Jag trodde Maltbarn var danskt, men företaget är etablerat i norra Tyskland. Magnus Fagerström hade fått tag i sex flaskor från ett av deras senaste släpp, och det var hög snittålder på dessa buteljeringar.
Som vanligt skrev jag ner mina första intryck på provningskvällen och kompletterade intrycken några dagar senare.
Maltbarn Teaninich, 21 YO 1999 - 2021
Bourbon Cask, 100
bottles, 48,8%
I doften: härligt syrlig av äpplen, mycket fruktsötma och ett lätt stick av peppar. Också vaniljsötma, kola. Härligt frisk som en regnig sommaräng.
I munnen: samma fruktighet, men nu också brödig och liksom spröd i sin maltighet. Utöver tidigare nämnda äpple - röda bär (körsbär och lingon) med precis lagom syra och beska. Inte alls lika kryddig, men det finns chilichoklad med. Perfekt integrerad alkohol, ser inget behov av att vattna. Jättegott.
En av mina favoriter. Säg 88-89p.
Maltbarn Jura, 26 YO 1992 - 2021
Bourbon Cask, 100
bottles, 47,3%
I doften: besk, lite stängd. Kaffepulver? Lakrits! Lätt vanilj, artificiell parfym, lite ek. Örtkryddor. Nah, hur blir denna i munnen?
I munnen: Lite sötare – tack för det, men fortfarande liksom annorlunda. En väldigt avvikande palett- besk stout, osöt lakrits, läder. Och... kalk? Eller vit krita, som Magnus Fagerström säger.
Den ständiga hackkycklingen Jura, hur rättvis är kritiken? Det finns en krämighet här som jag gillar. Men detta är inte underligt på ett bra sätt, utan tyvärr på ett dåligt. Spännande att prova, men skulle ej vilja ha en flaska. 78p.
Maltbarn Invergordon, 30 YO 1990 - 2020
Bourbon Cask, 100
bottles, 53,1%
I doften: vanilj, mjukt pepprig. Blommigt frisk. Choklad, likörgodis.
I munnen: grain-mums! Vaniljbakelse tänker jag först, men som de andra deltagarna säger så märker jag att detta kanske inte är helt grainwhisky-typiskt. Istället åt punchpraliner och arraksbollar. Bärsötma som nästan går åt dessertvin i bakgrunden. Smuldeg. Inte så komplext men nog så njutbart.
Gammal grain är sött och gott i min gom, denna gång med en liten tvist. Med tanke på prisskillnaden mot single malt i samma ålder, så är detta ganska prisvärt. 86p.
Maltbarn Glentauchers, 31 YO 1989 - 2021
Bourbon Cask, 100
bottles, 43,4%
I doften: maltigare, som i sädeskorn, honung, oljigt, härligt! Lite Deanston-ish, vilket är ett bra omdöme i min bok.
I munnen: en maltig bas som brutits upp med åldern, men fortfarande tillräckligt spänstig. Oljig och len, honung. Fruktigare än doften - äpplen, citrus, lätt syrlig och metallisk. Brödmalt i eftersmaken.
Ett lagom trött fat som inte gett så mycket ek trots sina 31 år - mumma för mig som inte vill ha så mycket kryddor i min whisky. Mycket bra, skulle möjligen vilja ha ytterligare lite komplexitet. Säg 90p.
Maltbarn Bunnahabhain, 33 YO 1987 - 2021
Sherry Cask, 100
bottles, 49,5%
I doften: 30+ bunna på sherry – kan väl inte gå fel? Mjukt, viskande på russin, kanel, nypon, fettat läder… Helt klart refillfat, vanilj som tyder på att det är amerikansk ek (lågoddsare, de flesta sherryfat är faktiskt just sådana).
I munnen: aaaah, lite mer livfullt än i doften (om än förstås absolut inte någon stökig tonåring). Torkade frukter, russin, söt blodapelsin… mjölig malt, dammigt bibliotek, ett flingsalt-korn, blöta stenar på stranden, allt detta viskande.
Så många lager, fin balans, men inte heller för trött. Några gamla rävar i sällskapet tycker att man kan förvänta sig än mer av så här gammal Bunna, men jag är inte lika nedtyngd av erfarenheter att prova denna sorts ålderstigen Bunnahabhain. Så betyget blir högt - 92-93p. Jag plockar fram min mini-flaska av officiella Bunnahabhain 25, och detta är nog snäppet bättre (snäppet mer tryck, och ett extra lager rödfruktiga nyanser i smaken).
Maltbarn Port Charlotte, 13 YO 2007 - 2021
Bourbon Cask, 100
bottles, 53,6%
I doften: tydligt rökig, sjögräs, vanilj-apelsin. Jord. Köttigt (Charkuterier, som en i gruppen säger) – ja nog är det PC.
I munnen: balans mellan vaniljsötma, malt och rök. Köttigt igen, rejält baconfettig, men sötman håller balansen. Mums. En del pepparkorn i mixen, i linje med åldern, men utan att ta överhanden.
Bruichladdichs Port Charlotte är min favorit när det kommer till rökig Islay, och detta är ett ypperligt bra exempel. En av de som får många röster på provningen, men jag är kanske inte tillräckligt mycket peat-head för att ha med denna bland mina topp två. Bra poäng dock - 88p.
Sammantaget: Jag håller med Magnus Fagerström - Maltbarn har bra omdöme i sina val av fat. Sällan min plånbok tillåter mig pröva 30-årig whisky, och dessa lever upp till förväntningarna. Kanske inte så ofta man kan hitta en flaska från Maltbarn, men om det händer lägger jag på minnet att det kan vara värt att chansa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar