I jämförelse med att prova vin upplevde jag detta lite svårare. Whisky är rejält mycket alkoholstarkare, och det märks snabbt i kroppen. Goda strategier är att dricka mycket vatten, ta paus för en ordentlig måltid. Och framför allt vara selektiv och inte gapa efter för mycket. Bättre då att ta tid att diskutera smakupplevelserna med andra på mässan, och kanske också skriva ner lite av sina intryck.
Fokus i samtalet var orökig Bruichladdich, som var särskilt välrepresenterat i montern. Jag visste att jag ville prova deras Islay Barley, en lite yngre whisky där kornet odlats på Islay.
 |
| Bildkälla: Bruichladdich |
Bruichladdich - Islay Barley 2011
I doften: Citron, sjögräs, sälta? Typiska, lovande Laddie-toner!
I munnen: Apelsin, citron. Mycket hav, upplevde det än mer än i dess syskonbuteljeringar som provats tidigare. Brödig maltighet. Liksom Laddie Eight oekig och tillgänglig.
Med vatten: En klass till bättre. Rundare, en diskret sötma som balanserar citrus- och havstonerna. Diskret vinfatssötma i gommen? Så gott! Det här kommer jag nog vilja köpa en flaska av.
Jag hade också tänkt prova någon av Bruichladdichs äldre buteljeringar, Black Art eller någon i Rare Cask-serien, men tiden räckte inte riktigt till denna gång.
Nästa destination - Höga kusten! High Coast är väl efter Mackmyra Sveriges mest väletablerade destilleri och börjar nu kunna släppa whisky i lite mer mogen ålder. De har nyligen släppt ett nytt sortiment, med fyra whiskies som ska hedra sitt ursprung. En av dem, Älv, har provats tidigare, och den sista, Berg, har precis lanserats. Berg har slutlagrats på sherryfat.
 |
| Bildkälla: High coast |
High Coast - Berg
Finns på systembolaget för 550 kronor
I doften: Kryddor, annars lite stängd, men absolut inbjudande.
I munnen: Slank, skön munkänsla. Sherrytoner men också vanilj, den känns fräsch. En fin örtighet. Bra balans, definitivt en sherrywhisky men utan att vara så tung. Ingela i montern beskriver att den är överraskande tannin-torr, och den är torr i avslutet. Men det finns en angenäm grundsötma som balanserar torrheten.
Berg, liksom Älv, känns äldre än vad den är, men ungdomen märks i att det kanske inte finns någon stor komplexitet.
Nu tid att röra sig till importören Clydesdale. De kommer med en stor monter, och det behövs nog för det är både många flaskor och människor som tagit sig hit. Kanske särskilt lockande är deras rika utbud från oberoende buteljerare, som verkligen ger chansen att prova något nytt. Det ska jag också göra, men jag börjar med att titta efter flaskor från det skotska destilleriet Tullibardine. Detta är något jag aldrig provat men på sistone blivit nyfiken på. Tyvärr fanns inte deras 20-åring i montern, valet föll istället på en utgåva som slutlagrats på bourgogne-fat. Bourgogne är känt för sina rödviner från druvan pinot noir, och har en silkig och elegant karaktär snarare än kraftfull, och det tror jag kan båda gott för en whiskymatchning.
 |
| Bildkälla: Tullibardine |
Tullibardine 228 Burgundy Finish
Finns via systembolaget för 592 kronor
(Tyvärr missat att skriva inledande doftnoteringar.)
I munnen: Härligt mjuk och oljig munkänsla. Äpple, apelsiner, det här är en fruktig whisky. En jättehärlig sötma (fruktgodis?) långt bak i gommen.
Fruktsmakerna verkar gifta sig mycket bra mellan destillat och fat. I montern får jag dofta på syskonutgåvan Sovereign (utan vinfatslagring), och här framträder liknande fruktiga dofter. Mmm, det här var mycket trevligt!
Efter en paus för mat återkommer jag till mässan. Hos Clydesdale har jag på förhand sett ytterligare ett destilleri jag vill bekanta mig med: nederländska Zuidam, som ger ut whisky under namnet Millstone. Holländsk whisky alltså? Jo, detta familjeägda destilleri verkar ha ett gott rykte och jag har sett flaskor ibland även hos mindre systembolag. Jag väljer att prova en av deras instegs-whiskies, som legat uteslutande på Olorososherry-fat.
 |
| Bildkälla: Systembolaget |
Millstone Oloroso Sherry Cask
Finns på systembolaget för 600 kronor
I doften: Sherrytoner, både färska och torkade frukter. Björnbär, rönnbär?
I munnen: Kraftfull. Både mörkare frukt, körsbär, och lite ljusare som söta röda äpplen.
Med vatten: De tyngre frukterna kliver tillbaka. En kola- eller toffeeton kommer fram. Lite överraskande salt kryddighet - en lite udda Highland park-minneskänsla, utan rök och torv då.
Nu började tiden rinna ut eftersom jag hade en Amrut-provning som väntade (det kommer jag skriva om i ett annat inlägg). Nu ville jag unna mig något jag sällan dricker - whisky över 20 år. I Clydesdales gedigna mäss-katalog tittade jag efter oberoende buteljeringar som dels inte var alltför dyra, dels som lagrats på bourbon-fat (det gjorde också valet betydligt lättare att göra). Clydesdale-folket i montern talade också varmt för Linkwood, ett destilleri som främst producerar whisky för blendmarknaden. Linkwood var nytt för mig, bortsett från att jag tagit del av några whiskybloggar som uppskattat det de provat.
 |
| Från Clydesdales bar. |
Linkwood 1997, 21 år: Wemyss Malts, Summer Garlands
Finns via systembolaget för 1269 kronor
I doften: Fruktigt, ganska tillgänglig. Med vatten också blommor och vanilj.
I munnen: Lite torr i smaken. Med vatten krämigare, bättre munkänsla. Nästan lätt vitt vin i eftersmaken och ett uns choklad. Balanserar fint mot kryddig ek. Lite röda vinbär.
Oj, med lite tid blev detta fantastiskt gott! I ektonerna märks åldern, men de är perfekt avvägda. En mycket balanserad whisky, med en grund i det fruktiga, men där en kan upptäcka många andra toner. Det här kommer jag köpa en flaska av.
Visst fanns det många ytterligare saker jag önskat prova, men jag var ändå nöjd efter min första whiskymässa när jag satte mig på tåget hem till Kalmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar