SMWS 122.50 Loch Lomond 9 år, ”Nuts crushed by a sandalwood mallet”

Flertalet destillerier gör många stilar av whisky, men Loch Lomond tar nog priset om man räknar antal. Orökigt och rökigt, javisst. Utöver single malt gör de också grainwhisky, i två olika typer av kolonnpannor. Tillochmed rökig grainwhisky fixar de. Återgår vi till maltwhisky så använder de inte enbart vanliga pot stills - de har på något sätt tillåtelse att använda vad de kallar ”straight neck stills” (se bilden nedan).

Bildkälla: scotchwhisky.com

Eftersom Loch Lomonds whisky kan smaka på så många olika vis har SMWS tilldelat destilleriet tre olika nummer:

112 är destillerat med straight neck stills med kylningsringar påslagna och en hög, smal skärning.

122 är också destillerat med straight neck stills, men utan kylningsringar och en lägre, bredare skärning.

135 är destillerad i vanliga pot stills.

När man söker på SMWS nummer stämmer inte alltid informationen - det kan hänvisas till Loch Lomonds olika destillat men matchar inte alltid rätt. Exempelvis skriver Whisky Saga att 122 är Croftengea, ett av Loch Lomonds rökiga destillat. Typen av pannor och skärningspunkter stämmer, men en 122 (till skillnad från en Croftengea) kan vara både orökig eller rökig. 

Idag provar jag just en 122a. Smakkategorin visar att det nästan säkert inte är någon rökig whisky. Minns att jag köpte den eftersom den fick ett bra omdöme och samtidigt hade ett bra pris.

SMWS 122.50 Loch Lomond 9 år

”Nuts crushed by a sandalwood mallet”

Lagrad 9 år på en 2nd fill bourbon barrel

Styrka 57,5 procent. Kostade 670 kronor 2022 via SMWS.

Färg: halm

I doften: honung, röda äpplen, granolamusli och rågbröd. En snäll ton av citron, som en citronskiva i ett vattenglas. Någon av kryddorna jag använder när jag (försöker) laga indisk mat (koriander säger SMWS på etiketten). Svagt av menthol, lätt torr ek och hasselnötter. Trots smakkategorin och att det är en ung whisky på refillfat, så är detta inte på något vis omoget.

I munnen: äpplen och honung igen. Riskakor. En krämig munkänsla, alkoholen ger viss värme men är relativt fint integrerad. Örter och nötter. Citronen är lite sötare i munnen (nu stämmer ”lemon curd” från SMWS beskrivning). Addera nektarin. Karamell i avslutet.

Med vatten: både frukt och ek kliver fram något. Äppelsmulpaj, lingonsylt? Lätt av möbelvax - imponerande för en så ung whisky. Söt citron och honung. I munnen också ett steg bättre, texturen har blivit härligt saftig. Sommarfruktig med äpplen, päron, fläder och svagt av apelsin. Nötmix i avslutet.

Sammantaget en riktigt schysst ung bourbonlagring. SMWS smakkategori ”Young and spiritely” kan bjuda på bra fynd, men med risken att whiskyn upplevs omogen - så är inte fallet här, och jag är tacksam för Two Whisky Bros omdöme som övertygade till köp.

Poäng: 86-87p. 

Tomatin 21 år

Tomatin är ett kul destilleri, som en gång var Skottlands största. Idag är det ett av få destillerier som fortfarande har riktigt gammal whisky kvar i sina lagerhus. Whiskyn vi ska prova idag är inte fullt så gammal, men 21 år är ändå en mycket respektabel ålder. 

När jag såg denna på Cinderella 2022 så tyckte jag att 1500 kronor var ett riktigt schysst pris (tyvärr är priset högre idag). Tyckte också det var sympatiskt att det tydligt var utskrivet på förpackningen att lagringen skett uteslutande på 1st fill bourbon barrels (inget ”matured in the best, rarest oak casks” sälj-nonsens utan sakligt och tillitsfullt till att konsumenten antingen förstår vad det betyder eller kanske vill ta reda på det).

Tomatin 21 år Travel Retail

Lagrad på 1st fill bourbon barrels

46 procents styrka. Kostade 1500 kronor 2022 på Cinderella.

Färg: guld

I doften: direkt en härlig mix mellan mogna frukter och sötma från bakverk. Mer specifikt: hemmagjord, kokande äppelkompott med kanel, nektarin, mango, ingefära, honung, vaniljbulle. Brynt smör. Min vän Jonathan säger att det doftar croissant (bakad från grunden - han jobbar med sånt så det stämmer säkert). Lätt bränd karamell. Lätt av halm också. Tänker också ”blöt skog”, men det kan lika gärna vara nektarin eller citrus.  

I munnen: en lätt kryddighet visar direkt att faten både varit aktiva och fått ligga länge. Äppelkompotten och nektarinen finns här med, det är en superhärlig mogen fruktighet med en rejäl men balanserad beska. Honung och lemon curd. Sirapsbröd ihop med bullarna och croissanten. Nötter. Finns en härlig komplexitet där smaknoterna flödar förbi i rask takt. Åldern märks också med läder, damm och böcker. Citrus och honung i avslutet.

Med vatten: om frukten låg lite framför bakverken utan vatten i doften, så spelar de båda nu jämnt. Massa vaniljbullar, färsk ingefära kliver också fram - vattnet verkar ha aktiverat faten ytterligare. Bakpulver? I munnen tycks whiskyn ha blivit än äldre - det finns en underbar sprödhet och oljighet (eller vaxighet?) samtidigt som citrusfrukterna behåller en… vitalitet? Än mer tropiska frukter. Brynt smör från doften ihop med bakverken.

Sammantaget är detta en otroligt välgjord whisky i kategorin ”gammal och bourbonlagrad”. Någon skulle kanske säga att det är för kryddigt eller beskt, men jag tycker frukternas syrlighet och bakverkens sötma balanserar jättefint. 

Jag har älskat den här whiskyn sedan jag provade den första gången, och har nästan varit rädd att förväntningarna skulle vara för höga när jag skulle skriva noter. Men så blev det inte. Jag har skrivit långa noter och hade kunnat skriva än mycket längre, så nöjer mig med att det kort och gott är galet bra.

Poäng: 91p.

The Gauldrons Cask Strength (batch 1)

Selected Malts återlanserade nyligen Douglas Laings sortiment i Sverige. Douglas Laing är också de som ger ut serien Regional malts, där varje whiskyregion i Skottland finns med. Bland annat den jag provat ikväll, nämligen Gauldrons som är Campbeltownregionens representant. 

När en whisky marknadsförs som en blended malt brukar man tänka att flera malter från olika destillerier ingår. Campbeltown är dock så litet att det är mer troligt att detta är hundra procent Glen Scotia. Det är inte sannolikt att Springbank eller Glengyle skickat någon sprit - varför skulle de göra det när de har hög efterfrågan? Jag har också hört att Glen Scotia sålde fat till oberoende buteljerare för några år sedan när denna buteljerades.

Standardutgåvan är buteljerad på 46 procent, men den jag provar är den första utgåvan på fatstyrka. Etiketten ska vara tryckt med något självlysande material, men det är svårt att spana efter såhär mitt i sommaren.

The Gauldrons Cask Strength (batch 1)
Campbeltown regional blended malt
Styrka 53,4 procent. Ca 735 kronor via auktion 2022.

 

Färg: halm till ljust guld

I doften: honung och malt inleder - säg granola med mycket säd och frön? Syrliga röda äpplen, som går över till än syrligare frukt - grape, nektarin? Där bakom citron och sjögräs (där kom de stiltypiska, maritima C-Town-tonerna). Sand, mineraler och saltstänkta klippor. Svagt av svartpeppar och muskot.

I munnen: här kommer det maritima först, det är nästan sälta i smaken. Funky med blöta jordgolv också. Man kan faktiskt ana en rökton - överraskande om rökig Glen Scotia gått ner i denna blended malt. Citron och apelsin. En lite lätt omogen äppelton som signalerar att denna whisky är ganska ung, och att det är mer destillatet än faten som talar. Alkoholen är dock fint integrerad och munkänslan är lätt krämig med apelsinbeska. Sötsyrligt gelégodis avslutar.

Med vatten: doften är ganska oförändrad - halv, honung och malt i förgrunden. I munnen ger vattningen lite mer ek i form av honung och vanilj. Citrus, havsvatten och blöt jord (med rök). Ännu mer ful funk med låsolja. Massor av grape i eftersmaken.

Sammantaget trodde jag innan att detta var en Glen Scotia förklädd som blended malt, och provningen stärker den uppfattningen. Att det skulle finnas lite rök hade jag dock inte väntat mig, för det har Glen Scotia inte lika gott om i sina lagerhus. Lite ungt skulle kanske någon säga, men jag tycker detta är toppenbra.

Poäng: 88p

Signatory Ledaig Vintage 2010 7 år

Oberoende buteljerare tycks få allt svårare att släppa sin whisky till rimliga priser (för oss konsumenter). Några undantag finns, i Sverige är Selected Malts ofta duktiga på att hålla nere priserna, och Thompson Bros har jag skrivit om flera gånger senaste året. Ytterligare en sådan buteljerare är Signatory, som har flera serier i lägre prissegment. Idag är det dags för en sådan.

The un-chillfiltered collection är en serie buteljerad på 46 procent och ofta ett par-tre fat som gifts samman. Oftast är det lite mindre aktiva bourbonfat som använts, vilket brukar ge mycket plats för destillerikaraktär. De är tyvärr inte tillgängliga på bolaget utan hittas hos europeiska nätbutiker, eller auktion som denna flaska. Har inte sett dessa så ofta på sistone, så hoppas att Signatory inte är på väg att avsluta serien.

Signatory Un-chillfiltered Ledaig Vintage 2010 casks 700391+700393

7 år på 1st fill bourbon barrels, buteljerad 2018

46 procents styrka, icke färgad. Kostade 2023 775 kronor på auktion.

Färg: halm

I doften: citron, både som frukten och som citronfromage. Härligt smutsig rök - industriellt, rost, brynt kött i pannan. Sjögräs - ofta nära och lik citron i doften så det stämmer säkert. Blöta klippor, blöt sand. Friskt vitt vin och lätt syrliga äpplen. Fudge, men inte så sött. Svagt av nötter. Jättebra doft - fokus på destillat men inte på något sätt omogen.

I munnen: citron och lime, sandstrand. Päron, äpplen, riesling. Låsolja, sot, läder. Köttig rök i bakgrunden, tydligt diskretare än i doften (men kommer mer i eftersmaken). Fuloljig på ett underbart sätt i munnen. Frukt och vanilj skapar inte balans men kompletterar. Syrligt gelégodis och sand i avslutet.

Med vatten: fortsätter med citrus, olja och rök. Lite mer svartpeppar och vanilj, som att bourbonfaten fått en extra skjuts. Samma trend i munnen - söt citrus, vaniljbulle och extra vaniljkräm vid sidan om. Brynt kött och rost, röken snäppet starkare. Klarar sig precis från att bli för vattnig - citrustonerna hjälper här. Örter, ljung. Hårt brynt kött-rök, päron, riesling, citron i avslutet.

Sammantaget en härligt smutsig Ledaig, precis lagom aktivt bourbonlagrad. Och med ett bra pris. Två påminnelser till mig själv: Ett - fatstyrka och single casks är överskattat och ofta inte värt prispremien (förstå mig rätt - jag pratar prisvärdhet, förnekar inte att det finns massor av jättebra single casks på hög styrka). Två - håll utkik efter dessa Signatory un-chillfiltered framåt.

Poäng: 88-89p.

Askeim 8 år (2024)

Askeim släpptes för ett år sedan, i juni 2024, och är fortfarande tillgänglig på bolaget. Askeim destilleras på Smögen, men kommer vara lätt rökig (eller i framtiden kanske inte med någon rök alls), och det verkar som att äldre sorters korn kommer att användas (i detta fall Golden promise). Lagring har skett på bourbon quarter casks, alltså klart mindre än vad bourbonfat brukar vara (en quarter cask rymmer 125 liter, medan en barrel rymmer 200 liter och en hogshead 250). Mindre fat brukar ge en snabbare och mer intensiv mognad.

Som ofta när jag bloggar så har flaskan varit öppnad en tid och viss oxidering har skett. Hursom, som vanligt när det gäller whisky från Smögen, så var det här något jag gillade.

Askeim 8 år

Golden promise-korn

Lagrad på bourbon quarters-fat

Fatstyrka 57,7 procent. Kostar 849 kronor via bolaget.

Färg: guld.

I doften: äpplig först - både röda syrliga äpplen och äppelkompott. På ett lite lätt funkigt vis, likt en Ben Nevis. Därtill halm, ladugård, örter. Alkoholen dövar näsan lite, men den känns inte het och dofterna fortsätter komma fram. Citron och apelsin. Malt där bakom - granola kanske, honung. Ett uns av rök.

I munnen: äpplena från doften återvänder - en härlig balans mellan syrlighet och sötma. Lite sprudlande likt en cider också. Apelsinen märks snabbare. Friskt åt örter och blött gräs. Ingefära, fast inte så kraftigt utan mer som sånt där ingefäragodis. Sötma från bourbonfaten - kokos? Munkänslan är oljig och tjock. Alkoholen är fint integrerad, men jag tror den kan öppna upp sig än lite mer på lägre styrka.

Med vatten: bourbonfaten tar lite mer plats med kola, vanilj och svartpeppar. Fortfarande mycket äpplen och bondgård. Torr päroncider. Ännu tydligare vanilj och kokos i munnen, nu märks det att lite mindre och aktiva fat använts, men det är en mycket fin integrering och balans mellan destillat och fat. Den lätta röken kommer fram med en lite jordig ton.

Sammantaget imponerar Askeim och tar snyggt Smögen till en lätt rökig skepnad. Fortsatt med massor av karaktär, och den äldre kornsorten Golden promise får mycket utrymme. Väntar med spänning på att en helt orökig Askeim i framtiden. 

Häromdagen såg jag en bild på en ny Askeim - också åtta år, men trippeldestillerad och lagrad på olorosofat. Vi får se om den kanske hittar ut på bolaget efter sommaren.

Poäng: 88-89p

29/5 2025: Dansk Maltwhisky Akademi med Slainte

Bildkälla: Magnus Fagerström

Magnus bjöd in till en provning med buteljeringar från Dansk Maltwhisky Akademi. De gör en buteljering varje år, eventuellt i samband med en årlig träff. Etiketterna verkar alltid vara designade av en konstnär. De verkar alltid buteljera på 43 procents styrka.

 

Old Pulteney 1990, 13 YO, 24.10.1990 - 08.2004,
Bourbon casks #04/424/1+2, 500 bottles, Dansk Maltwhisky Akademi, 43%

Färg: ljust vitt vin

I doften: vanilj, svartpeppar, sjögräs. Skaldjur. Rätt typisk Pulteney. 

I munnen: äppelkompott med kanel, mild citron, sandstrand med torkad tång. Oljig munkänsla. Jättegod och bra på sin styrka.

Poäng: 87p


Bunnahabhain 1997, 9 YO, 04.12.1997 - 08.2007, 
Refill butt, 500 bottles, Dansk Maltwhisky Akademi, 43%

Färg: nästan vattenlikt - en lätt gröngul ton.  

I doften: mörk kola, peppar. Kakao? Gröna äpplen. Rök och blöt jord - enligt Magnus första året Bunna gjorde kraftigt rökig råsprit. 

I munnen: Äpplen - nu röda - apelsin, kaffe. Lite sherryfat kvar ändå. Blöt jord, jordig rök. Grönt äppelskal i avslutet. 

Poäng: 83p 

Allt-a-Bhaine 1995, 16 YO, 22.09.1995 - 08.2012,
Hogsheads 147081-147082, 500 bottles, Dansk Maltwhisky Akademi, 43%

Färg: ljust vitt vin 

I doften: päron, gröna äpplen, lätt ruffig malt - känns inte som 16 år. Honung, lite

I munnen: blöt jord, murket trä, mint. Lite mognare nu. Äpplen, päron. Läder och blöt jord i eftersmaken. 

Poäng: 84p 

Clynelish 1995, 10 YO, 21.12.1995 - 08.2006,
Sherry butt 12786, 500 bottles, Dansk Maltwhisky Akademi, 43%

Färg: vitt vin igen 

I doften: sluten, stängd - omogna äppelfrukter. Där bakom lite oljig, diffust fyllig. Citrus, också lite mer diffust. Vaniljpulver.

I munnen: lätt syrliga äpplen, apelsinskal, torkad frukt - bra mix sherryfat och destillat. Choklad. Oljigt, härligt fruktsyrligt i avslutet. 

Poäng: 87p 

Linkwood 1988, 12 YO, 30.11.1988 - 09.2001,
Sherry butt 4836, 500 bottles, Dansk Maltwhisky Akademi, 43%

Färg: halm 

I doften: peppar, äpple, riskaka? Blött gräs, örter, på så vis lite typisk destilleriet. Magnus hittar nästan-gummi, vilket jag också känner. Vingummin.

I munnen: vingummi, hallonkola? Milda örter. Äppeljuice. Lite torrt avslut.

Poäng: 86p 

Glen Rothes 1994, 14 YO, 28.01.1994 - 08.2008,
Refill sherry butt 1089, 500 bottles, Dansk Maltwhisky Akademi, 43% 

Färg: bärnsten 

I doften: vaniljkola, svag apelsin, chilichoklad. Russin - klart det mest aktiva sherryfatet. 

I munnen: rött äpple, kola, svagt av mjölkchoklad. Kaffe. Lätt av bär i eftersmaken.

Poäng: 86p 

 

Mackmyra Gästriket 16 år

Mackmyra har som bekant haft en tuff tid, med konkurs och byte av ägare och personal. Vi håller tummarna för att Sveriges äldsta destilleri kan landa på fast mark i år.

Whiskyn som ska provas idag heter Gästriket. Den fick en del uppmärksamhet på grund av en hög ålder om 16 år, matchat med en låg prislapp på 499 kronor. Den lanserades i november förra året, och var först enbart tillgänglig i just i Gästrikland i destilleriets hemtrakter. Nyligen uppmärksammades jag på att Gästriket fortsatt gick att beställa, och nu till hela landet. I skrivande stund finns dryga 50 flaskor tillgängliga online.

Kanske är Gästriket en indikation om vilken riktning Mackmyra kan ta framåt? De har trots allt Sveriges äldsta whisky i sina lagerhus - har de tillräckligt stora mängder är det något de bör ta fasta på. Särskilt när det är deras eleganta, icke-rökiga recept, lagrat på bourbonfat. Mackmyra har mixtrat lite väl friskt med ovanliga typer av fat vilket lett till varierande kvalitet - att i detta läget välja en lansering från bourbonfat skulle både ge en säkrare kvalitetsnivå och samtidigt låta Mackmyras typiska eleganta stil skina.

Gästriket har en ålder om 16 år. Styrkan är 43,1 procent - föredömligt är det utskrivet att detta är fatstyrka. Att styrkan är lägre än brukligt hänger säkert ihop med att faten lagrats i Bodås gruva (vilket också är utskrivet på etiketten). Den fuktiga och dåligt ventilerade gruvmiljön drar ut alkoholen ur faten i en snabbare takt än ett mer normalt lagerhus. Kanske borde Mackmyra ompröva om gruvan är en bra plats att lagra sin whisky framåt. Men fram till dess bör de förstås ta tillvara på faten innan de sjunker än mer i styrka.

Mackmyra Gästriket 

16 år, lagrad på bourbonfat

Fatstyrka 43,1 procent. Pris 499 kronor (50cl).

Färg: guld.

I doften: fruktig start med blandade äpplen (både röda och gröna), citron och nektarin. Härligt fruktsyrligt. Där bakom malt i form av smulpaj, parat med en fin vaniljsötma och honung. Svagt av örter och svartpeppar, kanske också lite öljästigt - tänk en veteöl eller en saison. 

I munnen: likt doften en tydlig äppel- och citrusfruktighet - fruktsyran sätter sig i gommen och gör att jag upplever denna som lite starkare än sina 43,1 procent. Mackmyras typiska päron finns också här. Vanilj, äppelpaj, torkade örter och svartpeppar. Det dyker upp en karaktärsfull jordig ton, lite åt trädgårdskompost. Den fruktdominerande eftersmaken hänger i länge.

Med vatten: doften har fortsatt betoning på syrliga äpplen och citrus - addera lime till citronen. Örterna kliver fram (timjan?). Härlig mjuk vanilj. I munnen backar fruktsyran lite och vaniljsötman blir mer påtaglig - créme brulée. Gröna vindruvor och lätt av tanniner från druvskal. Munnkänslan håller ihop fint även med vatten.

Sammantaget är detta en klockren lansering från Mackmyra. Deras eleganta recept på bourbonfat skulle jag säga är deras bästa, och här med en för svensk whisky hög ålder. Ett stort steg upp i kvalitet från Brukswhiskyn, trots att priset är snarlikt. Ett litet förbehåll för dem som är känsliga för en lite kraftigare fruktsyrlighet i sin whisky, annars en varm rekommendation. 

Poäng: 87-88p.