Writers Tears Japanese Cask Finish

Jag fortsätter att gå igenom irländare från vårens provningar. Dram för dagen är ytterligare en Writers Tears från provningen med Bernard Walsh 5/5 - Writers Tears Japanese Cask Finish.

Writers Tears Japanese Cask Finish är, till skillnad från tidigare provade i serien, mer av en premiumwhiskey. Alkoholhalten är 55 procent, priset ca 100 euro (men tidigare upplagor verkar finnas tillgängliga utomlands klart billigare än så, vid en snabb googling). Det verkar också komma ett fåtal flaskor till Sverige, via trevliga Klaus Bitchnau, där Whiskykalenderns medlemmar och provningsdeltagare sannolikt har första tjing.

Jag hade innan provningen inte särskilt höga förväntningar på Japanese Cask Finish. Nyek är sällan min grej, utan något jag lite slarvigt och fördomsfullt associerar till producenter som släpper sin whisky för tidigt, och med de kraftiga ektonerna vill dölja ungdomligheten (samt ge drycken en attraktiv mörk färgton). Jag har stött på trevliga undantag, ex single casks från Smögen samt nyligen från Infrequent Flyers, men alltså inte tillräckligt ofta för att tvivlen ska skingras.

Japanese Cask innebär fat från Mizunara-ek. Dessa finns i begränsad mängd och verkar därför vara eftertraktade. Oftast används de sannolikt för japansk whisky, vilket inte är min hemmaplan, och detta är nog min första Mizunara-whisky. Först har whiskyn legat på ex-bourbon, och sen avslutat lagringen 9 månader i Mizunara-faten.

 

Bildkälla: Walshwhiskey.com

 

Writers Tears Japanese Cask Finish
55 procents styrka

I doften: kraftigt kryddigt. Hyvlad ekplanka med spån och flisor på golvet. Torr, osöt vanilj. Lätt av artificiellt blommig parfym (viol?). Efter en halvtimme. och långt bak, finns söt äppelsaft, bekant från andra Writers Tears. Alkoholen lägger i övrigt lite av ett lock på doften. Nja…

I munnen: bättre balans i munnen. Kryddigt javisst - peppar, stark chili, muskotnöt - men det är saftiga frukter också. Äppelcider (ingen stor överraskning), konserverade päron, och också lite mörkare bär (svartvinbärssaft). Saftigt på tungan men redigt torrt i gommen. Klart drickbar på buteljerad styrka.

Med vatten: öppnar upp så till vida att den oljiga pot still-texturen kommer fram. Mycket päron. Choklad, cafe au lait. Kryddorna nu inte alls lika dominerande.

Poäng: 81p

Sammantaget är Japanese Cask Finish mycket bättre i munnen än vad doften antydde. I näsan handlade denna till 95 procent om Mizunara-faten, med sina kryddor och ekfatstoner - i min värld en väldigt obalanserad whiskey, och verkligen inte något i min stil. Men paret Walsh verkar veta vad de gör, för i munnen finns balansen där, och Japanese Cask Finish är både intressant och god. 

I min värld inte lika bra som de bra mycket billigare Distillers Edition och Double Oak. Men på provningen var det en av de bäst rankade.