Dags att prova något jag verkligen sett fram emot - fyra stycken nya single casks från Ben Nevis och buteljeraren Ingelred. Det är en kul blandning med fyra olika fatlagringar och ett imponerande åldersspann mellan 11 och 21 år. Som vanligt när det gäller Ingelred är whiskyn buteljerad på fatstyrka och med naturlig färg.
Ingelred är en lite udda svensk oberoende buteljerare, i bemärkelsen att de är så tydligt kopplade till ett destilleri. De har i mer än 20 år ägt fat hos Ben Nevis, ett destilleri som i Sverige passerat lite under radarn. Internationellt däremot är Ben Nevis ett erkänt bra destilleri, både genom egna och oberoende buteljeringar (årgångar från 90-talet är särskilt omtalade).
När Ingelred besökte klubben här i Kalmar i höstas berättade Hafsteinn och Staffan om vänskapen med tidigare destillerichefen Colin Ross. Under det japanska ägandet var fokus främst på att exportera i stora kvantiteter till Nikkas ”japanska” blends. Som Staffan och Hafsteinn berättade så uppskattade Colin Ross hur de som oberoende buteljerare spred ordet om Ben Nevis och kunde visa hur bra det stod sig också som single malt.
 |
| Bildkälla: Clydesdale.se |
Ingelred Ben Nevis 11 år
Destillerad 2012, lagrad på marsala-fat (fat #4).
Styrka 57,1 procent, 1358 kronor på bolaget. Mer info.
Färg: varm mahogny
I doften: börjar sött - kola, sirap, ja nästan torkade dadlar. Lätt av svartpeppar bakom, och hasselnötter. Därefter kommer något syrligt, vinöst - lite kärvt, men inte så mycket tanniner. Inte att förväxla med en rödvinslagring - detta är tydligt sötare. Dekadent sött! Russin, kola och sötsyrlig äppelkompott i avslutet.
I munnen: marsalavinet märks än mer - detta smakar väldigt mycket sött dessertvin. En sötsyrlig vinbeska som i avslutet övergår i chili. Romrussin, kola. Tydlig mynta som gifter sig fint med mörk choklad. Efter en stund ökar smakerna från eken -vanilj, peppar, örter, myntan (gissningsvis var faten ganska hårt rostade). Nu mer lik doften - lite mindre vinös och mer av sirap, kola och en massiv sötma.
Med vatten: upplevs nu lite äldre och mer balanserad. Fortfarande tydligt vinös, men mer integrerad. Kola, vanilj, romrussin. Äpplen. Mynta, peppar och örter i avslutet.
Denna hamnar högt upp på önskelistan för någon med en ”sweet tooth”, som gillar sin whisky söt. Dessertvinsfatet dominerar lite för mycket, och det märks att denna är tydligt yngre än de övriga tre. Men vad gör det när det är så här gott?
Poäng: 85-86p.
 |
| Bildkälla: Clydesdale.se |
Ingelred Ben Nevis 15 år
Destillerad 2012, slutlagrad sedan 2021 på PX-sherry-fat (fat #609).
Styrka 50,2 procent, 1528 kronor på bolaget. Mer info.
Färg: bärnsten
I doften: stor skillnad - också en tydligt sötma, men mycket mer elegant. Marsansås, nötter, sockerkaka. Kaffe, apelsinskal. Man kan ana Ben Nevis kraftfulla karaktär genom äppliga, oljiga toner.
I munnen: Kola, russin, syrliga äpplen. Nötter. Sött, med en krämig till lätt torr munskänsla. Härligt komplext, drar åt många håll, och elegant precis som i doften. Söta äpplen, citronvatten och lemon curd, romerska bågar, apelsinsaft, lakrits. Örtigt och nötigt avslut.
Med vatten: lite syrligare, som från citrusfrukter. Och också sötare. Russinen märks mer, PX-sherryn tar lite mer plats. Föredrog denna utan vatten, men den som gillar kraftigare PX-lagrad whisky, som exempelvis High Coast Berg, gillar sannolikt förändringen.
En större upplevelse jämfört med en vanlig, yngre sherrybomb-whisky. Mycket välgjord och underbart elegant med sina nötiga toner. För mig tappar den dock lite komplexitet och balans med vatten.
Poäng: 88-89p
 |
| Bildkälla: Clydesdale.se |
Ingelred Ben Nevis 17 år
Destillerad 2005, lagrad på bourbonfat (fat #398).
Styrka 56,1 procent, 1668 kronor på bolaget. Mer info.
Färg: guld
I doften: honung, äppelpaj, valnötsbröd. Lätt av örter och peppar. Tydligt maltig, men så där härligt balanserat, där de där unga tonerna slipats ner efter många år på fat. Det kraftiga destillatet tar mycket plats - äppligt, maltigt, nästan lite köttigt. Tropiska toner av ananas och persika efter en stund.
I munnen: lite mer fruktig i munnen - de tropiska frukterna märks direkt, sedan också apelsiner och äpplen. Nästan som mormors fruktsallad med vispgrädde. Örtig och frisk, men också mycket knäckig kola från bourbonfaten. Svartpeppar. Silverbestick, läder. Apelsinerna hänger i till ett långt avslut.
Med vatten: mer apelsin och örter, lite mer citrusbeska. Åldern märks också tydligare - gamla ekmöbler och dammiga böcker adderas till lädret och silverbesticken. Vaxigt som en gammal Clynelish? (vad vet jag, sådana går ju inte att köpa för rimliga pengar längre...) Gott värre!
Jag har en förkärlek för denna typ av whisky - kraftfullt destillat på lagom aktivt bourbonfat i knappa 20 år. Kan man gissa att detta fat är återanvänt (refill) - här finns inga som helst tendenser till att bli över-ekat, och liknar rätt mycket en tidigare 17-åring från Ingelred. Jättebra whisky.
Poäng: 89p.
 |
| Bildkälla: Clydesdale.se |
Ingelred Ben Nevis 21 år
Destillerad 2001, slutlagrad 11 år på kaliforniskt rödvinsfat (fat #1300)
Styrka 46,4 procent, 2117 kronor på bolaget. Mer info.
Färg: brons
I doften: vanilj, peppar, chokladkola, jord. Lätt syrliga röda vindruvor. Härligt murrigt och gammalt - här finns verkligen saker som dammiga böcker och gamla läderfotöljer, sånt som man associerar med vällagrad whisky. Brynt smör, fänkål?
I munnen: kola, kaffe, vingummin och syrliga kolanappar, vindruvskärnor och svagt av söta körsbär. Blöt jord och jordgolven i gamla whiskylagerhus. Jättesvårt att skriva noter, för smakerna avlöser snabbt varandra. Rödvinsfaten har lyckligtvis kommit i en bra balans med whiskyn - det finns en lätt vinbeska och syrlighet, och gelégodis, men det vinösa är ganska diskret. Mer tydligt är detta en gammal och mörk, fyllig whisky - samma bibliotek med gamla böcker och läder från doften, den blöta jorden och dunnage-doften... Underbart.
Med vatten: i doften märks nu eken - vanilj, pepparblandning och snickeriverkstad. Efter en stund också grädde och tropiska frukter. Undantaget jordgubbssylt i munnen finns inget som skvallrar om att fatet tidigare innehållit rödvin. Däremot, precis som tidigare, mycket sekundära lagringstoner som hintar om en ålder på över 20 år.
Jag gillar rödvin, men brukar inte vara ett fan av rödvinslagrad whisky. En slutlagring på hela 11 år dessutom, det är väldigt ovanligt. Kanske har just den långa lagringstiden möjliggjort den harmoniska balansen, där fat och destillat integrerats fullt ut. Denna överträffar rejält mina förväntningar och checkar av precis det jag vill ha i en 20+ år gammal whisky.
Poäng: 91p.
Sammantaget fyra riktigt bra Ben Nevis-buteljeringar. Ska man säga något om priserna så följer de den dyra utveckling vi sett de senaste åren. Med det sagt, väger man in åldern så är priserna konkurrenskraftiga.
Dessa provnoter har jag skrivit utifrån samples jag erhållit gratis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar