Den 7e och sista whiskeyn i linan på Midleton-provningen tidigare i våras. (Jag har inte skrivit ännu om Redbreast 21 - den återkommer jag till längre fram då jag köpt en hel flaska.)
Jameson behöver ingen introduktion, men denna 18-åring kan få en kortare beskrivning. Jameson görs sedan många år på nya Midleton-destilleriet utanför Cork, men med denna utgåva blickar de nostalgiskt bakåt till tiden då hemmet var på Bow Street i Dublin. Det verkar som att den ingående whiskeyn får gifta ihop sig och slutlagras ca sex månader i Dublin på first fill bourbon-fat. Mina tankar - jag är lite osentimental och tänker dels att det låter rätt opraktiskt att frakta de dyrbara dropparna över ön, men är också lite skeptisk till slutlagringar på lite äldre whisky.
Jamesons 18-åring verkar både finnas på lite lägre styrka samt en årlig batch på cask strength, varav detta är 2019 års cask strength-utgåva.
 |
| Inte riktigt en låda i min stil, lite för vräkig. Bildkälla: Jameson |
Jameson 18 Bow Street 2019, 55,1 procent
I doften: en mjuk, ”ljus” karaktär: mycket honung, blandade torkade örter och peppar (lite skarpare kryddig i jämförelse med Midleton Very Rare). Honungstonerna är mycket intensiva, både färsk honung, honungstabletter, och ljus sirap. Bullar på kardemumma, kanel och vanilj? Inlagda päron. En bra doft, men lite pepprig och alkoholstickig.
I munnen: Intensiv, krämig, söt, lätt oljig. Tydligt mer vanilj, som vaniljfudge. Banankaka. Röda äpplen, kanske några körsbär i mixen också. Lite lätt kletig och het, och det försvinner tyvärr inte med vatten.
Sammantaget: denna Jameson är inte dålig, men kanske är 18-åringen präglad av lite för aktiva first fill bourbonfat i mitt tycke. Det är lite för direkt, hett och endimensionellt. Bara marginellt billigare än Midleton Very Rare, som trots sina 40 procent är en mycket bättre whiskey.
Men det är förstås subjektivt: många gillade denna på provningen, liksom en skribent häromdagen på Malt Review. Olika preferenser helt enkelt.
Poäng: 78p.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar