Dags för några dueller på bloggen! Först ut, frågan som tidigare splittrat Springbank-communityt - är 10-åringen eller 15-åringen den bästa? Jag skriver ”tidigare” - idag är de flesta glada om de kan lägga händerna på någon alls av dem.
Till stor del handlar det om vilken typ av fatlagring man föredrar. Springbank 10 år brukar ha en fatmix med ca 70 procent ex-bourbon och 30 procent ex-sherry (oloroso). Kanske kommer andelen ex-bourbon öka ytterligare, det minns jag iaf att någon Springbankanställd sagt någon gång. 15-åringen i jämförelse är alltid lagrad helt på ex-sherry (oloroso, nästan säkert blandat first- och refill). Båda är i sina recept alltså ovanligt bestående för att vara Springbank, ett destilleri kända för sin ”batch-variation” (kvalitet och profil kan förstås skifta, men fatrecepten är alltså de samma).
Färg: guld
I doften: varm äppelkompott - en not jag ofta hittar hos Springbank, och hos 10-åringen i synnerhet. Svartpeppar, vaniljsocker. Sockerkaka, nötter, valnötsbröd - checkar därmed också av den bekanta maltiga tonen. Läder, blöt jord med rök - ytterligare ett kännetecken, här härligt framträdande. Detta hakar i en apelsinbeska, sjögräs och blöta klippor - check, check, check!
I munnen: äpple - återigen tillagat, läder, mer apelsin än i doften, sockerkaka. I gommen lime, sjögräs, mineraler, sälta, skaldjur? Röken en slinga mitt i den maritima raden av smaker. Blöt jord och ett stänk låsolja som verkligen skriker Springbank. Fruktsötma balanserar.
Med vatten: Citrusen går nu åt citron och lime, sedan sjögräs, rök och klippor. Nu ljusare och lättare, äpplena finns kvar men står nu bakom citrus och hav. Låsoljan och verkstadsgolv ihop med citrusfrukternas beska. Lätt av peppar i eftersmaken.
Färg: Mahogny
I doften: lite mer sluten inledningsvis. Sherryfaten bidrar med saft och sylt på blandade bär (jordgubbar, blåbär, björnbär). Bra balans mellan sötma och syrlighet. Inte lika maltig som 10-an, men lite smulpaj finns där. Svagt av peppar, än svagare rök (som jag nog inte hittat om jag inte vetat om den). Läder. Utomordentligt svagt av citron eller sjögräs, skvallrar om ursprunget.
I munnen: först apelsin med sötma och beska, därefter lite kärvt (tänk röda vindruvor med kärnor). Blåbärssylt. Vanilj. Röken tydligare i munnen, gifter sig fint med det peppriga och kärva. I eftersmaken kommer samma citrusfrukter och sjögräs från doften, vilket välkommet breddar smakpaletten.
Med vatten: sött, russin. Sherryfatens toner lite mindre distinkta, men man kan ana bärsylten från tidigare. Apelsinskola. Röken väldigt mild nu. Lätt av havsklippor och citron i eftersmaken.
Sammantaget: olika människor kommer ge olika svar om vilken av Springbanks 10- och 15-åring som är bäst. För mig är 10-åringen idag och de flesta dagar några snäpp bättre. Mer Campbeltown, mer karaktär, bredare palett. 15-åringen har mer olorososherry och mer mognad - det är en toppenbra sherrylagrad whisky, men eftersom Springbank-karaktären är så mycket mer nedtonad så kan jag nästan lika gärna välja något liknande från något annat destilleri (säg ex Glenallachie 15 - attans, är inte heller den tillgänglig?).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar