Hazelburn 10 & Hazelburn 11 Springbank Society

Jag har bloggat om Springbank flera gånger, en gång om deras Hazelburn. Då var det en sherrylagrad historia, som visserligen smakade riktigt bra, men som inte riktigt visade på hur Hazelburn brukar smaka. Hazelburn är trippeldestillerad, vilket ger en lite mjukare, rundare karaktär. Trippeldestillering är vanligt på Irland, men annars mer ovanligt. 

Idag provar jag dels standardutgåvan av Hazelburn, som är 10 år gammal och lagrad helt på bourbonfat. 600 flaskor släpptes i Sverige i januari i år, och sålde slut på några dagar. 

Dessutom provar jag en 11-årig Hazelburn, lanserad exklusivt för Springbanks fanclub, Springbank Society. Den kommer från fyra nyrostade bourbonfat (nyrostade innebär att faten eldrostats på insidan innan de fyllts på nytt). 1314 flaskor gav faten. 54,2 procent alkohol, vilket sannolikt är fatstyrka. 

Två gånger Hazelburn. 

Hazelburn 10, 46 procent alkoholstyrka. 

I doften: len och mjuk honung och vanilj, ett riktigt bra exempel på trippeldestillering. Milda trädgårdsörter. Långt där borta färsk frukt, mandariner och röda äpplen, och svag malt. Och, tydligt framträdande hela tiden, en nätt smutsig ton av… gas, ståendes några meter bakom en buss. 

Återigen, när jag skriver om Springbank, inser jag att orden inte direkt säljer in whiskyn i fråga. Men det är fantastiskt bra, precis som stalltoner kan vara eftersträvansvärda i ett rödvin. Se det så här: något alltför perfekt blir ofta tråkigt. Ett utstickande drag eller ett skönhetsfel kan göra upplevelsen mer intressant och unik, mindre tillrättalagd.

I munnen: Fin balans mellan maltig honungssötma och lätt ekbeska. Len som en lätt irländsk whiskey, men beskan och den där smutsen skapar en medelfyllig krämig munkänsla. Eftersmaken är lätt med vanilj och en örtblandning med lite salt i. 

Med två droppar vatten i den lilla mängd som är kvar, blir fylligheten än lite lättare. Ekbeskan kliver tillbaka. Kanske blev detta lite urvattnat, men fortfarande väldigt gott. 

Hazelburn 11 Springbank Society, 54,2 procent. 

I doften: liknande sötma, lite mer maltig som från en medelgrov brödlimpa. Tydligt träig ekbeska, kanske också tanniner från gröna vindruvor. Lätt av röda äpplen, örterna igen, ett stänk vitpeppar. Inte lika tydligt smutsig, men lite smutsig likväl, svagt av låsolja. Tydligt mer alkohol, men den öppnar upp bra med lite tid i glaset. 

I munnen: mer fylligt fruktig, lite syltig apelsin som en old english-marmelad. Absolut vanilj och honung och den där krämiga lena munkänslan. Havssalt och örter stadgar upp. Lite läder och smuts. Eftersmaken markeras med de kraftiga druvtanninerna från doften och torkar ut. 

Med fyra droppar vatten så blir det i doften lite smutsigare (inte mig emot) och än lite torrare och druvigare. I munnen har beskan minskat lite, de vassa kanterna är lite rundare. Fortfarande en massa apelsin och ekig vanilj. Underbart. 

Sammanfattningsvis är Hazelburn 10 en riktigt bra och prisvärd Springbank-whisky, som verkligen visar potentialen i trippeldestillering. Må så vara att Springbank 10 är än bättre, men det spelar liksom ingen roll. Hazelburn 11 mer kraftig och fyllig, och inte lika lätt att omedelbart falla för som sitt mer lättfotade syskon. Bitterheten kan vara lite avskräckande, men där bakom finns en riktigt stor upplevelse. Alldeles underbart gott. Tack till Springbank som gör dessa begränsade utgåvor till så låga priser.