Medelgammal Bruichladdich? Nej, tyvärr är dessa inte lätta att komma över. Bruichladdich fokuserar hårt på sina yngre buteljeringar (Classic Laddie, Laddie Eight, samt årgångsutgivna Islay Barley). Därutöver? Ja då är det snarare buteljeringar från innan 1995 när destilleriet lades i malpåse. Destilleriet återstartade 2001, man kan ju tycka att Bruichladdich borde ha en del i lagerhusen nu.
Med viss ansträngning har jag ändå lyckats hitta två exempel på Bruichladdich i åldern 15-16 år, provad vi två två olika tillfällen. Först Laddie Sixteen, en officiell 16-åring som gavs ut 2012. Jag lyckas inte hitta någon information om hur stor utgåvan var, men den är lagrad enbart på bourbonfat. Denna provade jag på Hotell Skansen i Färjestaden, som har kanske världens största lager whisky tillgänglig. Nummer två var ett privatfat, som Clydesdale sålde till ett bra pris förra året (alla flaskor gick på en gång).
The Laddie 16
46 procent styrka, så som Bruichladdich tidigare buteljerade. Endast bourbonfat.
I doften: fräscha friska Laddiedofter direkt i glaset. Salta havsvågor mot stranden, sedan kryddig ekig vanilj från faten. Citrus, både citron och apelsin, som färska frukter snarare än sylt eller marmelad. Malt i form av söta småkakor.
I munnen: här märks genast att Laddie 16 legat flera år extra på fat. Allt är mjukt och väldigt balanserat, rentav polerat så att det glänser. Mogna citrusfrukter och mjukt saltvatten kommer först. Fin sötma från en hemmagjord vaniljsås och honungsbakelse. Texturen är krämig, eken från doften märks enbart diskret i slutet. Lite örter i eftersmaken också.
Med vatten: om det nu fanns minsta antydan till något vasst så är det nu helt nedslipat. Extremt behagligt mjukt i munnen. Söta apelsinkakor möter salta havsvindar, där vågorna slår mot klippor (mineraler från blöta stenar).
Bruichladdich 15 år, fat 1145
Ett privatfat lanserat 2019 av Clydesdale. Bourbon barrel, 60 procent.
Färg: guld med ett stänk av koppar.
I näsan: en fylligare best denna. Rikligt kryddig, kraftigt av peppar, grov ekbräda, kanske ett stänk tobak också. Lite för kryddigt och endimensionellt för min smak. Söt honung där bakom. Svagt fruktig av päron och exotiska frukter, kanske ett par nötter också.
I munnen: även här intensivt pepprigt. Ni vet sånt där torkat ingefäragodis, det stinget och det lätt söta saftiga i munnen. Viss värme från styrkan men inte spritigt. Svagt honung. Inte mycket av de typiska Laddie-tonerna av malt och hav- på sin höjd ett uns brödkryddor. Citrusen finns dock där, både färsk apelsin och citronvatten. Eftersmaken är halvtorr och består av kryddor och saftsmackig honungssötma. Det är gott, men önskar mig lite bättre av en medelgammal Bruichladdich.
Med vatten: i doften fortsatt kryddig, men lite mer åt fräsch citrus nu. Ett steg i rätt riktning. Finns det nåt maritimt, lite sälta? Nej, det är nog vad jag skulle vilja, men nej. Lite maltigare, medelgrovt bröd.
I munnen nu lite lugnare, kryddorna kliver bakåt men det är inte så mycket annat som kliver fram. Munkänslan är tydligt torrare. Bröd, är det kanske något så udda som pepparkakor också? Ja det känns lite juligt, kanske kan vi trycka in nejlikor i apelsinen. Är det till slut ett stänk saltvatten allra längst bak?
Sammantaget: The Laddie 16 prickar av allt jag vill ha i en orökig Bruichladdich. En mer vuxen version av Classic Laddie, som behållit det bästa och där åldern inte gett så mycket mer ek men däremot elegans i mängder. Privatfatet är i min värld inte alls i samma klass, här gissar jag att vi har ett lite väl aktivt fat som fått ligga lite för länge. Lite för kryddigt, lite för anonymt. Struntar jag i mina förväntningar så är det dock gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar