Färg: mörk mahogny
I doften: sirap, dadlar, kaffe, romrussin. Björnbär, kanske också svarta vinbär. Väldigt mycket sherryfat. Polerade ekmöbler. Örter, peppar. Där bakom finns Benrinnes karaktärsfulla, köttiga destillat i form av en fet köttbit i stekpannan. Eller kanske torkat kött.
I munnen: samma mörka bär med sötma och lätt syrlighet. Väldigt bär-saftig. Lite het - alkoholen är inte fullt integrerad. Intensiv, tung, fyllig. Russin, choklad. En tydlig fruktbitterhet - grape! Örter, lätt sälta. Destillatet märks mindre i munnen, men i eftersmaken finns torkat kött åter med, liksom polerat trä och polerade bestick.
Med vatten: direkt lugnare i doften, när alkoholhalten sänks. Destillerikaraktären märks lite mer, men doften har också mer ek - torr ek med tanniner. Munnen har en snarlik utveckling - mer torkat kött, men också mer pepprig, torr ek. De söta, mörka bären och den beska grapefrukten är lite mer distinkt, som om tonerna tidigare lite mer diffust smällt ihop. Ek, grape och polerade bestick i ett ganska långt avslut.
Sammantaget: stilen kraftig sherrylagring på fatstyrka, det brukar gå hem i de svenska stugorna. Det här är ett bra exempel, där den intensiva slutlagringen samspelar fint med Benrinnes härligt kraftfulla destillerikaraktär. Men jag påminns också om att dessa moderna sherrybomber inte är min favoritstil. När så mycket sherrysmaker matas in på finishens åtta månader, då blir slutresultatet inte helt harmoniskt eller integrerat.
Denna kommer att uppskattas av de som älskar en bra sherrybomb-whisky, men även oss försiktiga skeptiker en kall höstkväll. De flesta dagar sträcker jag mig dock hellre efter en Benrinnes lagrad på bourbonfat.
Poäng: 86-87p.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar