Irländsk whiskey är ledsamt nog dåligt representerat här på bloggen, och det speglar hur Irland sedan länge stått i skuggan av sin keltiska granne Skottland.
Längre tillbaka, för cirka tio år sedan, gjorde jag en resa till både Skottland och Irland, där jag fick med mig två trevliga irländska flaskor hem (två lite udda saker som en 15-årig single grain (Greenore, destillerad av Cooley) samt en rökig malt (Connemara, sherry finish). Ytterligare någon flaska införskaffades på bolaget. Sedan dess har det dock inte blivit mer än någon enstaka halvflaska Tullamore Dew, med syftet att göra Irish coffee på. Nog för att irländarna är bra på att göra blendwhiskey, men nog måste de kunna göra fler sorters whiskey än så?
Nu är det uppenbart att saker händer på den gröna ön. Från att ha haft enbart tre destillerier så har den siffran ungefär tiodubblats. Varumärken som sedan länge försvunnit återuppstår (ex Yellow- och Red Spot). Irländsk whiskey lanseras på cask strength. I Sverige har arvtagaren till Cooley - Teeling - gjort sig ett namn och lanserar en stor mängd olika utgåvor.
Ett annat av tecknen på den irländska whiskeyns renässans är att den närmast utdöda whiskykategorin ”pot still” plötsligt fått ett erkännande, även utanför Irland. Pot still är, liksom singel malt, gjort helt från sädesslaget korn, men där enbart en del har mältats (vilket spåras till att britterna tillbaka i historien införde skatt på mältat korn). Detta ger en lite kryddigare stil, som särskilt i sin lite oljiga munkänsla sticker ut. Att pot still åter finns på whiskykartan får vi nog särskilt tacka Midleton-destilleriets varumärke Redbreast för, som banat väg för flertalet destillerier som nu följer.
 |
| Bernard Walsh på Whiskysnack 16/3 (beklagar suddig bild). |
Två av pionjärerna för den irländska whiskeyns återkomst är Bernard och Rosemary Walsh, som 1999 grundade Walsh whiskey. De har alltså varit igång länge, långt innan den boom vi ser idag. Främst har de buteljerat whiskey på recept där särskilt pot still från Midleton och malt från Bushmills blandats. De grundade också ett eget destilleri, men det har de lämnat vidare till ett italienskt företag, som var investerarna bakom.
Bernard Walsh har varit gäst två gånger på Whiskysnack med Klaus Bitchnau (senast nu i veckan, 16/3), och då berättat att drivkraften varit att göra den sorts whiskey som producerades under den irländska whiskeyns guldålder - pot still- och maltwhiskey. Deras varumärken Writers Tears och The Irishman har alltså funnits länge, men det är bara något år sedan de lanserades på systembolaget.
Det är Writers Tears jag provar idag. Utomlands finns Writers Tears i flera olika utgåvor, där denna har undertiteln ”Copper Pot”, vilket syftar den sorts panna som spriten kokats på. Receptet består av 60 procent maltwhiskey från Bushmills och 40 procent pot still-whiskey från Midleton, samtliga delar trippeldestillerade och lagrade på bourbonfat. Just Sverige har dock fått en lite alkoholstarkare variant på 46 procent, mot de 40 som den är buteljerad på utomlands (grattis oss!). Därav står det också ”distiller’s edition” på flaskan. Writers Tears är kylfiltrerad och färgad med sockerkulör - Bernard beskrev på Whiskysnack att de gärna skulle låta bli, men att de fått problem när butiker och köpare klagat på ”dimma” och icke konsekvent färgton i flaskorna, därav sker detta i deras billigare utgåvor. Och med tanke på att Writers Tears kostar 359 kronor så tycker inte jag att vi har anledning att klaga.
Writers Tears, Copper Pot, Distiller’s edition
46 procent styrka. 359 kronor på bolaget.
Färg: Karamell (E150)
I doften: söt av honung följt av en medelkraftig kryddighet. Här finns peppar, ingefära och torkade örtkryddor. Pepparn går över i cederträ men utan att bli torr. Där bakom hittar jag smörkola och kolasnittar (de där kakorna med sirap). En tydlig äppelfruktighet finns här också, mest går tankarna till äppelträd som blommar. En bra doft med en god balans mellan kryddor, sötma, malt och äpplen.
I munnen: väldigt mycket pot-still-karaktär direkt, genom en underbart krämig och oljig munkänsla. Sädeskorn och medelgrovt bröd. Kryddorna återkommer med peppar, ingefära som nästan övergår i söt chili, samt brödkryddor. Beska balanserar mot honungssötma. Sirap, spröda kakor och apelsinskal i eftersmaken. För oss som särskilt gillar whisky lagrad på bourbonfat, och där destillatet får spela främst, då är detta mumma. En kraftfull smak och något helt annat än de irländska blendwhiskies vi känner.
Med vatten: doften förändras inte så mycket, men blir lite ljusare, fräschare - toner av päron och vitt vin (ett lätt sött sådant) har tillkommit. I munnen är förändringen större - nog finns den kraftiga pot-still-karaktären kvar, men mer delikata singel malt-toner kommer nu fram. Äpplen från doften, ängsblommor, honungssötman växer. Kanske är det för att jag vet att det är Bushmill-whiskey med i mixen, men jag hittar i alla fall kopparmynt som, via David Tjeder, jag associerar dit. Ytterligare lager tillkommer i form av choklad och café au lait. Malt och den krämiga texturen hänger kvar länge.
Poäng: 88p.
Sammantaget är detta en väldigt imponerande irländsk whiskey. Writers Tears är både njutbar och komplex, kraftig och finstämd. Glöm Jameson och Tullamore Dew - en mer korrekt jämförelse är med skotsk singel malt. Tänk samma klass som bourbonfatslagrade sorter som Deanston 12, Arran 10, eller rent av Kilkerran 12. Det är verkligen inte dåligt för Writers Tears, som finns i en billigare priskategori.
Med det sagt är förstås Writers Tears klart annorlunda med sin pot-still-karaktär, den där kryddigheten och den oljiga texturen i munnen. Writers Tears kan öppna upp ögonen i Sverige både för pot still-whiskey och Irland som en whiskey-nation att räkna med. Jag är knappast ensam om att se en ljus framtid för irländsk whiskey - det har förstås irländarna själva redan insett, som nu startat upp tiotals nya destillerier de senaste åren. Irländsk single pot still kan bli en konkurrent på riktigt till skotsk singel malt.
Oavsett hur det går för whiskey-landet Irland, så kan Writers Tears varmt rekommenderas. Hoppas att fler varianter letar sig hit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar