Jag har tidigare provat Ben Nevis buteljerade av Ingelred. Nu är det dags för en flaska köpt tidigt 2023 - en 17-årig ex-bourbon. Det verkar ha varit ett läckande fat, eftersom det endast räckte till 85 flaskor.
När flaskan var nyöppnad minns jag att det var mycket karamell och kola i smaken - nästan lite bränd kola likt Glenfarclas. Bra, men också lite tråkig - jag hade hoppats på en lite mer karaktärsfull Ben Nevis. Men ibland kan lite tid och luft i flaskan göra susen, och så verkar faktiskt ha skett.
Färg: halm
I doften: äppelkompott, ingefära, nästan lite av en curry-ton. Äpplena är lite typiskt Ben Nevis-funkiga - lätt övermogna, jästa äpplen (gillar!). Den tonen upplever jag har blivit tydligare på sistone, när whiskyn fått oxidera en tid i flaskan. Där bakom finns karamellkola, typ werthers - den tonen dominerade när flaskan var nyöppnad. Lätt av örter och peppar, svagt menthol - 17 år på ekfat märks (på ett bra, balanserat vis).
I munnen: äpplen (lite mindre funkigt, men fortsatt karaktärsfullt). Vanilj, choklad, honung. Muskot, kryddigt, lätt åt polerade möbler (vaxiga toner alltid trevliga i en whisky). Fyllig för att vara en ex-bourbon. Oljig, fyllig munkänsla. Örter, peppar och möbelvax i avslutet.
Med vatten: doften lite mer pepprig, kryddig - eken kliver fram. Lite synd att äpplena inte är lika tydliga. I munnen är balansen mellan ek och destillat bättre. Äpplen, möbelvax, kaffe. Apelsin (äntligen citrus!). Härligt trög, oljig textur, ett fylligt långt avslut.
Sammantaget en Ben Nevis som transformerats från en schysst men icke-extraordinär ex-bourbonwhisky, till något utöver det vanliga. Härligt karaktärsfull, med Ben Nevis-dna’t intakt. Mest extraordinärt är att åldern upplevs som 20-25 år snarare än 17. Hatten av.
Poäng: 91p.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar