söndag 12 maj 2024

Mackmyra Identitet

Sveriges första destilleri i modern tid, Mackmyra, gick igenom en del förändringar föregående år. I nyheterna har framkommit att ekonomin varit tuff, liksom att det varit bråk mellan styrelse och storägare. Vi hoppas att 2024 i det avseendet blir lugnare för destilleriet.

Roligare saker att skriva om är att Mackmyra gjort lite av en nystart. Under 2022 tillträdde Lii Johnsson som ledande blender, och ersatte därmed Angela D'Orazio som funnits på Mackmyra ända sedan 2004. Mackmyra Destination var första släppet med Lii som huvudansvarig, därefter kom Muddus, som också introducerade en ny flaska och etikett. Den nya designen har fått beröm, men än viktigare är förstås att både Destination och Muddus fått goda omdömen.

I oktober släpptes sedan den myra jag nu har i glaset - Identitet. Den beskrivs som en sammanslagning av två signum från Mackmyra - faten av svensk ek, och rökning av malt delvis med svenskt enris. Som vanligt med Mackmyra - här syns ingen förändring - är dock listan på fat ett ganska komplicerat recept. Se gärna hela beskrivningen på Tjeders blogg länkad nedan - förenklat kan man dock säga att ca 60 procent av faten hade rökig malt, och en betydande andel av faten var gjorda av antingen svensk eller amerikansk nyek.

Mackmyra Identitet
Lagrad på fat av svensk ek, amerikansk ek, bourbonfat och ambassadörsfat.
60 procent av whiskyn är med rökigt eller extra rökigt recept.
48,7 procents styrka. Kostar 700 kronor på bolaget.

Färg: ljus bärnsten

I doften: två direkta intryck - dels är det sötma från honung och dessertvin (finns det några madeirafat i mixen?). Dels något ruffigare - jordig rök, örtiga ektoner med mynta och enbär, och torkat kött. Läder, kola, mandariner, godiset sockerbitar. Tjära, fishermans friend. Balansen går mot att de jordiga, smutsiga tonerna kliver fram medan sötman backar lite.

I munnen: apelsin och fisherman’s-tabletterna först, lite sprudlande i munnen. Blöt jord, blandade torkade örter och en lätt sälta. Röken är oljigare, smutsigare, tankarna går åt gamla fabriker med väloljade maskiner och gummi. Nära röktonen ligger också eken, precis som i doften åt mynta och enbär. Apelsinen övergår i citron efter en stund.

Med vatten: i doften märks enbären lite mer, tillsammans med lime. Godiset sockerbitar möter fisherman’s och tjära och rök. Tjäran, rök och smuts dominerar i munnen, lätt sötma från kola och madeira bryter tillfälligt igenom. Röken är mildare med vatten, mer tjära och mindre rök. Örter, tjärpastiller och vanilj i eftersmaken. 


Sammantaget uppfattar jag Identitet som en härligt egensinnig rökare från Mackmyra. Oljan, tjäran och smutsen gör sig mycket bra, om än krävande för de som inte är inbitna rökälskare. Det negativa jag kan uppleva är möjligen att den aktiva eken tar lite för mycket plats i min gom. Just tonen av enbär har jag lite svårt med - det är inte någon off-note, och den är ganska väl integrerad, men poängen justeras ned ett par hack.

David Tjeder hissade Identitet rejält och gjorde starka kopplingar till Islay. Jag är också imponerad, om än inte fullt lika blown away. Nyeken och tonen av enbär, och avsaknaden av maritima inslag, gör att mitt medvetande inte går mot Islay, om än den påfallande tjäran har en del Laphroaig i sig.

Poäng: 87p


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar