söndag 27 oktober 2019

Hven: Hvenus Rye & MerCurious Corn

Svensk whisky har en rejäl boom. Det är förstås superkul och spännande (med den lilla reservationen då att en del upplagor blir få förunnat att prova när vissa vill tjäna pengar istället för att njuta).

Dessa två från Hven sticker ut, då det inte är single malt. Inspirationen är istället från Nordamerika, motsvarande en ”bourbon” och en Rye. Eller en majswhisky (MerCurious) och en rågwhisky (Hvenus). Det är whiskystilar jag inte kan alls, så extra spännande svenskt alltså.

På whiskyfestivalen i Växjö förra veckan stannade jag till snabbt i Hvens monter för en trevlig pratstund. Mycket av sädesproduktionen till deras whiskies odlas faktiskt lokalt på ön där destilleriet ligger. Lokalproducerad whisky kanske man kan säga då. Jag fick också veta varför majswhiskyn kallas MerCurious, men det tar vi efter provningen.

Hvenus Rye har jag köpt på sampleflaska (tack igen Kim!). MerCurious har jag köpt på helflaska (50cl, 395 kronor på bolaget), och njutit av några tillfällen i höst redan.

Hvenus och MerCurious.

Första doften på Hvenus är trevande, jag vet inte riktigt vad jag kan vänta mig hos en Rye. Det är ungefär hälften sirapssötma, hälften mörkt bröd (råg då, men blint hade jag nog inte placerat det så exakt). Nånting kryddigt lite juligt, nejlika?

MerCurious har inte det mörka brödet, däremot sirap. Men inte så söt ändå. Nötter, kanske hasselnöt? Lite peppar och örter.

Hvenus har en angenäm silkig munkänsla med en inledande röd fruktsötma i gommen. Sen är den något uttorkande, och smakar just lite flytande råglimpa med lite sirapsötma som håller en balans mellan smakerna. Svagt nästan någon rotfrukt. Det fruktiga (rött äpple?) tittar förbi i eftersmaken (gott!).  

MerCurious då? Det är en mjukare, snällare whisky. Grovmald mandelmassa tänker jag inledningsvis, kanske kola också. Sen kommer en kraftigare kryddig ton. Dessa smaker finns båda i eftersmaken, tillsammans med både sötma och fräschhet (mynta?)

Smakerna förändras väldigt lite med några droppar vatten. Verkar vara en bra vald alkoholstyrka,  smakerna har en skjuts med alkoholen men utan hetta.

Vad ska man säga? Båda är jättehärliga. MerCurious är lite lättare att omedelbart gilla med sin insmickrande - men balanserade - sötma. Hvenus har lite kraftigare toner, men växer med de där rödfruktiga tonerna i bakgrunden.

Varför har majswhiskyn då namnet MerCurious? Dels har flera Hven-whiskys namn som stjärnor och planeter. Dels fick jag veta i Hven-montern på mässan att de ville väcka nyfikenhet med denna whisky, särskilt med den oväntat balanserade sötman.

Ett tips: MerCurious passar fantastiskt med småkakor (hallongrottor var det jag hade hemma). Tror det är just att Hvens majswhisky är söt, men inte för söt. Imponerande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar