lördag 25 juni 2022

Kilkerran 8 år CS 2021

Nästa Glengyle/Kilkerran till rakning - förra årets 8 år cask strength. Det är andra årgången denna kommer lagrad på sherryfat (first fill oloroso), efter de inledande batcherna på ex-bourbon. Och sista gången åttaåringen kommer i den gamla avlånga flaskan, för den som nu bryr sig om sånt.

Provningen gjorde jag på de allra sista dropparna i flaskan, så jag har haft gott om tid att bekanta mig med denne. Jag placerar den i kategorin "funky sherry", en kategori som för mig kan växla mellan jättebra till dålig. Jag har helt enkelt svårt med gummi- och svaveltoner om de blir för påträngande. När jag sträckt mig efter en sherrybalja så har denna sällan varit förstaval, och det har tagit tid att nå botten. Tiden i flaskan har tyvärr inte hjälpt så mycket heller. 

I slutet blandade jag ut denna 50/50 med bourbonlagrade Kilkerran Open Day 2020, som jag provade senast. Det funkade faktiskt bra, svaveltonerna blev lite mer diskreta och ex-bourbon-smakerna gjorde hela upplevelsen lite mer lättdrucken. Klart sugen på att blenda mer!



Kilkerran 8 år CS 2021
Lagrat på first fill olorosofat, 56,9 procents styrka, 768 kronor när den släpptes på bolaget förra året.

Färg: mahogny

I doften: angenäma sherryfattoner inledningsvis: torkade fikon, russin, salt kola, apelsinskal. Bröd och nötter. Lätt vanilj. Tyvärr också en del svavel och lite för intensiv vitpeppar.

I munnen: konsekvent med doften - fikonen nu som marmelad med precis lagom sötma, men sedan kommer tändstickorna och svaveltonerna, som dessvärre är mer framträdande i munnen. Det är lite för mycket för mig. Apelsin, choklad och malt kämpar emot i den långa eftersmaken.

Med vatten: mer vanilj, likt en härlig vaniljkräm. Pepparn backar, mer angenäma kryddor som muskot. Har kanske svaveln backat lite i doften? Tyvärr inte så i munnen, även om texturen nu är underbart krämig. Mer tydligt nu en Campbeltownwhisky med maritima smaker och sälta. Citrus möter sjögräs. 


Sammantaget: om det inte vore för de svaveldoftande tändstickorna så hade detta varit en riktigt bra sherrylagrad Kintyre-whisky, med gott om karaktär trots enbart first fill olorosofat. Men det har inte varit många dagar jag varit sugen på att korka upp denna Kilkerran, och det säger något. Om tidigare årgång höll sig på rätt sida crazy-linjen så kliver denna tyvärr över den för min del.

Poäng: Svårt att poängsätta, när de olika delarna drar åt så olika håll säger inte ett medelvärde så mycket. 79p säger vi - helheten är dessvärre inte högre än så.

söndag 12 juni 2022

Kilkerran Virtual Open Day 2020 14 år, Triple Distilled

Minns ni tiden innan Brexit? Eller, tiden innan reglerna slog igenom vid årsskiftet 2020-2021. För Sverige blev konsekvensen att UK inte längre var med i EU, och därmed blev det i stort omöjligt att beställa whisky från Skottland. 

2020 var förstås också pandemins första, tumultartade år. Whiskyfestivalerna blev virtuella, och därmed släpptes också festivalwhisky från Campbeltown och Islay online. Därför lyckades jag komma över bland annat dagens whisky från Kilkerran/Glengyle.

Kilkerran Virtual Open Day 2020 är något så udda som en trippeldestillerad Kilkerran. Inte den första eller enda, men klart ovanligt. Det verkar inte som att det blir någon brett tillgänglig trippeldestillering från Kilkerran, likt Springbanks Hazelburn, utan snarare något mer experimentellt.

Jag minns att jag var rätt besviken när jag korkade upp flaskan första gången. Det var rejält akoholhett och saknade många av de dofter och smaker jag associerar med destilleriet. Lyckligtvis öppnade den upp med tid i flaskan. Så, hur bra är den nu när flaskan nästan är slut?


Kilkerran Virtual Open Day 2020, 14 år, Triple Distilled
Lagrat i refill ex-bourbon barrels. 57,8 procent styrka. Ca 950 kronor betalade jag när den släpptes.

Färg: lageröl

I doften: floral, blommor och örter. Kraftig mynta, lätt peppar. Cederträ, pencil shavings (ni vet, det som skalas av när man vässar en blyertspenna. Inte helt en doft i min smak, myntan och cederträet är lite för påfrestande i näsan. Lite alkoholhet. Viss äppelsötma där bakom.

I munnen: bättre. Både äppel- och citrusfrukter, maltigt (smuldeg). Myntan och de andra örterna är nu mer integrerade. Lätt torr munkänsla men krämig i eftersmaken. Lätt av alkohol, men som övergår i en lätt citrussyrlighet. Citron, apelsin, malt och ett uns flingsalt i avslutet.

Med vatten: doften blir bättre och mindre påfrestande. Myntan är nu integrerad, solros- och fänkålsfrön har tillkommit. Söta äpplen, apelsin. Peppar och cederträ igen. I munnen äpplen och blommor, honung, spröd smulpaj, mynta, lätt av ek. Mer oljig textur nu i gommen. Lång, fruktig eftersmak, åter med en skön släng av malt och sälta.

Sammantaget: Detta är en bra whisky, men lider av att inte ha uppfyllt förväntningarna i början. Nyöppnad minns jag denna som het och obalanserad. Fortfarande finns viss hetta, men tiden i flaskan har tydligt förbättrat whiskyn (detta har flera andra också tyckt som skrivit om whiskyn). 

Trippeldestillerad Kilkerran är ovanligt, och Springbank Distiller’s gör nog klokt att fokusera på vanlig dubbeldestillering på Glengyle. Detta blir liksom lite för rent i jämförelse. Suveräna Kilkerran 12 är bättre, trots en lägre styrka. Med det sagt, ändå väldigt gott.

Poäng: 87p.