Blindprovad julkalender 23&24 (Glengoyne & Linkwood)

 

23

Färg: koppar-bernsten.

I doften: mustig. Lätt syrlig äppelmos, honung och kolaremmar, mild chili. En del kryddor där bakom, som i kombination med alkoholen stänger doften lite. Eucalyptus, eller nästan åt mynta, skapar ett djup mot äppeldofterna. Efter en stund lätt jordigt också.

I munnen: bra start, krämig, gräddig textur. Balanserad kryddighet med chili, ingefära, peppar. Fler syltiga frukter och bär i munnen, som ihop med en sötsyrlighet leder tankarna till gelégodis. Kola, mjölkchoklad. Lätt maltigt. Någon sorts vinlagring lär väl detta vara, det känns rätt fatdominerat. 

Med vatten: mjuknar på ett bra sätt, fattonerna smälter in lite mer. Mer kola nu. Ljusa toner åt päronsaft, sött vitt vin eller kanske kiwi. Mjukt av myntan från doften. 

Poäng: 81-82p.

24

Färg: mässing

I doften: Lätt fruktigt men också tydlig ek här - vanilj, peppar, och jo lite mynta här också. Många sorters frukt vid ytterligare doftande: både röda och gröna äpplen, blandade bär. Lätt av lime, nej bergamott, eller en kopp earl grey med mjölk. Det finns nog slingor av rök i ektonerna också. Det här har nog en del ålder.

I munnen: torkade frukter, både äpplen och tropiska sådana. Och jo, det är nog rök i denna, men som hos en whisky över 20 år. En hel del peppar och vanilj, men texturen är inte torr utan snarare liksom tuggig. Mynta igen, sannolikt också från eken. Honung, sirap. Lätt av salt i eftersmaken. Absolut en bra whisky. Ingen aning om destilleri, men det här gissar jag är något en bit över 20 på refill sherry, sannolikt över 50 procent alkohol.

Med vatten: en god utveckling. Frukterna backar, lite oljiga toner kliver fram i munkänslan, nästan likt en irländsk pot still-whiskey (men det tror jag inte det är). Återigen, det här har nog en del ålder, det finns ett djup i smakerna och upplevs återigen tuggigt trögflytande. Inte lika uppenbart rök vattnad, så viss osäkerhet. Grymt bra whisky dock.

Poäng: 90p.

Facit:

23) Glengoyne - ett namnkunnigt destilleri som jag dock är osäker på om jag provat tidigare. 21 år på en bourbon hogshead och en ”Chateau Lafitte hogshead” (det senare har alltså innehållit rödvin från Bordeaux). Ganska rätt angående vinfatet då. Destillerad 1996, buteljerad 2017. Totalt 510 flaskor, 52,9 procent styrka.

24) Linkwood - fel angående röken då. 24 år, där låg jag däremot rätt. Okänt antal bourbon hogsheads, totalt 384 flaskor. Destillerad 1992, buteljerad 2017. Styrka 50,9 procent.

Blindprovad julkalender 21&22 (Loch Lomond & Allt-A-Bhainne)

 

21

Färg: guld-mässing

I doften: mmm, en härlig balans sötma-kryddighet i denna måste-vara-bourbon-lagring. Honung, flera sorters kola, valnötsbröd. Snyggt avvägd peppar, cederträ, vaniljsås. Inte särskilt fruktig, men anar jag torkade tropiska frukter? Kanske torkade äppelringar också. Nu sticker alkoholen lite i näsan. Granbarr, eller något liknande skogigt och fräscht också.

I munnen: sötare, mycket honung och kola. Fruktigare, dels blandsaft på äpplen och päron, men också färsk ananas. En härlig vaxighet. I eftersmaken lätt rivig peppar. Riktigt njutbar.

Med vatten: Fortfarande lite alkoholstickig men i övrigt en bra doft. I munnen lite mindre söt, fruktsaften kliver fram. Kolan och de vaxiga tonerna är kvar. Valnötter igen. Är det kiwi eller krusbär i eftersmaken? Alltså det här är riktigt bra. 

Svårgissat, men med vaxigheten finns ju några usual suspects. Ålder också skitsvårt, gissar kring 18 men kan vara yngre på ett bra fat.

Poäng: 89p.

22

Färg: guld 

I doften: lite lugnare, mjukare än 21. Tydligt mindre kryddig. Vanilj och kola, balanserat mot en mjuk sälta eller örtighet. Mynta, eller rent av pepparmint. Mörkt jordiga toner i bakgrunden. Sågspån, lätt torrt. Möjligen en mjuk rök, men kan lika gärna vara eken som talar.

I munnen: sig lik från doften - börjar i honungssötma som snart går över i mynta. Har vid enstaka tillfällen besvärats av allt för intensiv mynta i whisky, och denna balanserar på gränsen. Lätt torr på tungan. Lite fylligare kola och kolasås efter en stund, sältan hittar hit från doften. Päron. Lätt av tobak, eller är det rök funderar jag igen. Alltså detta är rätt gott. Två bra bourbonlagringar idag.

Med vatten: Mynt-mynta-menthol-ish. Synd, det tar över lite väl mycket. Vart tog de andra smakerna vägen? Försiktig salt kola hittar tillbaka. Smörkola. Päronsaft. Jo det finns en del annat där, men så fort jag tänker ”mynta” så är det med ens väldigt dominerande. I eftersmaken anar jag jord-tonerna från doften - de hade gärna fått komma fram lite mer.

Vad är då detta? Ingen aning. Förra gången en whisky gick så här mycket åt mynta var det en Knockdhu (anCnoc), men vet inte om det är något typiskt för destilleriet. Säg 10 år.

Poäng: 84-85p.

Facit

21) Loch Lomond - kul, det destilleriet går från klarhet till klarhet. Nära nog på åldern - 21 år. Destillerad 1996, buteljerad 2018. Två stycken bourbon hogsheads. Styrkan på 51,5 procent, 450 flaskor totalt.

22) Allt-A-Bhainne - kan eventuellt vara min första. Fel ute på åldern - 22 år denna. Destillerad 1992, buteljerad 2014. Två bourbon barrels lagrades den på, 348 flaskor totalt. 52,5 procent styrka.

Blindprovad julkalender 19&20 (Glendullan & Benrinnes)

 

19

Färg: guld.

I doften: åh, det här gillar jag! Maltigt (medelgrovt bröd), diskret av citron och apelsin, lätt av salt. Rik honungssötma - när bredde jag honung på en riskaka senast? En härligt krämig doft av smör och rapsolja. Ett lätt unket avslut, kanske lite likt multnande jord. Eken är väldigt diskret men finns där. Skulle det här kunna vara en lite yngre orökig Bruichladdich?

I munnen: malt och honung i fokus tidigt. Färska citrusfrukter finns här med, befriande nog med väldigt lite beska. En del gröna druvor eller sött vitt vin helt plötsligt. Här tar smaken en annan väg mot doften. Lätt kärva toner. Hårda päron. Lite av den där sältan på tungan. Når inte riktigt upp till doften.

Med vatten: lite mer harmonisk och integrerad. Lite mer kryddig, nästan så jag tänker att det kan vara lite rök i avslutet, men det är nog kryddor från ekfaten. Texturen nu krämigare, saltat smör som balanserar mot  det vita vinet.

Poäng: säg 82. Doften lovade mer.

20

Färg: guld, snäppet mörkare.

I doften: Tydligt mjukare, nättare. En väldigt fin vaniljdoft, där bakom bärsmulpaj. Gula äpplen, torrt vitt vin, druvskalstanniner. Väl avvägd peppar och cederträ. Mest är det vaniljens sötma och fräscha efter-regn-dofter som definierar upplevelsen. En bra doft, gissar detta är snäppet äldre än föregående. En mjuk Speysider? Glen Grant, om jag ska ge mig ut på djupt vatten.

I munnen: Ganska nätt också i munnen. Nu mer åt fruktsallad till vaniljen. Det vita vinet är nu nästan mousserat. Lite av de där utomhustonerna från doften. Smörkola bryter av. Torkade kryddor men inte så mycket peppar. Krämig textur men begynnande torrhet i gommen. Gott, men inte riktigt lika fint balanserat som i doften.

Med vatten: blir lite väl tunn, kanske blev för mycket vatten. Päron- och flädersaft. Kola.

Poäng: 81p. Återigen bäst på doften.

Facit:

19) Glendullan - oklart om jag prövat något från detta destilleri tidigare. Fel på åldern - 19 år (svårgissat då jag varken tyckte detta var så välbalanserat eller präglat av ek. Lagd på fat (två bourbon hogsheads) 1996, buteljerad 2016, totalt 480 flaskor. 53,4 procent.

20) Benrinnes! Tydligt nättare än de Benrinnes jag provat tidigare, inte mycket av det där köttiga destillatet. 20 år på tre bourbon barrels. Lagd på fat 1997, buteljerad 2017. 408 flaskor (varav jag har en oöppnad hemma), styrka på 54 procent.

Blindprovad julkalender 17&18 (Glen Spey & icke namngivet Islay)

17

Färg: guld

I doften: citronsaft, ingefära. En del ek i form av vanilj och ganska intensiv peppar. Färskt cederträ. Tobak, druvskal? Gillar, men lite orolig för att det kan bli torrt och beskt i munnen.

I munnen: Väldigt lätt i texturen. Ingefära- och ananas-godis. Varm, men mer ingefärahetta än från alkohol. Honungstabletter. Inte alls så besk som jag befarade från doften. Lätt pepprig på tungan. Mjukt av citron, färsk apelsin som flyter ihop med den varma ingefäran som dominerar upplevelsen. Lätt av tobak i eftersmaken. Riktigt njutbart, men kanske inte en smakprofil för alla.

Med vatten: väldigt lik upplevelse. Hettan blir tyvärr lite mer framträdande, citronen blir lite kladdig. Tjänade därmed inte på vattning. Lite obalanserad, säg 10-15 år.

Poäng: Tappar tyvärr lite från doft till smak, och ytterligare med vatten. 80p.

18

Färg: mässing i en varmröd nyans

I doften: kokta äpplen, torkade tropiska frukter. Ljung? Flytande honung, vaniljsås. Lätt av peppar och örtkryddor. Inbjudande, riktigt bra doft. Anar svagt smällt smör och karamell.

I munnen: honung, kola, syrligt gelégodis... många saker som påkallar uppmärksamhet samtidigt. Päron. Det sockersyrliga godiset verkligen sätter sig i gommen, sprudlar, går nästan över till cider. Där bakom finns en härligt krämig, smörig munkänsla. Salt smör i eftersmaken, kanske en touch rök? Det här är mycket gott, men rätt spretigt, gissar att det här inte är mycket äldre än tio år.

Med vatten: mer nu åter av kokta äpplen. Fortsatt sprudlande sockersyrlig, lite på gränsen, kanske ett steg över för vad jag skulle vilja. Texturen rejält torrare, särskilt i eftersmaken.

Poäng: även denna har en dalande kurva. Snäppet bättre: 81p.

Facit:

17) Glen Spey - för mig ett okänt destilleri. Snäppet äldre än jag trodde: 17 år på två bourbon hogsheads. Destillerad 2001, buteljerad 2019. 53,3 procent styrka, 546 flaskor.

18) Ett icke-namngivet Islay-destilleri ("An Islay distillery" säger etiketten). Jag har visst åter svårt att hitta röken i dessa, inte alls typisk - kanske en lätt rökig Bunnahabhain? 9 år, ungefär som jag trodde. En vatting av en bourbon barrel och en sherry hogshead. Destillerad 2008, buteljerad 2018. Styrkan på 54,9 procent, bara 330 flaskor.

Blindprovad julkalender 15&16 (Glentauchers & Ledaig)

15

Färg: koppar-rost

I doften: rik, mustig, lätt syrlig. Mycket russin, också torkade fikon, kanske också dadlar. Karamell, honungspastiller. Mild chili. Oljigt, solros- eller linfröolja, milt. Det syrliga återkommer som lätt jästa äpplen. Mycket trevligt, det här är min typ av sherrylagring (?), bra balans.

I munnen: russin kompletteras av kola och kakao. Apelsin med lätt beska. Tyvärr lite het i munnen, tror inte det här är äldre än tio år. Oljan är mer smutsig i munnen.

Med vatten: Fortsatt mycket trevlig doft. En mjuk nougat hittar jag nu. Utöver de torskade frukterna också röda äpplen och ananas. I munnen mindre het, ett lätt alkoholstick anas dock fortfarande. Oljan är mer åt tyngre matolja nu, rapsolja. Nej smaken lever inte riktigt upp till doften.

Poäng: svårt när doft och smak spretar så i kvalitet. Säg 80.

16

Färg: halm

I doften: malt (sädeskorn), citronsaft. Sött balanserar mot ett sting av ingefära. Lätt syrliga fruktestrar, både gula och röda äpplen. Vaniljsås. Lätt maritim sälta. Bra, men störs något av en lite ettrig peppar efter en stund.

I munnen: fin honung, lätt vaxig. Apelsin eller kanske blodapelsin, söt ingefära, kanel. Förmodligen ungt, för det är inte mycket tecken på ek, men angenämt. Brödskorpor. Skulle det här kunna vara en Kilkerran möjligen? Lovande gott, kanske ett uns lite för besk för sitt bästa dock. Och det finns nog ett litet spritigt stick här med.

Med vatten: Mmm. Vaxigt, lite som stearinljus doftar. Beskan ligger och balanserar på gränsen men håller sig på rätt sida. Texturen ett uns torrare på tungan.

Detta skulle kunna vara en medelung Kilkerran, eller nåt annat i ”old-school”-kategorin som Clynelish. 8-10 år? 

Poäng: 84-85? Beskan och hettan drar ner ett par poäng.

Facit:

15) Glentauchers, 9 år. Lagrat på sherry och bourbon, sannolikt då en av varje då antalet flaskor var 354 stycken. 55,1 procent styrka.

16) Ledaig. Precis som igår hittade jag visst inte röken i rökwhiskyn. Men åldern fick jag hyggligt rätt: 11 år. Lite skumt: tre hogsheads gav visst bara 336 flaskor. Enligt whiskybase destillerad 2008 och buteljerad 2019.

Blindprovad julkalender 13&14 (Pulteney & Bowmore)

13

Färg: vitt vin

I doften: härligt fräscht och sött. Vitt vin och samtidigt något syrligt, lite som övermogna äpplen men ännu lite unknare. Ordentligt pepprigt också, väntar mig ett ekbett sen i munnen. Eucalyptus. Vanilj. Lite udda, men trevligt.

I munnen: En del vitt vin här med (en sötfruktig chardonnay?). Lite kärv, men inte tanninig. Det är nog ektoner, cederträ och blandade torkade kryddor. Ljus blandsaft. Det finns absolut lite unkna äpplen här med. Tobak? 

Med vatten: Samma smaker, men nu tydligt torrare i munnen, på gränsen till överekat. 

Vad kan detta vara? Jättesvårt. Uppenbart en bourbonlagring. En hel del ek, men jag har svårt att bedöma om detta legat länge eller legat på aktiva fat. Klart bäst av de två, men inte särskilt sugen på en hel flaska.

Poäng: säg 78.

14

Färg: vitt vin (identisk)

I doften: ekigt, både vanilj och peppar. Ganska kraftigt alkoholstick också, döljer doften. Päronsaft. Godiset kolaremmar. Lätt av salt och citrus. Inte så trevlig doft, kanske lugnar sig lite med vatten.

I munnen: Massa sötma genom päronsaft och honung. Avslutet väldigt hett och pepprigt. Ensidigt och inte särskilt bra. Citronkola. Lite örter. Nej, det här behöver vatten, vågar man hoppas?

Med vatten: Ah, äntligen mindre het! Men i näsan sticker den fortfarande. Inte bra. Citrus och honung i munnen. Äppelblom? 

Äh, det är fruktigt och sött, och smaken är väl drickbar. Men nej, egentligen borde detta inte buteljerats för single cask eller mindre batch. 

Poäng: säg 70. Smaken några poäng plus, men doften under 70.

Facit: 

13) Pulteney - det hade jag inte gissat. Även om det fanns en del lite smutsigare toner så kände jag inte mycket av den där motoroljan som ju jag gärna vill ha i denna högländare. 11 år - två stycken bourbon hogsheads, destillerad 2006, buteljerad 2017. 570 flaskor, styrka 55,8 procent.

14) Bowmore. Huh, nog för att Bowmore brukar vara milt för en Islay, men jag hittade ingen rök. 14 år, en bourbon hogshead. Destillerad 2003, buteljerad 2017. 55,1 procent styrka.

Blindprovad julkalender 11&12 (Miltonduff & Aultmore)

11

Färg: mässing. Sannolikt sherryfat inblandade.

I doften: torkade frukter (plommon, fikon), också rätt kryddig. Citronpeppar, kanel kanske. Friskt av gröna söta äpplen. Mynta hittar jag också. Bör vara sherryfat, men doften är rätt lätt. Spännande!

I munnen: Mycket av de torkade frukterna. Brunt farinsocker, mörk sirap. Mörk choklad. Finns här lite av en svavelosande också? Absolut färska fräscha äpplen här också, som skapar ett fint djup. Svagt av blandade örter, ingefära. De torkade frukterna följer med in i eftersmaken. 

Med vatten: Härligt gräddig textur i munnen. Ingen större skillnad, mycket av de torkade frukterna. 

Det här är gott, men hade gärna fått vara lite mer komplext, nånting mer som stack ut. Utifrån hur mjukt och balanserat det är skulle detta mycket väl kunna vara 20 år på olorosofat.

Poäng: 80-81.

12

Färg: ett mörkare vitt vin

I doften: en del äpplen här med (både gröna och röda, lite kärva, som från äppelkart). Denna är också sötare (vanilj och honung). Efter en stund hittar jag parmaskinka, en lite tuffare ton som nästan är lite... unken? Inte så inställsam alltså, men jag blir nyfiken på vad detta är.

I munnen: ganska fyllig med inte bara färska utan också syltiga frukter. Åter en del sött genom vanilj och kola. Lite het i munnen. En del tanniner, som från blåa vindruvor. I slutet finns nog parmaskinka här också, men inte unket som i doften. Om det finns ett ruffigt destillat i grunden så är detta ganska tämjt av faten. Ganska lång eftersmak som är både söt och pepprig.

Med vatten: smörigare, ljusare. Åh, synd jag inte har mer kvar i glaset för det här är gott!

Jättesvårt att gissa, ens på faten. Men kanske kan vara något kring 15 år och ett lite köttigare destillat (Craigellachie?).

Poäng: doften är sämre än föregående, men den är komplexare och roligare i munnen. Säg 84 ikväll.

Facit

11) Miltonduff, ett destilleri som jag inte vet om jag provat tidigare. 11 år, både sherry- och bourbonfat, vilket förklarar smakprofilen. 354 flaskor, så ett fat av varje då antagligen. Står inga årtal på etiketten, vilket det av någon anledning inte alltid gör i small batch-serien. 55 procent.

12) Aultmore, ja de kan ju vara lätt ruffiga ibland, men ofta också vackra, snälla. 12 år på fyra bourbon hogsheads. Destillerad 2006, buteljerad 2019. Totalt 1044 flaskor, Cadenhead’s verkar fortfarande ha den i lager. 57, 4 procent styrka.