Kalmar Whisky Society höll en onlineprovning på destilleriet Caol Ila med Fredrik Larsson. Halvblint ikväll - vi vet att det är Caol Ila men inte mer. Väl genomfört, tack Kalle och gänget, och Fredrik förstås. Mina anteckningar dels från provningen, men kompletterat utifrån det som fanns kvar i flaskorna en dryg månad senare.
1)
Vaniljbakelse, lätt citrus. Tydlig, trevlig rök. Bra doft som balanserar maltsötma-citrus-rök.
I munnen krämig, liknande toner. Väldigt konsekvent. Bra. Med några droppar vatten tillkommer ljusa fruktiga toner av kiwi och päron. Röken backar.
2)
Mer stängd i doften. Torrare rök, mindre söt och fruktig. Träig.
I munnen pepprig citrusrök som är rätt besk. Honungssötma väger upp lite. Helt
okej. Med vatten lite mer vanilj, lite fruktigare. Ekbeskan inte lika besvärande, men klart sämre än ettan.
3)
Chokladig gräddig doft. Kaffe med mjölk. Lik i den lite torra röken. Citrus, åt apelsin. Viss sälta. Gillar.
I munnen
sötfruktig och chokladgräddig. Viss citrusbeska men sötman håller tillbaka. Lätt sälta. Sprött brödig. Bra men lite spretig kanske?
4) Sägs vara rödvinsfinish. Lite kärv i doften. Bacon, rök (förstås). Lätt unken utan att bli oangenäm.
Överraskande mjuk först med mycket vanilj, sedan syltiga röda bär. Ungt, nästan åt new make, tydligt maltigt. Slutar väldigt kärvt. Friskare med vatten och lite mindre kärv (tack för det), men behöver ta små sippar för att det beska kärva inte ska slå igenom. Sötsyrligt, nästan vinäger i avslutet.
5) Sherryfat. Russin. Torkade röda frukter. Lätt av svavel, men inte så utmärkande. Gummi. Men det finns citrusrök där bakom! Och lätt sälta. Snyggt.
Ordentlig sherrybomb som svalt mycket av röken. Lite jordig. Citronvatten, malt, Caol Ila allright. Med vatten lite mer syrlig, åter lite farligt nära vinäger i eftersmaken. Gummi, nästan ägg. Nej, vattnas sparsamt.
6) Mer framträdande rök. Vindruvor, citron igen. Kust, sjögräs, musslor.
Även i munnen en riktig rökbomb. Vanilj, citron och apelsin. Vågskvalp mot strand. Lite het, gynnas av vatten. Mer apelsin, åt blodapelsin. Salt rök. Fisksoppa. En bra Caol Ila.
Facit:
1) Caol Ila Unpeated 17 år, 55,9 procent, destillerad 1997.
Orökig? Knappast helt orökig, röken finns där även när jag vet vad det är i glaset. Min favorit. Faktiskt knapp favorit i hela gruppen - vi är kollektivt chockade över att nummer ett och en orökig bland rökare vann.
2) Gordon & MacPhail för Viking Line 20år, 53,3 procent, 1996.
3) Gordon & MacPhail för japan, 12 år, 57 procent, 2002.
Min tvåa. Uppfattas äldre än 12 år, bra mer komplex än sitt 20-åring syskon.
4) Distillery exclusive NAS buteljerad 2017, bourbon/rödvin, 58,8 procent.
Många gillar, men inte min favorit.
5) Adelphi för FC Denmark 9 år, 2010, 53,3 procent.
6) Dead fish, Wettervik & Larsson, 2009, 61,6 procent.
Minst antal röster som favorit, inte riktigt rättvist kan jag känna. Provningsledare Fredrik Larsson som buteljerat tog det dock väl. Trea i min rangordning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar