måndag 7 februari 2022

J.J. Corry The Hanson & The Gael

Det är dags att återvända till den smaragdgröna ön Irland. J.J. Corry har nu lanserats på systembolaget, något som jag verkligen sett fram emot.

Förra året gick i irländskt grönt här på bloggen - Writers Tears, Bushmills, Yellow Spot, Redbreast... Det var mycket imponerande whiskey, som verkligen fick mig att uppvärdera Irland, och i flera olika stilar - från oljig, kryddig pot still, till mjuk trippeldestillerad single malt. Och idag ska vi bredda kategorin irländsk whiskey ytterligare!

J.J. Corry, och deras grundare Louise McGuane, kallar sig för whiskey bonder (snarare än oberoende buteljerare). Genom detta knyter hon an till hur whiskey lagrades och såldes något århundrade tillbaka. Det här var tiden innan globala varumärken som Jameson fanns, delvis till och med innan whisk(e)y buteljerades på glasflaska. Under 1800-talet och 1900-talets början var marknaden för whiskey på Irland en lokal företeelse. Handelsmän reste till sitt lokala destilleri, fyllde sina fat med new make-sprit, för att sedan lagra den, blanda den utifrån sina egna recept, och sälja den i sina trakter. 

Den ursprungliga J.J. Corry var en sådan whiskey bonder verksam på Irlands västkust, inte långt fram McGuanes familjegård som verksamheten nu utgår ifrån. Ytterligare ett exempel på whiskey bonder var Mitchell’s i Dublin, skaparna av Spot-whiskeyn som jag provade förra året. Traditionen med whiskey bonding dog ut i samband med den irländska whiskeykollapsen. Fram till att Louise McGuane startade sin verksamhet The Chapel Gate Irish Whiskey Company.

Att kalla sig för ”whiskey bonder”, är det mest en marknadsföringsgrej? Eller är det berättigat att dagens J.J. Corry kallar sig så snarare än oberoende buteljerare? I den globala verklighet vi lever kan aldrig whiskey bonding bli som för hundra år sedan. Men Louise McGuane har en annan inriktning än de flesta oberoende buteljerare - det är inte att buteljera single malt med fokus på det namngivna destilleriet. J.J. Corry har skapat sig ett ”bibliotek” över det återuppståndna whiskey-Irland, sorterat efter smakkategorier, som de sedan använder för att behålla en konsistens i sina blends. Visst finns det skotska buteljerare som delvis gör liknande saker med sina blended malts. Men nej, även jag som kan vara cynisk kring whiskyproducenternas marknadsföring, blir inte störd över ”whiskey bonding” och hur J.J. Corry presenterar sig.

 

Vidare till whiskeyn i glasen: två buteljeringar har importören Anders Bizzozero fått hit till Sverige. The Hanson är något så ovanligt som en blended grain, alltså grain-whiskey från fler än ett destilleri. The Hanson är sammansatt av grain-whiskey från två irländska destillerier som ej är namngivna, på 4 år respektive 10 års lagring på bourbonfat. 

The Gael är J.J. Corrys flaggskepp, och har kommit i flera batcher. Batch 3 är det som släppts i Sverige, vilket det dock inte finns någon information om på flaskan. The Gael är en blended whiskey bestående av irländsk grain och malt. Exakt hur proportionerna är i batch 3 är jag inte säker på (60/40 malt/grain enligt hemsidan, oklart vilken batch, 50/50 enligt whiskybase). Det är ett recept på whiskey i lite olika ålder - yngst är grain-whiskeyn kring 7 år, den stora delen malt-whiskey 11-15 år, och en liten "top dressing" 26 årig sherryfatslagrad malt. Destillerierna är inte namngivna, men den äldsta delen kommer från Bushmills avslöjade Louise på whiskysnack i december.


J.J. Corry The Hanson

Blended grain, 46 procent, 689 kronor på bolaget.


Färg: halm eller vitt vin

I doften: vanilj och söt citron. Sött men inte överdrivet så. Vaniljen, nästan vaniljstång, är verkligen framträdande, tydligt att bourbonfaten bidragit här. Apelsinmarmelad, lite kladdigt och viss beska. Lite ungt av omogna äpplen. Blött gräs och milda örter. Det doftar bra - vad som saknas i komplexitet tas igen i njutbarhet.

I munnen: sötare, fruktigare. Tänk fruktsallad, eller blandad päron- och äppelsaft. Nu både lime, citron och apelsin. Vaniljen kommer också fram efter en stund. Om det inte vore för en söt mandelton så hade jag kunnat sammanblanda detta med en lättare Speyside-whisky (säg ex Glendullan). En krämig munkänsla som gör att den inte upplevs tunn. En syrlig ton i eftersmaken, som från rejält syrliga körsbär.

Med vatten: Citrus lite mer framträdande, lite kryddigare. Fortfarande dominerad av fruktsötma. Vaniljkola. Lite tunnare och eftersmaken blev kortare - vattna försiktigt.


Sammantaget: Jag var lite orolig för att en så ung grainwhiskey skulle upplevas lite, liksom, otillräcklig. Så blev det inte. The Hanson är kanske inte så komplex, men inte alls tråkig eller tunn. Uppskattar man stilen lätt och sött, ja då har nog få invändningar här. Och, som det står på J.J. Corry’s hemsida - detta gör sig nog utmärkt i en drink, som i en highball, eller sommartid bara som den är.

Poäng: säg 83-84p.



J.J. Corry The Gael (batch 3)

Blended (malt & grain), 46 procent, 824 kronor på bolaget.


Färg: guld.

I doften: fylligare. Först gräddkola och honung, sedan päron och ett gäng tropiska frukter - ananas, nektarin eller persika, torkad mango. Kanske fläder också? Härligt josigt. En nypa svartpeppar.

I munnen: samma typ av sötma och frukter, men det är den krämiga, oljiga, vaxiga texturen som sticker ut.  Flera nyanser av vanilj (vaniljstång, kola, kakan drömmar). Blodapelsin efter en stund, utöver de tropiska frukterna. Örtkryddor och en lätt syrlighet i gommen. En lite mörkare ton av kaffe med mjölk.

Med vatten: citrustonerna går nu åt blodgrape. Härligt honungsvaxigt och saftigt. Inte speciellt kryddigt, men syrligheten gör att eftersmaken ändå blir ganska lång.


Sammantaget: för någon som mig som särskilt gillar orökig, bourbonfatslagrad whisk(e)y så tickar The Gael många boxar - tropiska frukter och citrustoner, balanserad sötma, och särskilt en härligt oljigt krämig munkänsla. För oss malt-konnässörer (eller, single malt-snobbar?) så kan The Gael visa att blended inte behöver betyda sämre, åtminstone inte när den görs med bra ingredienser och av en skicklig blender. 

Poäng: 89p.


Tack till Anders Bizzozero som skickade samples (The Gael köpte jag också en flaska av). Jag har strävat efter att betygsättningen inte ska påverkas av att jag fått prova dessa gratis.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar