 |
| Glen Scotia, ett destilleri i stadsmiljö. |
Glen Scotia hamnar lätt
i skuggan av granndestilleriet Springbank, men de kokar bra sprit i ”campbeltownsk” stil.
Destilleriet är väl värt ett besök, och deras whiskies finns tillgängliga för
bra pris på bolaget.
Pga coronan blev det
inga whiskyfestivaler i maj, men likt många andra har Glen Scotia släppt
en fastivalwhisky ändå. Denna kommer dessutom att släppas på bolaget 30 juni.
Priset på knappa 700 kronor är heller inte dåligt för en begränsad utgåva (det
är även lågt i jämförelse med de 75 pund den kostar på destilleriets hemsida).
Glen Scotia Festival
edition 2020 - 14 år, tawny port finish
Enligt Glen Scotias
hemsida har whiskyn lagrats på blandade fat av first fill, refill och medium
charred amerikan oak, och sedan slutlagrats (oklart hur länge) på first fill
tawny port-fat. Buteljerat på fatstyrka 52,8 procent.
 |
| Intensiv, orangeröd färg från tiden på portvinsfat. |
I doften: en tung,
syltig karaktär i näsan. Tydlig påverkan från portvinsfaten. Ingefära,
chilipeppar och hyvlat torrt trä. Möjligen ett uns sälta långt bak, men annars
känner jag inte så mycket destillerikaraktär. Med lite tid så är det dock
ganska angenämt.
I munnen: inte alls så
ensidigt som jag befarade från doften. En slank och mjuk munkänsla. Visst är
sylten där, men det är inte liksom kladdigt. Blodapelsin bryter av, viss beska
och lätt alkoholvärme i eftersmaken. Lätt uttorkande ek. Och håller man kvar
den i munnen så framträder Campebeltown-karaktär med ett stänk smutsig olja,
saltvatten och… alger kanske?
Med vatten: syrligheten
minskar dramatiskt. Nu är en mjuk pepprighet mest framträdande. Mer maritim än
tidigare. I munnen är portvinsfaten direkt mer närvarande. Tyvärr är munkänslan
lite gyttrigare, texturen inte lika mjuk. Tyvärr kliver varken apelsinen eller
det maritima fram, upplevelsen helt klart sämre vattnad.
Sammantaget är Glen
Scotias festival-whisky en upplevelse som svänger lite fram och tillbaka. I
doften ovattnad och i smaken vattnad så är detta en lite endimensionell
portvinslagring. I munnen ovattnad är upplevelsen bättre, med både en bra
munkänsla och utstickande smaker som jag associerar till destillatet.
En whisky med starka smaker snarare än komplex, men absolut bra. De som är större fans än
mig av slutlagringar på vinfat kommer nog tycka mycket bra om detta. För mig är
det en god och spännande dram, men som jag nog inte köper en hel flaska av.
