Elements of Islay är en serie buteljerad av Suhkinder Singh, också ägare till butiken The Whisky Exchange. Serien sticker ut lite med sina etiketter, inspirerade av periodiska systemets listning av grundämnen. Orökiga Bruichladdich's i serien får exempelvis titeln Br, följt av en nedsänkt siffra för vilken utgivning i ordningen.
Jag gillar serien, om än med förbehållen att flaskorna gärna fått vara på 70 cl, och att den minimalistiska etiketten inte innehåller all information jag önskar. Om buteljeringen Br5, som jag skriver om, står inget om ålder på etiketten. På hemsidan tillkommer informationen att det är en vatting om tre refill hogsheads destillerade 1992. Söker jag runt lite tycks Br5 vara buteljerad 2013, vilket skulle göra den 20 eller 21 år (en källa bekräftar åldern 20 år).
Det var cirka två år sedan jag köpte flaskan - 874 kronor betalade jag, vilket får ses som ett bra pris för en så pass gammal Bruichladdich. Enligt importören Clydesdales hemsida sålde den slut i december förra året, men syskonet Br6 finns fortfarande i lager (några hundralappar högre i pris dock).
En för mig rolig detalj är att ansvarige för Br5-buteljeringen, Oliver Chilton, varit gäst i Klaus Bitchnaus Whiskysnack. Jag passade då på att fråga Oliver om Br5, och här fanns faktiskt en lite udda berättelse bakom. Oliver sa att det lite slumpmässigt blev han som valde faten, att detta egentligen skulle ha gjorts av en överordnad med mer erfarenhet. Sedan fick hans namn också stå på flaskan, då ingen annan ville ta risken att förknippas med buteljeringen utifall kritiken skulle bli negativ.
Elements of Islay Br5 (Bruichladdich), 53,8 procent.
I doften: lite fascinerande att det trots ålder finns mycket malt här - doften går åt gröt, med en klick äppelmos. Som ofta med Bruichladdich finns en citrusdoft, denna gång apelsin (eller apelsin med nejlika - det är lite kryddigt, parfymigt). Lätt bränt trä, svagt salt och havigt. Parfymen kliver framåt, går över i cederträ. Visst alkoholstick ihop med ek. Cederträ går över i mynta, eller snarare menthol. Svagt av tobak. Detta må inte i doften ha balansen hos en fint utvecklad 20-åring (utan är snarare lite skrikig), men eken har lämnat ett stort fingeravtryck och med en del komplexitet.
I munnen: konsekvent. Apelsin och citron (saftigt och fräscht, inte beskt), äppelmos, och så kommer malten i en spröd, halvtorr kaka (drömmar, eller en sån där apelsinkaka ni vet?). Lite tydligare sälta, och citronen går åt sjögräs. Jag blir lite förvånad, för mina intryck nu stämmer inte riktigt med när jag sippat mer oreflekterat tidigare. Detta är bättre än jag minns, särskilt eftersom det är mer tydligt en Bruichladdich. Sen kommer något jag känner igen: choklad, en sån där på ca 70 procent. Jättehärlig munkänsla som balanserar mellan krämigt och torrt. Jag skrev konsekvent tidigare, men gällande eken är det inte så - om doften var på gränsen gällande eken så är det verkligen inte så i munnen.
Med vatten: mycket ek och parfym, svårt stickig i näsan. Pepprigt. Efter en stund malt, och nu finns chokladen också i doften. Citrus, salt. I munnen lite lättare och mindre het, men i övrigt samma smaker. Eller, lite mer trä nu, ceder och svagt av menthol. Sälta och apelsin kvar i eftersmaken. Trots styrkan bör nog denna vattnas försiktigt.
Sammantaget: Bättre än jag trodde. När jag druckit av denna flaska har jag saknat tydlig destillerikaraktär och fastnat i fattonerna. Men nog finns mycket Bruichladdich här! Eken kommer och går, bäst är Br5 ovattnad i munnen när eken är mindre framträdande. Ja, riktigt bra ovattnad i munnen, med både de där fina smakerna som kommer med ålder, men där det också finns en hel del tryck kvar.
Poäng: 89-90p. Typiskt att jag inser att detta är bra när flaskan nästan är slut. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar