I december fick klubben besök av de härliga Selected Malts-grabbarna Mikael Westerberg och Patrik Barkevall. Bland annat denna härliga kväll fick vi höra om hur de blev importörer för GlenAllachie, destilleriet som whiskylegenden Billy Walker tog över 2017.
Billy Walker har på några få år lanserat GlenAllachie som single malt. Nästan allt i lagerhusen var bourbonfat när han tog över, men började omedelbart att slutlagra whiskyn på sherryfat, liksom en del andra aktiva fattyper. Det har märkts genom att batcherna år för år blir så där förföriskt mörka i färgen.
Jag brukar definiera mig mer som en ex-bourbon-kille, som gillar de där mer ljusa, finstämda sorterna. Tropiskt och vaxigt hellre än syltigt och kryddigt med andra ord. Men på provningen kunde inte heller jag komma ifrån att det senare kan vara riktigt gott. Och det var absolut de fina sorters GlenAllachie vi fick prova (såväl två 10-åringar på fatstyrka, samt de gamla 21- och 25-åringarna).
Nu fick jag chansen att byta till mig ett sample på deras 15-åring (åter genom klubbvännen Christian). Plus till destilleriet för att varken kylfiltrera eller färga sin whisky.
Behöver jag säga att Glenallachie'n är den till höger? |
GlenAllachie 15 år
46 procents syrka, 871 kronor på systembolaget.
Färg: mörk mahogny
I doften: mycket av sherryfat - torkade frukter och sylt på jordgubbar, hallon och björnbär. En skön bärsyrlighet. Gula äpplen. Gelegodis - vingummin. Vit choklad, kokos? Det började lite stängt men nu finns det ju många dofter här. Fin vanilj och en mjukt torr pepprighet.
I munnen: mycket konsekvent med doften. De syltiga mörka bären är inte alltför söta, vilket jag gillar. Texturen är krämig i gommen medan tungan blir mjukt torr. Bakom sherryfaten kommer färska frukter som apelsin och äpplen. Återigen en härlig ton av kokos samt kanel. En lätt sötsyrlighet i eftersmaken sätter sig länge.
Med vatten: lite syrligare, som om vingummina blivit kolanappar? Snäppet torrare men fortfarande väldigt saftigt och lättdrucket. Röda och gröna vindruvor med balanserade tanniner från skalen.
Sammantaget: Ex-bourbon må vara min to-go-to-whisky, men det här är en påminnelse om hur bra sherryfat-dominerad whisky kan vara. Glenallachie 15 är liksom bara jäkligt gott, och en skickligt komponerad whisky.
Poäng: 86-87p.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar