Favoriter: Stronachie 10 (Benrinnes)

Jag gillar flera sorters whisky, men favoritstilen är orökigt lagrat på bourbonfat. Det är på sätt och vis urtypen av whisky - en stor majoritet av whisky lagras på ex-bourbon (utifrån en stor tillgång från bourbonproduktionen i USA). Och en stor majoritet är också icke-rökig, även från torvmossarnas Skottland (vilket vi som lyssnar på En trea whisky får en humoristisk påminnelse om varje vecka). Samtidigt kan jag tycka att denna stil whisky inte alltid får den uppskattning den förtjänar - ofta tycks uppmärksamheten gå till svartmörka sherrylagringar och Islay-rökare.

Orökiga bourbonlagringar beskrivs ibland som ideala sommarwhiskies (eller som ”breakfast whiskies” har jag också hört i Skottland...). Och det stämmer nog rätt väl, även om jag nog de allra hetaste sommardagarna föredrar andra drycker, eller överväger att göra en whisky-highball med kolsyrat vatten. Nu går sommaren mot sitt slut, och jag har två favoriter i skåpet som jag snart får göra bottle kill på. Hög tid att skriva noteringar för bloggen!

En av de två, utan inbördes rangordning, är doldisen Stronachie 10 år. Stronachie undrar ni? Med rätta så - Stronachie är ett så kallat ”ghost distillery” som la ner 1929, nästan ett sekel tillbaka. Hur kan det då finnas en Stronachie-whisky att köpa? Förklaringen finns utskriven på lådan. Det är den oberoende buteljeraren A.D. Rattray som återskapat varumärket, som man också förvaltade när det begav sig det där seklet tillbaka. A. D. Rattray kom över en flaska urgammal Stronachie och kunde därmed jämföra doft och smak med dagens aktiva destillerier. De landade i att Speyside-destilleriet Benrinnes bäst liknade Stronachie i stil, och har sedan dess gett ut denna nya ”Stronachie”. 

Det har getts ut flera varianter, men 10-åringen är den klart mest frekventa. På A. D. Rattrays hemsida går att läsa att Stronachie 10 produceras i små batcher om ca 20 fat, och är därmed en produkt som kommer i iaf hyggligt stora kvantiteter, och nog är gjord för att kunna säljas till ett ganska lågt och tillgängligt pris (550 kronor via systembolagets beställningssortiment). Är det rent av så att Stronachie 10 kanske är den mest tillgängliga buteljeringen från Benrinnes? Den enda återkommande officiella utgåvan av Benrinnes är ju 15-åringen i Flora & Fauna-serien, som inte finns via systembolaget, och som tycks föra en tynande tillvaro även internationellt. Som ett fan av Benrinnes är jag därför extra glad åt denna lite besynnerliga produkt.

Stronachie 10 är helt lagrad på ex-bourbon och buteljerad på styrkan 43 procent. En del whiskyfans rynkar på näsan åt allt kylfiltrerat och under 46 procent. Deras förlust säger jag.

Stronachie 10 år, buteljerad av A. D. Rattray
43 procents styrka, 550 kronor via bolaget

Färg: guld.

I doften: alla tecken finns där på en bra orökig ex-bourbon. Honung, maltsötma och en balanserad kryddighet. Något som skiljer ut Stronachie/Benrinnes från mängden? Well, detta har mer malttoner än snittet, och kanske mest tydligt - en lätt ruffighet som kommer genom linfrö- eller rapsolja, och kanske ett uns av bacon. Helt i linje med Benrinnes destillerikaraktär. Efter en stund kommer jag också att tänka på nyponsoppa, eller en sån där pulverfruktsoppa som följer med på vandringsutflykten.

I munnen: medelfylligt, oljigt, vaxigt. Benrinnes är inte någon elegant lättviktare (tänk snarare som ett lite snällare syskon till ex Craigellachie). Det ruffiga kommer fram genom malttoner av sädeskorn, valnötsbröd och kolgrillad karré. Släktskapet är tydligt med provad äldre Benrinnes, där malten liksom transformerats till saker som damm, gamla böcker och malkulor (skratta gärna men det är mina associationer, och flera whiskyvänner har hållit med om de dammiga tonerna). Återigen olja från raps eller liknande, osöt honung, gula äpplen. Säd, äpplen och peppar i eftersmaken som hänger i länge.

Med vatten: närmast perfekt på 43 procent, men med en halv tesked vatten: lite sötare, citronfrukter kliver fram. I övrigt ingen stor förändring, mest imponerad av att Stronachie klarade vatten bra, utan att bli tunn.

Sammantaget: jag kan inte göra annat än att ta av mig låtsashatten, buga lätt och erkänna Stronachie som en av de allra bästa jag provat i den konkurrenskraftiga kategorin ”orökig ex-bourbon, 400-700 kronor”. Benrinnes är sällan elegant, men ofta balanserad, väl avvägd och nyansrik, och så även här under det tagna namnet Stronachie. Helt rätt att buteljera på 43 procent då doft och smak briljerar på denna styrka, åtminstone så länge du inte vant dig helt vid höga fatstyrkor. Applåder till A. D. Rattray och importören Svenska Eldvatten.

Poäng: 90p. Låter det högt? Jag står fast vid den höga poängen och tänker att jag följer ex David Tjeder som rankat whiskies i liknande kategori på 90+. Faktiskt är nästa favoritwhisky just en av de Tjeder skrivit lovord om senaste året...