Benromach 15 och Peat Smoke

Benromach har varit uppe på bloggen tidigare i år, när jag provade deras 10-åring. En grymt trevlig whisky som jag varmt kan rekommendera, särskilt eftersom den också finns tillgänglig för ca 500 kronor via systembolagets beställningssortiment.

Eftersom jag också fått tag på ytterligare ett par Benromach på småflaskor så vill jag förstås också testa och skriva om dessa. Det är Benromach 15, samt den rökigare varianten Peat Smoke. Jag hällde också upp en dram av 10-åringen för att kunna göra en jämförelse.

Benromach 10 (nöjer mig här med en kort beskrivning eftersom jag provat den tidigare).

Lika bra som vanligt. Mycket vanilj, smuts i form av tobak. I munnen krämig vaniljsås, druviga tanniner. Mildare med smutsen i smaken.

Benromach 15.
Bildkälla: Systembolaget.

Benromach 15

43 procent. Släpptes i höstas på bolaget för 900 kronor och det verkar som att det fortfarande finns några flaskor kvar.

I doften: Jämfört med 10-åringen mindre vanilj, mer färska röda bär och röda äpplen. Lite mer nedtonad tobak och lite mer ektorr. 

15 är sig lik i munnen, fylligare än tioåringen. Det är svårt att sätta ord här, det är liksom en kombo av söt röd sylt och ett torrt vitt vin. Svagt av olja och sälta. Örter som klingar av i en överraskande mild eftersmak med väldigt mycket vaniljsås.

Med tre droppar vatten blir doften lite kärvare och bittrare. I munnen ändras inte smakerna nämnvärt, men karaktären blir mjukare, kanske lite för mycket så.

Benromach Peat Smoke.
Bildkälla: Benromach.

Peat smoke

46 procent. Denna lanseras årgångsvis och jag vet inte vilken upplaga detta är - det är dock inte den sherryfatslagrade varianten från förra året.

I doften: mycket mindre söt, men finns en vaniljton som kliver fram ganska snabbt. Röken är lite tvärtom - den känns klart påtagligare än i 10 men kliver sedan bakåt. En del smuts i form av läder och tobak. Kanske lite brödig malt i bakgrunden. 

I munnen: karaktären speglas av den ljusa färgen. Peat smoke är klart lättare än 10, med smaker som päron, vanilj, lätt sälta, och de där gröna vindruvorna i eftersmaken. En tydlig smuts av olja och läder, och en lite metallisk eller jordig rökighet.

Provade inte denna med vatten.

Sammanfattningsvis: Benromach gör verkligen whisky i min smak. Benromach 15 är ett snäpp fylligare än sitt fem år yngre syskon. Sannolikt med högre andel sherryfat i mixen. Balansen är fantastiskt bra, och den skiner särskilt i eftersmaken. Prisskillnaden mot 10-åringen är rätt stor, men den är väl värd sina 900 kronor.

Peat smoke är en lite ruffigare Benromach som står sig väl i den tuffa konkurrensen. Kanske hade den kunnat vara än lite mer vågad, än råare och rökigare. Den ersätter liksom inte din typiska rökwhisky, och inte heller en särskilt smutsig Springbank. Äh, sak samma, det är god whisky så det spelar inte så stor roll. Hoppas jag får chansen att pröva sherry-varianten vid tillfälle också.