Springbank Local Barley-provning med Slainte, 26/8-2021

 

Whiskyklubben Slainte hade en onlineprovning med Springbanks Local Barley-serie nu i veckan. Jag hade suttit med samples i åtminstone ett år utan att komma till skott, så tyckte det var ett bra tillfälle att få prova i sällskap med andra. Local Barley-serien består av whisky producerat på enbart lokalt Kintyre-odlat korn av olika sorter. Oftast har det kommit en utgåva per år på knappa tiotusen flaskor, varav något 500-tal brukar leta sig till Sverige. 

 

Fram till 2019 hade alla fem utgåvor primärt varit lagrade på bourbonfat, vilket också kan tyckas logiskt för att framhäva kornmaltens smaker och dofter. Den senaste utgåvan, buteljerad december 2020 och lanserad 2021, den var dock lagrad till hundra procent på oloroso-sherry-fat, och blev med sin mörka färg enormt eftertraktad (och dessvärre också flippad till absurda summor pengar). Jag hade inte sample av den till denna provning, utan fokuserar på de fem mer bourbonfats-orienterade utgåvorna lanserade mellan 2016 och 2019.

Som tidigare onlineprovningar skrev jag mina första intryck på provningskvällen, och kompletterande sedan dagarna efteråt.

Local Barley 16 (buteljerad 2016)
54,3 procent.

Doft: maltigt, maritimt, smutsigt. Bondgård, vill nästan säga komocka (i bästa mening!). Röken helt integrerad. Rapsolja, turkisk yogurt. Honungskaka, rosépeppar, mjukt av flingsalt. Lite torrt. Alldeles underbart! Mint säger gruppen – absolut! Oj, här är något stort på gång.

I munnen: Viss inledande syltsötma från sherryfaten i mixen. I övrigt likt – rätt fylligt, massa skitig bondgård. Brödmalt som går över i gamla böcker och damm. Honung och stearinljus, lätt syrligt gelégodis (tänk de där finska kulorna). Färsk mild chili.

Med vatten: inga stora förändringar, men det tillkommer lite maritima toner av sjögräs och sälta.

Sammantaget: en sån där whisky man kommer minnas och längta tillbaka till. Åldern har inte gett så mycket ek, utan mer längd, mer intensitet och mer komplexitet. En smutsig best med vacker elegans.

Poäng: 93p. Högsta poäng jag satt på en whisky hittills.

Local Barley 11 (buteljerad 2017)
53,1 procent.

I doften: mycket lättare och mjukare. Grovt bröd, halm, maltsötma, apelsinmarmelad, kolaremmar. Svartpeppar – ekkryddigheten kommer fram mer här. Viss Springbank-funk, men mjukare åt jord och lera.

I munnen: mycket mer av en ”vanlig” bourbonlagrad whisky i detta sällskap. Fantastisk härlig sädessötma, söt citrus, vaniljglass. Sedan lite fylligare toner av medelmörk choklad, plommon och rök, och i eftersmaken följer lätt smutsiga toner av lerträsk. Växer efter en stund i glaset. Chark i eftersmaken säger en annan av deltagarna. 

Med vatten: farligt lättdrucken, med det bästa av det tidigare nämnda: ex-bourbon-sötma, spröd malt, kakao, lera och torvmosse.

Sammantaget: börjar lite renare, men hittar mer Springbank-funk efter en stund i glaset. Jättebra, men fortfarande i skuggan av sitt äldre syskon.

Poäng: 91p.

Local Barley 10 (buteljerad 2017)
57,3 procent.

I doften: lite stängd doft, sen kommer läder, torkad tång på sandstranden (men utan sälta), vaniljstång, blöt torvmosse, lätt av låsolja. En del ek kommer fram genom chili och inoljat trä. Klart mindre söt än 11-åringen.

I munnen: mycket funk inledningsvis, lera, stall och rök balanserar mot mjölkchoklad och syrligt gelégodis. Mild apelsinmarmelad och flädersaft bryter av. Mycket sädeskorn och grovt bröd därefter. Citron, menthol, sjögräs och havsvatten i eftersmaken, samtidigt som chokladen återvänder. Härlig smakresa.

Med vatten: mer syltig på bär som jordgubbar, osöt kolasås. Mindre smuts och rök, men anas fortfarande. Mer brödmalt och lite mer peppar. Föredrog denna ovattnad.

Sammantaget: riktigt bra med fantastisk intensitet och en bred smakpalett, men tappar med vatten.

Poäng: 90p.

Local Barley 9 (buteljerad 2018)
57,7 procent.

I doften: lite av en formskiftande kameleont denna - på provningskvällen uppfattar jag en fin balans mellan vaniljsötma, malt och kryddor, med funken lite mer nedtonad. Kvällen efter är det smutsiga Springbank påtagligt närvarande - en massa multna löv, torrt sprucket läder, jordig rök.

I munnen: en lite sötare inledning, lätt av päronsaft, ingefära och chokladdryck, cappuccino och rök som sätter sig i gommen. Är detta den mest rökiga i linan? Sannolikt. Sen händer först inte så mycket mer. Jordigt, konsekvent med de multna löven i doften. Bandage.

Med vatten: balansen ändras, när de mörkare tonerna av kaffe och choklad backar. Även röken minskar, men dunnage-smakerna är kvar.

Sammantaget: 9an tycks lite råare och enklare, men är härligt punchy.

Poäng: 88p.

Local Barley 10 (buteljerad 2019)
56,2 procent.

I doften: lite mildare, lite sötare i gänget. Smuldeg, vaniljsås. Jordig rök, svartpeppar, muskotnöt. Blöt jord, damm, träslöjdsal. Lite "renare" än några av syskonen, men fortfarande tydlig Springbank-funk.

I munnen: Vaniljsås igen, syrligt gelégodis, ljus blandsaft. Spröd kakdeg, söt citron och sjögräs. Sen visar sig destillerikaraktären med bensin och olja när jag skickar runt den i gommen. Ljus sirap, och i eftersmaken riktigt mörk choklad, mörkrostat kaffe och tobak.

Med vatten: öppnar upp och blir ljusare, citron- och päronsaft, samtidigt som de mörka choklad- och kaffetonerna finns kvar. Lite mindre funk, lite mer maritim. Havssälta, blöta stenar, fisksoppa. 

Sammantaget: En kanonwhisky i sin egen rätt. Som 11-åringen lite snällare än de övriga i sällskapet, och som betonar det maritima Springbank.

Poäng: 90p