Trevliga klubben Slainte höll en Bushmills-provning, så jag fick chansen att testa deras standardsortiment, plus en bonus i form av en tidsbegränsad lansering.
Jag har varit sugen på att prova Bushmills en tid. Visserligen var jag inte särskilt imponerad den gång jag sippade på en Bushmills 10 på en uteservering för några år sedan, men jag hade på känn att detta (nord)irländska destilleri skulle kunna vara något värt att ge chansen på riktigt.
Bushmills är ett av få irländska destillerier som överlevt de många långa år som Irland krisat som whiskeynation. De fokuserar på single malt, som de trippeldestillerar, samt har också ett par blends. Sortimentet finns tillgängligt via systembolaget till konkurrenskraftiga priser. Styrkan är på låga 40 procent, även på de exklusivare buteljeringarna. Däremot tycks Bushmills restriktiva med att tillsätta färgkulör - Martin Jurehn som ledde provningen sade att det ej används för 16-åringen och uppåt, och i mina ögon ser även den ljusa tioåringen rätt naturlig ut.
Sist ut i linan är en specialbuteljering i en ny serie kallad Causeway Collection (namnet anspelar på The Giants Causeway, en säregen kustremsa där stenarna formats i hexagoner - har av någon anledning missat att besöka denna plats trots två besök på Nordirland). Det är visst första gången på femton år som Bushmills ger ut whisky på fatstyrka, så denna kommer nog bli väl emottagen. Olika länder får olika utgåvor i serien - Sverige får en buteljering med slutlagring på franska banyulsfat (ett sött desertvin). Slutlagringen har varit på hela 2,5 år.
 |
| Glömde ta bilder från provningen, men provningskartan hade jag iaf kvar. |
Bushmills Black Bush (blend, 80 procent malt) - 369 kronor på bolaget.
Färg: guld med en lätt röd ton.
I doften: Doftar supertrevligt! Malt och honung, lätt kryddigt och torrt. Mandelsötma, från grainwhiskyn antar jag. Torkade frukter från sherryfaten. Efter en stund finns mynta bland kryddorna.
I munnen mer tydliga smaker från sherryfat och de där lätta grainwhisky-tonerna. Mandlar och Nötter. Precis lagom kryddig. Väldigt silkig, känns inte så farligt vattnig heller. Riktigt trevlig blend.
Poäng: 81p
Färg: halm
I doften: Maltig, kryddig, nästan lite pepprig. Inte så söt, men honung åt honungsvax. Mjuka, nästan konserverade päron. En lätt metallisk ton (kopparmynt, som David Tjeder brukar prata om).
Verkligen mjuk och krämig i munnen. Bördigt maltig, försiktigt pepprig. Gröna frukter. En ton i munnen av hur stearin doftar. Åter mjukt av metall. Med ett par droppar vatten minskar pepparn och en lite syrlig ton kommer fram. Alltså det här är en riktigt bra tioåring, med sin krämiga vaxiga textur, fina malttoner från destillatet och lätta old-school-vibbar. Det finns vissa likheter med Kilkerran 12 (om än trippeldestillering och en lägre alkoholstyrka också särskiljer). Stark rekommendation.
Poäng: 88
Bushmills 16 - 759 kronor på bolaget.
Färg: bärnsten
I doften: visst märks sherry- och portfaten, men också honung igen. Lätt kärva körsbär, mandlar. Mörkt bröd, sirap, oljig.En len munkänsla som måste komma av trippeldestilleringen. Den lätta texturen gör en stor skillnad, 16-åringens vinfatstoner blir inte så där tunga och mustiga som ex sherryfatsdominerande whiskies kan bli. Mandlar igen. Kolasås, ljusa russin. Örtkryddor (kummin?) stadgar upp. Lätt av syrligt godis i avslutet.
Poäng: 84p.
I doften: Inte lika tydligt vinfat i doften, detta är en bredare palett. Mjölkchoklad, kaffe med mjölk.Honungskakor, torkade äpplen och torkade tropiska frukter. Någon sorts sälta långt bak. Jordnötter, kanske saltade då.. Massa lager i denna.
Väldigt komplext också i munnen. Sött vitt vin, diskret. Lätt kärva blåa bär (björnbär, svarta vinbär). Kaffe, kola, mjölkchoklad. Kopparmynt. Ingen av fattyperna tar överhanden utan spelar fint ihop. Jättegott, härligt krämig, tuggig munkänsla. Trätonerna perfekt avvägda. Jag sätter försiktigt i ett par droppar vatten - det funkar fint men ingen större förändring.
Poäng: 91p
I doften: Svårt dofta något så alkoholstarkt efter de tidigare. Torrt, honung. Någonstans mellan bärkompott och sylt på röda bär. Kanske söta röda äpplen också. En frisk ljus ton i, bland annat vanilj.
I munnen: Drickbar på cask strength. Svartvinbärssylt, eller drottningsylt. Vanilj, örter. Lätt ektorr. Sötsyrlig godis-finish. Njutbar. De där banyulsfaten verkar ge en trevlig karaktär, men de definierar upplevelsen lite för mycket för min smak. Kanske kan jag ana någon sorts brödig malt i eftersmaken.
Med vatten skumbanan. En torr sötma och persika säger några andra provningsdeltagare, håller med. Vinös. Anis, fänkål. Lite fler lager nu, om än fortsatt tydligt fatpräglat.
Poäng: 85p.
Sammantaget imponerar Bushmills stort denna provning, liksom ett par veckor senare när jag återvänder till mina samples och fyller på med intryck. Bushmills tycks göra ett väldigt trevligt destillat som också sticker ut lite med sin trippeldestillering. Deras core range klarar sig bra på sina 40 procent - visst saknas lite tryck mot om styrkan varit på 46, men doften gynnas av den lägre styrkan och det finns ingen tendens till att kännas vattnig i munnen. Eloge också för de naturliga färgerna, som ger en känsla av vad de olika buteljeringarna har lagrats på.
Jag kan egentligen rekommendera samtliga fem, men särskilt två sticker ut: 10-åringen är riktigt bra för en bourbonfatslagrad instegswhisky, särskilt om man också väger in priset. Att den spelar i ungefär samma liga som Kilkerran 12 säger mycket om hur bra denna är. Sen måste jag lyfta fram 21-åringen som helt klart är bästa dram i uppställningen. Det speglas av prislappen, men den är klart rimlig för en 21-åring idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar