Bruichladdich Islay Barley 2011 & Laddie Eight

Tidigare i höstas fick jag chansen att jämföra Bruichladdich The Classic Laddie (destilleriets signaturwhisky) och Laddie Eight (en variant för travel retail, som kan plockas upp på båt eller flygplats). Men Bruichladdich har ytterligare en i syskonskaran - Islay Barley, som kommer ut årgångsvis. Aktuell just nu är destillerad 2011, buteljerad 2018, och enligt hemsidan unga sex år gammal. 75 procent av spriten har legat på first-fill bourbonfat, återstående 25 procent på second- och third-fill på fat som använts för sött vitt vin. Den finns i systembolagets beställningssortiment och kostar 619 kronor.

Bruichladdich, mars 2019. Jag promenerade från den större 
grannbyn Port Charlotte, några kilometer söderut.

Islay Barley 2011 kommer från korn som odlats av sex bönder på Islay, och som vanligt för Bruichladdich lagras och buteljeras whiskyn på ön. Än så länge mältar destilleriet inte kornet själva, och det behöver därför skickas fram och tillbaka till och från fastlandet. Men det är en whisky som likt ett vin vill fånga upp sin unika terroir, sitt ursprung i plats, jord och klimat.

När jag besökte Bruichladdich i våras fanns Islay Barley tillgänglig att testa. Minnet blev dock inte så mycket mer än ”den där var ju riktigt god!” eftersom jag hade begränsad tid innan jag skulle vidare på provning i deras lagerhus, och det var många sorter som stod framme (de är minst sagt generösa i Laddies destilleributik).

Destilleriet från utsidan.

För en månad sen fick jag prova Islay Barley 2011 lite djupare på mässan i Växjö. Det var jättekul att prata med Laddie-fansen på importören Nigab, och särskilt varmt talade de om Islay Barley. Därefter köpte jag en flaska, lägligt för att ersätta Laddie Eight i hyllan som nästan var slut. Och varför inte passa på att göra en jämförelse?

I doften: Islay Barley har ett tydligt stänk havssalt. Strax bakom ligger citron och apelsin. Sältan förenas med torkade kryddor. Som ofta med Bruichladdich finns maltiga bröddofter, men de är lite nedtonade. Efter en stund kommer lite söta äpplen, som i en äppelpaj med kanel.

Syskonet Laddie Eight är lite enklare och rakare, här är det citrus och malt i en fantastiskt kombo. Som en citronkaka! Båda doftar underbart, och det är så häftigt att trots 50 procent alkohol i vardera så känner jag inget stick i näsan.

Islay Barley har inte den för Bruichladdich karaktäristiska turkosa tuben. 
Årgång 2011 kommer i grått, årgången innan (2010) kom i gult.

I munnen: Islay Barley har maltiga söta toner, som klingar över i mest apelsin, men också en stänk citron. Sen blir det ganska starkt kryddigt, nästan lite chili. Tänker först inte på sältan, men när jag tittar efter tycker jag den finns där hela vägen. Det avslutar lite sött, och med vinfatslagringen i minnet går associationerna till en fräsch riesling.

Hos Laddie Eight tänker är det åter citron och deg som skiner starkast, men ja i gommen finns nog lite apelsin också. Och en lite mer nedtonad sälta, och de starka kryddorna är här snarare färska örter. Båda har en krämig munkänsla och det finns inte särskilt mycket ek i någon (det är ju också två unga whiskies).

Jag vattnar Islay Barley med två droppar. Först dunstar en del alkohol av, sedan upptäcker jag i doften lite sura nyanser av tång eller sjögräs. I smaken är det fortfarande mycket apelsin, malt och kryddor. Texturen har blivit ännu mjukare. Ytterligare några droppar vatten så har havstonerna också hittat in i smaken. Det vinaktiga avslutet tar mer plats och blir ännu lite sötare.

Nu har jag testat tre sorters orökig Bruichladdich: Classic Laddie, Laddie Eight och Islay Barley. Alla är tydligt släkt, men de två första är lite mer lika varandra. Islay Barley är mer sältig, kryddig, och lite mer nyansrik, anmärkningsvärt för en så ung whisky.