Andra duellen på kort tid här på bloggen - denna gång Thompson Bros, oberoende buteljerare och ägare bakom lilla nörddestilleriet Dornoch. Blended vs blended malt, 6 vs 8 år, sherry vs bourbon... Flera skillnader, men också likheten att båda är exempel på whiskies som lanserats med ett lågt pris, kontinuerlig tillgänglighet och samtidigt inte tar några genvägar kvalitetsmässigt.
Thompson Bros har i flera år nu släppt single cask-whisky, med sina snygga, stilfulla, lekfulla etiketter på enkla flaskor. Visst är priserna, som all annan whisky idag, ofta lite högre, men min bild är inte att de är drivande i premiumiseringen.
En single cask-whisky kan dock naturligt inte bli någon buteljering med bredare tillgänglighet. Då får man skapa whisky från flera fat, och det måste kännas som en kreativ process att iklä sig rollen som master blender.
Först ut i duellen är TB/BSW - lite mindre kryptiskt kan man rätt och slätt läsa ut det till Thompson Bros Blended Scotch Whisky. Över sex år gammal, angivet på etiketten. På hemsida/etikett kan man också utläsa att det är en small batch-buteljering, och att inspirationskällan är sherryfatslagrade blends från förr. Jag ser inga uppgifter på etikett (eller några laserkoder) om batchnummer eller liknande.
Andra buteljen ut är SRV5 - detta namn är än mer kryptiskt, och här får man klicka in sig lite djupare på hemsidan för att utläsa att detta står för Station Road Vat 5. Jag har lite svårt att hitta om det är på Station Road det lilla destilleriet ligger, men Thompson Bros har åtminstone en bottle shop på Station Square. Kanske är det där de har sin 1200-liters vat där SRV5 blandas. Denna vat är större än tillåtet för fatlagring i Skottland, så tiden i detta kärl räknas ej åldersmässigt, men används för att whiskyn ska få vila och integreras samman. Vid buteljering tar man 2/3 av innehållet och vattnar ned till en styrka om 48,5 procent - återstående tredjedel sparas till nästa batch (likt en solera). Intentionen för SRV5 är att skapa whisky i en stil som nördar tycker om - lätt vaxig textur och milt rökig. Ingående whisky sägs vara från norra Highlands (kanske Clynelish utifrån uppgiven smakprofil samt Dornochs närhet?), Islay och Speyside.
Färg: mörk bärnsten
I doften: kola, björnbär, kanske också jordgubbar, hallonbåtar, torkade fikon. Rätt söt sherry, men det finns lite bärsyrlighet som balanserar. Rätt elegant och med en befriande lätthet snarare än liksom tungt av ex-sherry. Kanske är det grain-whiskyn som bidrar här? Finns också lite arrak, som för tankarna åt det hållet, liksom choklad. Skulle aldrig gissa att detta var sex år gammalt, detta är mycket mer moget.
I munnen: åter mycket av sherryfaten - bärsylt, russin, fikonmarmelad, apelsin. Kola och choklad. Men åter uppfattar jag inte detta som en söt whisky, det finns en hel del fruktsyra och apelsinbeska som balanserar upp. Vanilj, peppar. Härligt gräddig textur med citrussting. Lite yngre i munnen, men fortsatt imponerande för en sexåring. Nästan syrligt gelegodis i avslutet.
Med vatten: åter lite mer mogen, bärtonerna blir lite stramare och kliver ett steg bakåt. Vaniljbulle, apelsin, hasselnötter? Mineraler. Fin balans mellan citrus-syrlighet och bärsötma i avslutet.
Färg: vitt vin
I doften: inlagda päron, vanilj, blöta stenar. Blöt skog. Ahlgrens bilar? Citron. Något helt annat än nummer ett. Sista glöden från en grillplats utomhus, och jo också något grillkött. Både rök och karaktärsfull malt som använts i detta recept. Blöt jord och citronvatten i avslutet.
I munnen: päron, citron, ingefära. Rätt rivig men inte som alkoholhetta. Åter lite köttig och fet, och en lite bränd röktouch. Och om man vill vax, polerade bestick. Mycket citrus, lite åt nån ipa-öl, sedan ingefäran igen. Chili.
Med vatten: åter inlagda päron, apelsin, lite metallisk-mineralisk... Inte alls lika mycket ingefära-riv nu med vatten, vilket gör upplevelsen mer balanserad och mogen. Lite mindre rök, fortsatt en hel del köttfett. Grapefrukt, citrus, vaniljkola, fett och de polerade besticken i avslutet.
Sammantaget: två rätt olika whiskies men båda med mycket kvalitet för pengarna. TB/BSW är en kvalitetsblend som tydligt har sherryfattoner men utan att bli för enkelriktad. SRV5 är precis som Thompson-bröderna skriver en whisky för nördar snarare än för nybörjare - den är karaktärsfull, rivig och inte omedelbart inbjudande. För mig som gillar karaktärsfulla destillerier som Benrinnes, Benromach och Craigellachie, så passar den min palett väldigt fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar