integrerat och riktigt gott. Kanel, lakrits i eftersmaken.

Poäng: 86p

Floki Beer Barrel finish, 47 procents styrka

761 kronor via bolagets beställningssortiment.

Checkar för första gången också av whiskynationen Island. I doften: krämig vanilj, kaffe. Äppelkaka. I munnen tydligt stout-ig (med det sagt, ingen aning om vilken sorts ölfat denna slitlagrets på). Krämig, härlig textur. Björnbär, smulpaj, vaniljsås. Inte ung alls. Lätt pepprig, men inte överaktiva fat. Överraskande bra!

Poäng: 84p

James Eadie Caol Ila 11 år, Small batch, 46 procent

919 kronor via bolagets beställningssortiment.

En typisk Caol Ila på ex-bourbon, mer eller mindre. Citron, apelsin, lite lättare än vanligt i röken. Lider kanske lite av sin lägre styrka på 46 procent, när jag dessförinnan provat whiskies på högre styrka. Satte ingen poäng.

Glenallachie Single cask 2006 Oloroso Puncheon.

Kostar 1893 kronor via systembolagets beställningssortiment.

16 år, mer komplext än det jag provat tidigare från detta sherrydrypande Billy Walker- destilleri. Utöver russin också tropiska frukter, nötter och mandel, lätta kryddor. Förtjänar mer tid än de få minuter den fick på mässgolvet. Satte inga poäng.

Cadenhead Small batch Benrinnes 12 & Deanston 10

MMMC bjöd in till ett whiskysnack med Jenna McIntosh på Cadenheads - som brukligt väldigt trevliga onlineträffar. Jag passade på att samtidigt skriva smaknoter på mina två öppna Cadenhead's Small Batch, från Benrinnes och Deanston.

 

Cadenhead Small Batch Benrinnes 12 år
Ex-bourbon, 57,2 procent. Kostade ca 600kr år 2020.

Färg: vitt vin

I doften: besk citron, granola-musli. Oljigt, åt rapsfrön. Mycket säd- och malt, ganska typiskt Benrinnes. I bakgrunden finns där också det där lite köttiga, ruffiga. Vanilj, blodapelsin. Bra.

I munnen: citrusfrukter först. Sött, syrligt och lite beskt. Sädeskorn, grovt bröd, nötter. Oljigt, lite stickig textur. Alkoholen fint integrerad. Sötsyrligt i eftersmaken. Mint.

Med vatten: lite saftigare, men fortsatt oljigt i munnen. Kiwi. Syrligt godis och citrus. Mandelspån? Brunt farinsocker i eftersmaken. 

Cadenhead Single Cask Deanston 10 år
Buteljerad för Whiskypedia, en whiskyfestival i Lichtervelde, Belgien.
Ex-bourbon hogshead, 56,7 procent. Även denna kostade 600kr år 2020.

Färg:vitt vin

I doften: lite mer stängd i doften. Vanilj, lime. Söta kakor. Blött gräs.

I munnen: mycket mer tillgänglig än doften. Lime i ett glas vatten. Socker, syrligt gelégodis. Tanniner från druvskal. Lite mörkare i eftersmaken - kaffepulver och sötlakrits.

Med vatten: blandad citrus, lätt stickig i gommen. Socker. Torkade örter. Friskt vitt vin. Och blöt, mulljord i trädgården!

Sammantaget: båda har citrus och socker, men här finns också skillnader. Deanston är tydligt med sockersöt - nästan så man kan känna sockret i gommen. Det är lite enkelspårigt, men räddas lite av mer komplexitet och mörka toner i eftersmaken. I Benrinnes är sockret bättre integrerat, apelsin och sädesmalt tar mycket plats, och finns en hel del att upptäcka. Sammantaget en bra destilleripresentation. 

Poäng:

Benrinnes 12: 86p
Deanston 10: 82p

SMWS B3.6 Rock Town 4 år, ”The wee orange beastie”

Är detta första bourbonwhiskeyn på bloggen? Jag tror faktiskt det. Av de amerikanska whiskykategorierna är det bara rye som jag har vana att dricka, men jag är definitivt sugen på att lära mig mer.

Precis som i Europa råder en guldålder för whisky i USA, där små ”craft-destillerier” ploppar upp som svampar ur jorden. Dagens destilleri, Rock Town, grundades 2010 och sägs vara det första legala destilleriet sedan förbudstiden i delstaten Arkansas. Namnet anspelar, antar jag, på att hemvisten är staden Little Rock. 

Utmärkande är att all majs,vete och råg i produktionen odlas i delstaten. Stilen tycks oftast vara en lättare typ av bourbon, med en hög andel majs (runt 80 procent) och med liten eller ingen andel råg (även om de också verkar göra rye-whiskey). Kanske var det därför som denna blev en rejäl luring när jag lät några vänner prova denna blint - de identifierade inte denna som en tydlig bourbon.

SMWS-namnet ”The wee orange beastie” är gissningsvis en parafras på Ardbegs 5-åring Wee beastie. Förhoppningsvis är denna en roligare upplevelse än sin namne.

SMWS B3.6 Rock Town 4 år, ”The wee orange beastie”

Charred new oak barrels. Styrka 57,3 procent. Kostade 690 kronor på SMWS 2021.

Färg: mahogny

I doften: ljus sirap, werthers original, färsk apelsin (förvånar knappast med tanke på namnet). Fikonmarmelad? Lite sågspån, peppar och vanilj från nyeken. Fettat läder.

I munnen: apelsin och kola, men också bärsylt, åt drottningsylt. Örtsalt. Viss hetta, men ändå klart drickbar på fatstyrka. Sylten liksom övergår i en mjuk metallisk ton, nästan åt bestick. Apelsin med i eftersmaken.

Med vatten: pepprigare, åt chili, men det balanseras fint mot sötman från apelsin och kola. Söta äpplen, kakao. Örter. Lätt torr textur i gommen.

Sammantaget: annorlunda än en single malt, och inte något som funkar för mig varje dag. Men idag så tycker jag detta är riktigt gott. Apelsin och annan citrusfrukt brukar gå hem för mina smaklökar, och gifter sig här bra med kola.

Poäng: jättesvårt för mig som är en ovan bourbondrickare, men säg 85p?

Arran 10 år (buteljerad 2021)

Dags att prova instegswhiskyn från Arran, deras 10-åring. Det är en whisky som häromåret fick rejält med uppmärksamhet när videobloggaren Ralfy utnämnde den till årets whisky.

Jag hade tur och fick en flaska vid ett begränsat släpp i beställningssortimentet 2021. Annars finns inte denna i Sverige - ett släpp på bolaget kräver större kvantiteter, men de har avslöjat att intentionen är att den ska finnas på bolaget om några år. Låt oss hoppas!

Arran 10 år (11 02 21 står det på flaskan, alltså en tidig 2021-buteljering)
Blandning av ex-sherry och ex-bourbonfat. 46 procents styrka. Kostade 500 kronor via bolaget 2021, sålde då slut direkt.

Färg: ljus bärnsten-brons

I doften: smulpaj med vaniljsås, mandarin och apelsin. Lätt syrliga äpplen, som jag ofta hittar i Arran. Desertpaj-temat fortsätter med rabarber och kanel. Muskot bryter av, och ett lätt nypa flingsalt.

I munnen: söt apelsin, lite överraskad att det kommer före äpplet. Vaniljstång, Spritslig, kolsyrad känsla i munnen. Smuldeg. Färska örter. Apelsinbeska håller strukturen. Åter lätt sälta i avslutet tillsammans med peppar. Riktigt bra.

Med vatten: lite mer syrlig i doften. Valnötsbröd fyller på. I munnen syra som från äppelskal, sedan torr äppelcider, mandariner, apelsin och mjölkchoklad. Russin - sherryfaten tar mer plats. 

Sammantaget: en jättebra instegswhisky. Särskilt gillar jag hur väl Arran 10 sitter ihop i sin sammansättning av bourbon- och sherryfat. Och att en tydlig destillerikaraktär framträder. När jag besökte Arran 2019 rankade jag faktiskt 10an bäst i deras core range (som även innehöll 18- och 21-åringar). Sedan dess har det skett en rebrand (en lyckad sådan), och Arran 10 har fått en högre andel sherryfat - det hade varit kul att jämföra, men tror inte skillnaden är gigantisk.

Poäng: 87p

SMWS 46.101 Glenlossie 22 år, ”An ode to refill”

När priserna har gått upp för whisky, så har det senaste åren fortfarande gått att köpa whisky från mindre namnkunniga destillerier till rimliga priser. Även med lite ålder. SMWS i synnerhet har levererat prisvärda buteljeringar i ålderspannet 18-23 år från destillerier som Glen Garioch, Glentauchers, Benrinnes, och destilleriet för idag - Glenlossie.

Jag har inte druckit mycket Glenlossie, men för mig tycks deras whisky hamna i den lite renare, lättare kategorin. Säg, Glen Grant ungefär. Lite tråkigt, när det är lite sämre, men ofta riktigt bra på ex-bourbon och med lite ålder. Namnet från SMWS, ”An ode to refill”, låter mycket lovande.

SMWS 46.101 Glenlossie 22 år, ”An ode to refill”

Refill ex-bourbon hogshead, 54,3 procent. 1085 kronor via SMWS vid köp 2020.

Färg: halm

I doften: honung, riskaka, blodapelsin. Torkade örter, nästan örtsalt. Smör, äppelmos. Nästan något åt turkisk yoghurt. Fettat läder.

I munnen: Brödig malt som slipats ner med ålder. Nötter, väldigt god honung. Riskakorna igen. Brynt smör. Lemon curd. Äppelkompott, färsk ananas. I eftersmaken anas den där yoghurt-lakto-tonen igen. Mums, här finns verkligen allt det där man vill ha i en halvgammal ex-bourbon.

Med vatten: i doften fortsatt mycket av honung, riskakor och örter. I munnen upplevs whiskyn nu än äldre, när den minskade styrkan lyft fram honungsvaxiga, tropiska smaker. Smör och yoghurt som passar utmärkt bra. Lätt av kakao och syrligt gelégodis i eftersmaken.

Sammantaget: mycket glad att jag plockade en flaska ett par år tillbaka. Denna var mycket populär på klubbens whiskymässa, så extra kul att fler fick njuta av den. Dessvärre lär även dessa guldkorn bli än mer sällsynta kommande år.

Poäng: 90p.

28/1 2023 KWS Whiskymässa

Min första mässa med klubben. Mycket trevlig tillställning med många trevliga människor.

Skrev ner några snabba doft- och smaknoteringar under kvällen, men förstås inte så noga som när man kan sitta med enbart en eller två hemma.

 

St Urban 4 år Italiensk Sydtyroleansk single malt 43,5 procent

Doftar bättre än väntat. Honung, malt, lätt syrliga äpplen. Likt i munnen - honung, blommor, färska örter, äpplen, plommon. Lite spritsig. Känns som att den unga åldern döljs lite med aktiva fat, men ändå uppnått en viss balans.

Poäng: 79p

 

Glenlivet 12 år Licensed Dram 48 procent

Smörig, blommig, flytande honung. Peppar. Trevlig doft. I munnen en full sommaräng. Smooth. Mycket honung. Äpplen, citron. Buttered toast. Med vatten ökar fräschören och honungssötman minskar lite. Päroncider (torr). Gräs med morgondagg. Borde köpt en flaska.

Poäng: 85p

 

Mortlach 14 år Travel Retail 43,4 procent

Köttig, lite låsolja och ruffig, som sig bör i en Mortlach. Romerska bågar, vanilj. Smulpaj. Lätt sälta. I munnen märks sältan tydligare. Torkat renkött - för mig första gången i en whisky. Apelsin, lätt av lime. Ljus choklad. Riktigt lyckad, snygg mix bourbon-sherry gissar jag. Funkar suveränt bra på 43 procent - måste titta efter nästa resa.

Poäng: 87p

 

Arran 17år 1996 SWF 20, sherry hogshead 46 procent

Sherry, men Arrans äppeltoner kommer igenom. Russin, fikon. Café au lait. Lakrits? I munnen sötlakrits, old english marmalade, kanel och nejlika. Örtsalt. Kaffe. Bra fatval från ett bra destilleri. Delad topp idag.

Poäng: 88p

 

Millstone 12 år sherry cask 46 procent

Sylt (blåbär, eller drottningsylt), svartpeppar. Lätt spritig doft. Björnbär. Lite parfymig åt lavendel, men inte tvål lyckligtvis. Sötare i munnen, mycket sylt och saft på röda och blåa bär. Väldigt mycket sherryfat, lite för lite destillerikaraktär. Apelsin.

Poäng: 83p

 

Aultmore Exceptional casks 17 år finish bl a palo cortado 46 procent

Finstämd doft. Valnötsbröd, sedan annorlunda sherryfattoner som är lite strama, på ett bra sätt. Diskret av färska björnbär? Denna skulle behöva sitta med en längre tid, för här tycks finnas många lager. Eucalyptus. I munnen liknande, nu milda äpplen, apelsiner. Nötblandning. Café au lait. 

Poäng: 86p

 

Bergslagen Fenrir 10 år

Rökiga enspån i grillen. Rentav enbär. Lime. Dieselångor. Enbären är okej men underliga, ger en lite konstig gin-karaktär även i smaken. Men en skön björvedsbrase-rök. Mycket kola, vanilj, från de små bourbonfaten. Eftersmaken bättre, här mer rök, citrus och en ruffig köttig ton. Räddar denna lite, men definitivt en av de sämre Grythyttan jag provat.

Poäng: 81p

 

Arran Heavily Peated Sherry casks 50 procent

Hårt torr rök. Rökslingan är liksom inlindad i hallonremmar - härligt. Vaniljsås. Lakritspulver, kakao. Chili. Bra doft. I munnen saft och sylt på hallon och jordgubb, också citrus och fläder som lättar upp. Kola, lakrits. Solrosfrön, lätt oljigt? Jordig, lätt till medelkraftig rök. Väldigt bra för priset, om man vill ha rök+sherryfat.

Poäng: 84p

 

Great Northern distillery (Irland), Two stacks blunders Cut, 65,15 procent

Med den styrkan svår att dofta på. Lite honung, lite trä.torrt. I munnen lätt saltad kola, sockerkaka. Hetta. Med rejält mycket vatten: lite lätt av citrus nu, nästan åt sjögräs. Balanserar snyggt av mot sötman. Lite ungt, äppelkart, definitivt så har inte alla newmake-toner försvunnit. 

Poäng: 80p

 

Mackmyra 6 år SWF 30 53,4 procent

Var med på provning förra året. Kola, björkvedsbrasa. Salt kola. Toppenbra doft. I munnen russin, citronvatten. Kolasås. Lite murrig. Apelsin.

Har hört sägas att detta kan vara bästa Mackmyran som gjorts - jag har provat alldeles för lite för att bedöma det, men detta är riktigt bra. Delad topp idag.

Poäng: 88p

 

 

Kavalan SC 10 år Solist PX köpt i Taiwan 57,8 procent

Gelegodis. Lite gummi, men stör icke. Inte komplext, men mycket gött. Inte mer precis än så, så här långt in på kvällen. 

Satte inte poäng, men sannolikt runt 85 p.