Jag har nu varit med i Scotch Malt Whisky Society (SMWS) i snart ett år. Flertalet onlineprovningar har jag skrivit om på bloggen, men det här är visst första egna helflaskan jag bloggar om. Det kändes som det var dags, när flaskan är på väg att ta slut.
Vad tycker jag än så länge om SMWS? Om whiskyn så har de blandat och gett - inget har varit dåligt, men en del utgåvor har varit bara okej. Liksom varken komplexa eller sådär njutbara att man sträcker sig automatiskt efter glaset igen. Ibland har de inte levt upp till förväntningarna jag har när jag provar whisky från vissa destillerier med ålder kring 12-18 år. Men det finns också utgåvor som varit intressanta, njutbara, ofta från destillerier jag inte tidigare provat. Och några buteljeringar som skimrat rejält, som en 15-årig Glen Scotia jag är glad att ha halva flaskan kvar av.
Ett stort värde med SMWS är hur tillgänglig whiskyn är för oss svenskar. Skatten är betald, så paketen skickas in utan problem. Utgåvorna har också varit bra prissatta - det finns nog ingen annan som kunnat sälja single cask-whisky från ca 550 kronor. Även i prisklassen runt 800-1000 kronor har man kunnat köpa bra whisky, särskilt från lite mer okända destillerier men också mer namnkunniga som Highland Park och Caol Ila.
Dagens whisky är en Longmorn. Longmorn är ett sånt där destilleri som varken är känt eller okänt. I Sverige finns 16-åringen på systembolaget för ca 700 kronor, vilket är tydligt billigare än utomlands. Just denna SMWS-buteljering var förra årets Sverige-exklusiva släpp, och skottarna gick all-in för att vi svenskar skulle känna oss uppskattade - ”In celebration of the Swedish midsummer 2020” står det på etiketten, med roliga teckningar av ett somrigt matbord, blomkrans i håret och två grodor som dansar runt midsommarstången. Själva whiskyn har legat 15 år på någon form av bourbon-cask. Styrkan är på 57,6 procent.
Färg: halm.
I doften: Sött och friskt. Söta röda äpplen, bärkompott. Sen kommer ganska mycket ek - osöt vanilj, peppar, andra torkade kryddor, ja rent av grovhyvlad planka. Ekigheten är lite väl påträngande, ihop med ett dövande alkoholstick.
I munnen: det här är verkligen speciellt! Det finns en tydlig smak av jordgubbar här, kanske också ett stänk hallon men framför allt jordgubbar. Och jordgubbarna ligger någon sorts drink, eller rent av bål. Jordgubbs-bål, i en whisky alltså! Extremt udda, men gott. (Detta är också avbildat på etiketten, sannolikt inte en slump). Fruktsötman balanserar mot en påtaglig kryddighet, en rivig pepprighet. En del beska också. Lite för hett på fatstyrka också.
Med vatten: doften är fortfarande stängd av torra ektoner. I munnen däremot mjuknar upplevelsen på ett angenämt vis, blir lite sötare. Jordgubbsdrinken finns kvar och är mindre het, mindre besk. Kryddigheten har minskat och märks nu mest i avslutet. Munkänslan är härligt silkig. Lite nya smaknoter träder fram, som salt, fudgekola. Eller är det kolasås? Avslutet är smörigt, åt smörkola.
Sammantaget: En udda och ojämn, men också spännande och angenäm whisky. Doften är sluten och svår, munnen är ovattnad het, pepprig och aningen obalanserad. Men med vatten så får denna Longmorn en fin balans, där de där väldigt egna jordgubbarna-i-bål får gott om spelrum.
Poäng: ojämnheten till trots, jag säger 84p.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar