The Gauldrons Cask Strength (batch 1)

Selected Malts återlanserade nyligen Douglas Laings sortiment i Sverige. Douglas Laing är också de som ger ut serien Regional malts, där varje whiskyregion i Skottland finns med. Bland annat den jag provat ikväll, nämligen Gauldrons som är Campbeltownregionens representant. 

När en whisky marknadsförs som en blended malt brukar man tänka att flera malter från olika destillerier ingår. Campbeltown är dock så litet att det är mer troligt att detta är hundra procent Glen Scotia. Det är inte sannolikt att Springbank eller Glengyle skickat någon sprit - varför skulle de göra det när de har hög efterfrågan? Jag har också hört att Glen Scotia sålde fat till oberoende buteljerare för några år sedan när denna buteljerades.

Standardutgåvan är buteljerad på 46 procent, men den jag provar är den första utgåvan på fatstyrka. Etiketten ska vara tryckt med något självlysande material, men det är svårt att spana efter såhär mitt i sommaren.

The Gauldrons Cask Strength (batch 1)
Campbeltown regional blended malt
Styrka 53,4 procent. Ca 735 kronor via auktion 2022.

 

Färg: halm till ljust guld

I doften: honung och malt inleder - säg granola med mycket säd och frön? Syrliga röda äpplen, som går över till än syrligare frukt - grape, nektarin? Där bakom citron och sjögräs (där kom de stiltypiska, maritima C-Town-tonerna). Sand, mineraler och saltstänkta klippor. Svagt av svartpeppar och muskot.

I munnen: här kommer det maritima först, det är nästan sälta i smaken. Funky med blöta jordgolv också. Man kan faktiskt ana en rökton - överraskande om rökig Glen Scotia gått ner i denna blended malt. Citron och apelsin. En lite lätt omogen äppelton som signalerar att denna whisky är ganska ung, och att det är mer destillatet än faten som talar. Alkoholen är dock fint integrerad och munkänslan är lätt krämig med apelsinbeska. Sötsyrligt gelégodis avslutar.

Med vatten: doften är ganska oförändrad - halv, honung och malt i förgrunden. I munnen ger vattningen lite mer ek i form av honung och vanilj. Citrus, havsvatten och blöt jord (med rök). Ännu mer ful funk med låsolja. Massor av grape i eftersmaken.

Sammantaget trodde jag innan att detta var en Glen Scotia förklädd som blended malt, och provningen stärker den uppfattningen. Att det skulle finnas lite rök hade jag dock inte väntat mig, för det har Glen Scotia inte lika gott om i sina lagerhus. Lite ungt skulle kanske någon säga, men jag tycker detta är toppenbra.

Poäng: 88p