James Eadie buteljerar dels single casks, dels i små utgåvor med tre-fyra fat i deras small batch-serie. Det är den senare kategorin Glendullan 9 år tillhör - tre bourbonfat har använts. På Whiskysnack frågade jag Rupert Patric, som driver James Eadie idag, om deras small batch-serie. Rupert berättade att de vill visa upp destilleriernas unika karaktärer i denna serie, och kombinerar därför ett first fill-fat med två eller tre refill-fat. Detta står också på flaskans etikett (om än inte lika exakt om fatens proportioner). Lovande!
Rupert Patric sa också att de i denna serie siktar på en prisnivå kring 40-45 pund, och därmed vara tillgänglig för mångas plånböcker. I Sverige har vi en högre alkoholskatt, men Selected Malts har ändå lyckats lägga ett rimligt pris på 700 kronor för denna (en hundralapp högre för syskonflaskan från Caol Ila). Man kan tänka sig att prisnivån möjliggörs av att serien buteljeras på 46 procent styrka - de som vill ha cask strength hänvisas till single cask-serien istället. Alla buteljeringar är dock icke kylfiltrerade samt ofärgade.
Small batch-serien har funnits tidigare, men har nu fått ett ansiktslyft: James Eadie ägde under 1800-talet ett stort antal pubar, och illustrationer på deras namn pryder nu etiketterna. Det finns lite för mycket historiskt mytologiserande i whiskybranschen, men den här lågmälda presentationen tycker jag funkar. Rupert Patrics fru Annabel Pope står för teckningarna. The Black Swan Inn i Coventry illustrerar Glendullan 9 år.
Utöver Glendullan 9 år släpptes alltså också en Caol Ila 8 år, en single cask Blair Athol 12 år, med finish på amontillado-sherry-fat, samt deras lyxblend Trademark X.
James Eadie Small batch Glendullan 9 år (2021)
Färg: halm.
I doften: mycket angenäm direkt på första sniffen - lätt honungssötma, kola, vaxiga fruktiga toner (som doftljus med äppeldoft). Mild apelsin eller mandarin, mild peppar och torkade örtkryddor. Denna sorts whisky brukar jag gilla med mycket malttoner, och här finns helt klart medelgrovt bröd i doften. Lovande.
I munnen: för mig hänger mycket på en whiskys textur i munnen - denna Glendullan har en oljig, vaxig munkänsla som jag gillar direkt. Fruktigt i form av päron, grillad ananas, sedan en hel hög honungstabletter. Sött men balanserat. Inte lika kryddigt som i doften, men det finns mynta och lite andra färska örter, och en lätt sälta. I eftersmaken lätt hetta från ingefära och saft på päron och citrusfrukter.
Med vatten (ca en tesked): inte någon större transformation, upplevelsen präglas fortsatt av lagom söta toner av blandade frukter, honung och örtkryddor som ramar in och skapar djup. Härligt fortsatt vaxig och oljig i gommen.
Poäng: 87p.
Sammantaget: James Eadie hittar helt rätt med denna Glendullan. Jag har ingen tidigare erfarenhet av Glendullan som destilleri, men får här en tydlig bild av vilken sorts sprit de kokar. Gott, lättdrucket och mångsidigt nog för att vara intressant.
Hoppas James Eadie får ett varmt mottagande och att det inte bara blir deras populära sherrylagringar som får all uppmärksamhet (Blair Athol på amontilladofat lät ju rätt lockande dock). En varm sommardag är det bra bourbonlagringar som denna Glendullan som glänser!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar